Behöver Du hjälp med julklappsrimmet?
Skriv till skurupsposten@gmail.com så hjälper redaktionen med ett finurligt rim till dina klappar!

Julstämning på Skurups folkhögskola.

Andreas Hejde från allmän linje julpyntar en tändsticksask. I veckan pågår pyssel och julbak för fulla muggar när allmän linje och +55 förbereder skolan för julen. Två heldagar ägnar sig elever och lärare åt alltifrån pepparkakshusbygge till julgodis såsom kryddpeppartryffel med pepparkakscrunch. Nästa onsdag äter dom upp alltsammans.

Text och bild: Anton Borgström

Skurupsposten hjälper dig med julrimmet!

Anna: En lyckad kombination. Smaken är ju återkommande, det vittnar ju om att den är lyckad. Men det räcker med en tugga för mig. Betyg: 3.

Sara: Båda mina favoriter i ett: deg och glass. Jag vill ha mer! Betyg: 4.

Johannes: Smakar mest som vaniljglass och pepparkaksdeg. Det känns lite förbjudet när det smakar deg – det här får man inte äta för mycket av liksom. En om året räcker. Betyg: 3.

Sandra: Jag tror den med fördel intas smält, som den är nu. Supergod. Betyg: 5

Ahlgrens jultillbehör

Anna: Det här är ju bara att sälja ut julen! Smakar som vanligt, bara formen är ju annorlunda. Betyg: 3.

Sara: Tacka vet jag juleskum!
Betyg: 3

Johannes: Nja, smakar som vanligt, inte särskilt juligt men ändå frascht. Bra storlek och fin granform.
Betyg: 4

Sandra: Smakar som vanliga bilar. Jag skulle nog köpa granar framför bilar, de är finare.
Betyg: 4

Marabou-Vinter

Anna: Smakar ingefära och nejlika. Blandas väl med chokladen. Känns lite som pepparkaksdeg som blivit hård. Jag skulle nog inte köpa den själv. Betyg: 2.

Sara: Kryddigt! En riktig favorit just nu. Jag har ätit den flera gånger, tycker det är kul när de ger ljus choklad en chans! Betyg: 5.

Johannes: För mycket på en gång. Men ändå bra konsistens och lite lik Daim vad gäller tuggmotståndet. Jag tycker inte smakerna funkar med ljus choklad. Betyg: 2.

Sandra: Den växer lite i munnen. Väldigt sött och smörigt plus krydda blir helt enkelt för mycket. Jag skulle inte köpa den, men kanske inte tacka nej om jag blev bjuden… Betyg: 2.

Siljans julknäcke

Anna: Fänkål? Med pålägg funkar det säkert. Betyg: 2.

Sara: Smaklöst och äckligt, torrt och tråkigt. Om man ska jula till knäckebröd rekommenderar jag kanelknäcket. Betyg: 1.

Johannes: Oj kummin! Smakar som kumminost. Väldigt mycket smak… Betyg: 3.

Sandra: Man tror man ska få knäckebröd med julsmak, men det får man inte. Betyg: 2.

ICA:s saffransaioli

Anna: God, skulle passa bra i mellandagarna när man tröttnat på julmaten. Typ till en fisksoppa eller räkor. Betyg: 4.

Sara: Fin färg, smakar dock konstgjort, men jag gillar den ändå. Betyg: 2.

Johannes: Jag har lite svårt för saffran och fett. Den känns tung och oäkta. Betyg: 2.

Sandra: Aioli med en fräsch touch av saffran. Betyg: 4.

Zoegas julkaffe

Anna: God eftersmak. Köper den absolut till julhelgen! Betyg: 4.

Sara: Lam doft, smakar som kaffe ska men inget speciellt. Dåligt att den inte är varken rättvise- eller kravmärkt. Jag vill kunna fira jul med ett gott samvete. Betyg: 3.

Johannes: Inte så mycket arom. Jag skulle lika gärna kunna köpa vanligt kaffe, men den passar bra till övriga smaker vid jul. Allting behöver inte vara kanelkryddat för att vara juligt! Betyg: 3.

Sandra: Luktar och smakar mest som vanligt kaffe. Det är inte direkt julkryddor, men det visar väl på att det är en mer genomtänkt julblandning än vanligt. Betyg: 3.

Pepparkaksmuffin

Anna: Som mjuk pepparkaka i en muffinsform. Inget revolutionerande, hade fungerat året om. Betyg: 2.

Sara: Torr och smaklös. Betyg: 1.

Johannes: Skittråkig, varför måste alla julgrejer smaka så tungt? Betyg: 1.

Sandra: Smakar inte så mycket pepparkaka. God, men god som en muffins i allmänhet. Betyg: 3.

Pepparkaksfil, Falköpings mejeri

Anna: Jag känner ingen kanelsmak alls! Bara vanlig fil plus lite sötma. Betyg: 2

Sara: För söt, alldeles för sliskig för min smak. Betyg: 2

Johannes: Jag gillar inte fil i vanliga fall, men det här är väl helt ok. Kanel och fil, liksom. Betyg: 2

Sandra: Smakar som kanel på filmjölk. Det flyter runt lite kanelpartiklar i den … antagligen kanel, men smakar det här ens pepparkaka? Betyg: 2

Testdeltagare: Anna Bachmann, Sara Molander, Johannes Kjellgren, Sandra Petersson

Läs också:
Skurupspostens rimstuga
Folkhögskolan julpysslar

1977. Året då Star Wars hade biopremiär och kronprinsessan Viktoria föddes. Men det är också året som Rolf Mårtensson tog över efter sin far som vaktmästare på Skurups folkhögskola. En äkta Skurupsbo som trots att han passerat pensionsåldern jobbar vidare på skolan.

– Jag är ju en problemlösare men det kan ibland bli för mycket, man har ju så mycket att klura på, säger Rolf.

Rolf Mårtensson är vad man kan kalla en teknisk grubblare. Han har alltid plockat ihop och isär saker för att veta hur de funkar. Är det sönder, lagar han det. Fungerar det, förbättrar han.

– Jag måste väl sätta in en limiter så inte elevnätet kraschar igen, säger Rolf och hummar lite när han tittar på den blinkade routern i serverummet.

Ett serverrum som även är hans kontor. Det lilla rummet är belamrat med sladdar, RAM-minneskort och gamla datorer. Den gamla vinylspelaren som Rolf lagat fungerar som radio – ”det blir mest P4″ – är för tillfället avstängd. Allt man hör är datorernas sus. En inramad och solblekt Monet-målning ser ensam ut på den vita väggen.
Trots att Rolf har gått i pension på halvtid, sitter han och fixar med skolans nätverk på sin lediga tid.

Som liten bodde Rolf i det hus som nu är folkhögskolans elevhem Hilton. Efter att gått ut grundskolan arbetade Rolf i industrin i Skurup. Där tillverkade han form- och pressverktyg, svarvade och svetsade. I mitten på sextiotalet började han som civilanställd pjäsmekaniker på luftvärnsregementet LV4 i Malmö. Han har fortfarande titeln mekaniker i telefonboken.

Under samma tid började Rolfs far, Folke Mårtensson, arbeta som vaktmästare på Skurups folkhögskola. När Folke skulle gå i pension 1977 sökte Rolf hans jobb. Rolf tror inte han fick jobbet för att han var Folkes pojk, utan för sitt tekniska kunnande.

Men hur han lärt sig allt om radioutrustning, datorer och nätverk? Han har frågat och alltid varit nyfiken. Enligt Rolf är det illa den dagen man tror sig veta allt. Även om man har utbildning eller har jobbat i flera år.

Genom att under åren träffa människor som kunnat radio, skrivare, film och nätverk, har Rolf själv lärt sig.
– Jag har tagit till mig och använt min kunskap hela livet, säger Rolf. Och så har man väl haft lite kul under tiden.

Den 27 januari fyller Rolf 66 år, men han tänker fortsätta arbeta så länge han kan. Han har inga pensionsplaner, förutom att renovera huset där han och hustrun Lena bott sen 1970. Deras två söner bor kvar i Skurupstrakten med sina familjer. Till de tre barnbarnen Patricia, Beatrice och Lydia brukar han ge gamla barnvisor som han själv för över från vinyl till cd-skivor.

Rolf har bott i Skurup i hela sitt liv och har sina fötter fast förankrade i den skånska myllan. På frågan om han tycker att staden har förändrats under hans liv blir han först tyst en stund.
– Ja… den har ju blivit större, säger Rolf. Men samtidigt har de flesta industrierna lagts ner och Skurup har mer blivit en förort.

Rolf är omtyckt av eleverna för att han inte blockerar några hemsidor eller jagar folk som fildelar.
– De är ju vuxna människor. Om jag stänger sajter kommer de bara på ett sätt att komma runt blockeringen, säger Rolf.

Och belöningen, tacksamma elever, är allt han behöver. Inte ens när eleverna på journalistutbildningen ringer halv elva på kvällen och kvider att skrivaren inte funkar gnäller han. Problem är till för att lösas.

Vad är den vanligaste anledningen till att saker inte fungerar?
– Strömsladden sitter inte i. Det är nästan alltid det lättaste du kan komma på.

Johan Leijon

För oss som inte är kungligheter, och som inte tog emot ett pris i Blå Hallen i Stockholms stadshus, kan vi sukta över årets nobelmeny – framtagen av kocken Stefan Eriksson tillsammans med Nobelkommitéen:

Förrätt:
Bakad sjötunga med svenska skaldjur som hummer, havskräfta, krabba, räka och mussla samt fänkål, ostronört och skaldjursdressing.

Huvudrätt:
Svensk kalvfilé med Karljohanssvamp, sellericrème, kalvsky med rödvin och timjanpotatisterrine.

Efterrätt:
Ingefära- och vaniljkokt päron på chokladglaserad mandelbotten med mörk chokladkräm samt vaniljglass och päronmarmelad.

Viner:
Jacquart Brut Mosaique Millésimé 2002.

Chateau Moulinet 2000.

Beerenauslese Chardonnay, Helmut Lang 2006.

Festfolkets fina minspel:

Åtta utländska konstnärer ställer just nu ut på Malmö konsthall under temat ”gester”. En blandad utställning vid namn ”Little Theatre of Gestures” där konceptuell konst varvas med videoinstallationer, fotografier, oljemålningar och vitrinskåp i hörnen.

Kutlug Ataman ställer ut sin film ”Women who wear wigs” som handlar om fyra kvinnor som av olika anledningar har valt att bära peruk. En enkel handling som ändå har en så stor förändringspotential att en eftersökt aktivist kan gömma sig, en cancerpatient kan känna sig frisk, en muslimsk kvinna kan träffa okända män och en transexuell man kan känna sig hel igen.

De gester som utställningen kretsar kring har konstnärerna hämtat från såväl privata, sociala, politiska som konstnärliga områden, berättar konsthallens guide Orrit Stahlenius.

– Vad jag säger, hur jag rör mig och det som min kropp uttrycker kan ses som personliga rörelser, men om man flyttar fokus till hur andra uppfattar dem blir det genast sociala eller politiska gester.

Bonillas morfars visitkort och fotografier ingår i utställningen som en del av hur de olika konstnärerna befattar sig med temat: från dokumentärlik iscensättning till det egna skapandet av en persona, från utställda objekt till vardagsabstraktioner.

Gesterna handlar mycket om förändring. Små rörelser som förändrar intrycket av en sinnestämning eller politiska förändringar som ger avtryck i vår omgivning.

Irländska Gerard Byrne visar med sin film hur stor roll gester och uttryck spelar för vår intolkning genom att låta amerikanska skådespelare i nutid dramatisera en flera decennier gammal artikel om sexuell frigörelse.

Kirsten Pieroth försöker med hjälp av vardagsobjekt bryta av våra associationsbanor och invanda mönster kring hur vi ser på saker och ting. Hon öppnar på så sätt upp för frågor såsom varför det egentligen känns löjligt att använda en gummijolle för att spela dragspel eller att använda strykjärn som brödrostar.

När Iñaki Bonillas morfar dog lämnade han efter sig en mängd egentillverkade visitkort med påhittade yrkestitlar. Kvar fanns också fotografier och självportträtt på morfadern iförd full cowboymundering. Det var hans sätt att drömma. Ett sätt att med lekfulla gester ge liv åt en alternativ identitet.

Kutlug Ataman ställer ut sin film ”Women who wear wigs” som handlar om fyra kvinnor som av olika anledningar har valt att bära peruk. En enkel handling som ändå har en så stor förändringspotential att en eftersökt aktivist kan gömma sig, en cancerpatient kan känna sig frisk, en muslimsk kvinna kan träffa okända män och en transexuell man kan känna sig hel igen.

Någon frågar om de klassiska vitrinskåpen i trä, som här och var står inställda i hörnen på utställningslokalen, tillhör utställningen. Orrit Stahlenius svarar att det är konstnärsparet Jay Chung och Q Takeko Maeda som med dessa skåp vill symbolisera borgerligheten som nu förpassats till hemmets mörka vrår men som alltjämt kastar sin skugga över de som känner igen dem.

Anton Borgström

Just nu krockar den glättade bilden av julen stenhårt med den krassa verklighet. Glansiga tidningar tipsar om lyxjulklappar, inredare i radion tipsar om glittrig dukning för julbordet och tidningarna slåss om att visa nya, avancerade, sätt att tillreda gamla julbordsklassiker. Budskapet hamras in: Köp så blir du lycklig. Köp, köp, köp.

Men verkligheten handlar mindre om att testa nya recept och mer om att härda ut. Aftonbladet rapporterade häromdagen att en av tre inte ser fram emot julen. Ensamhet kan vara en förklaring. En annan stressen. En tredje pengarna.

Det är alldeles galet att springa benen av sig hela december med målet att slappna av på ledigheten. Alla förstår det. Ändå är det så svårt att värja sig mot krav och förväntningar, traditioner och önskningar. Julavslutningar, julfika, julkonserter, julföreställningar och julbord. Projekt på jobbet ska avslutas. Pressade leenden och tryck över bröstet. Lucianattlinnen, skarvsladdar och sillinläggningar.

Julen kommer också med pengaångest. Det gäller dem som har svårt att värja sig mot köptrycket och julhandlar som om morgondagen inte fanns. Och de som ständigt lever på marginalen och far illa av att inte ha råd med minsta julklapp.

All denna press under några veckor då mörkret ligger som tätast omkring oss. Då vi längtar efter att kura ihop oss om kvällarna. Sova mycket, tända ljus och umgås med dem vi tycker om.

Allt det där vi stressar för att få göra på ledigheten.

Anna Norén

TT

Det var runt klockan åtta på kvällen, förra fredagen, som en ung maskerad man försökte råna Coop Extra på Södervägen i Skurup. Beväpnad med ett baseballträ försökte han komma över kassan, men kassörskan vägrade ge mannen några pengar. Strax därefter flydde mannen från butiken.
– Det var inget våldsamt rånförsök utan det hela gick lugnt till väga, säger Sten Malmqvist vid Skurupspolisen

I början av veckan bad Skurupspolisen om tips från allmänheten. Något som inte har gett resultat än.
– Nej, vi har inte fått in så många tips. Det verkar som om det inte finns så många vittnen bortsett från de personer som befann sig i butiken. En person som kom in butiken strax efter rånförsöket såg hur den unga mannen lämnade platsen på en svart moped av scootertyp, säger Sten Malmqvist.

Enligt bilderna från övervakningskameran är gärningsmannen en ung man i 15-20 årsåldern. Han bar en blå vindjacka med svart kapuschong, blå träningsbyxor och svarta skor. Mannen är smal och ca 180 cm lång. På huvudet bar han en svart motorcrosshjälm.
Har ni några planer på att offentliggöra bilderna från övervakningskameran?
– Det har vi inte bestämt än. Det är upp till Per Hansson, förundersökningsledare vid Ystadspolisen, att besluta om, säger Sten Malmqvist.

Johannes Kjellgren

Det visar Skatteverkets sammanställning av förändringar av kommunalskatterna för 2010. Skurup och Sigtuna är ensamma i landet om att sänka skatten.
– Det är främst en signal till kommunens invånare att vi anser att skattenivån redan är tillräcklig, säger kommunfullmäktiges ordförande Sven Rosengren (FP). Enligt Rosengren är skattesänkningen möjlig eftersom en grupp hushåll som tidigare fått ekonomiskt stöd till vatten och avlopp nu ska finansiera detta själva.
För någon med en månadslön på 25 000 kronor innebär skattesänkningen ytterligare 7,50 i plånboken varje månad. Det räcker nästan till en liter mjölk, eller ett hekto godis.