Författaren som ständigt balanserar mellan fin- och fulkultur är aktuell i en biografi och två tv-shower. Och lika självsäker, solbränd och ordpassionerad som vanligt.
Skurupsposten har träffat Björn Ranelid som pratar prestige, sunt leverne – och blottar sig.

– Människor kommer på mina föredrag enkom för att se mig komma av mig, och vet ni vad jag säger till dom? Livet är att komma av sig!

Björn Ranelid sitter bekvämt tillbakalutad på en pinnstol, han passar förvånansvärt väl in i miljön: ett nordskånskt församlingshems lilla kök. Utanför hörs sorl och skratt, man väntar på att författarens andra föredragstimme ska börja.

– Jag tycker om att komma ut såhär, till mindre ställen. Det här är det riktiga livet! Jag behöver inte längre bekymra mig om prestige. Jag har redan gjort allt du kan tänka dig, säger han och spänner leende blicken i mig.

Allt Björn Ranelid säger är indränkt i ett självklart självförtroende. I förra veckans avsnitt av bokprogrammet ”Babel” jämfördes han med en rockstjärna, att han är en ovanlig författartyp stämmer i varje fall helt säkert. Ranelid rör sig otvunget mellan kulturens fin- och fulrum.

Augustpriset fick han 1994, häromåret gjorde han smörreklam, nu är han aktuell i biografin ”Fenomenet Björn Ranelid”, liksom Stjärnorna på slottet och På spåret.

– Men jag tackade nej till Let’s Dance!, säger han och sträcker sig efter en chokladpralin.

Udda är också att han engagerar så många, för det poetiska språket, självförtroendet, de hårda ”r”-en som bryter mot skånskan,. Han är extremt idoliserad. Och hånad. Både Linda Skugge och författaren Maja Lundgren har häcklat hans syn på kvinnor.

– Jag försöker tänka på ljus och glädje. Men det är lätt att bli förgrämd, bitter. Det är många som förtalar mig, som hon, den där…

Ranelid vägrar konsekvent använda Skugges namn.

– Men vad har hon tillfört mänskligheten? Det finns inget värde i dom åsikterna.

Vad är du mest stolt över med ditt författarskap?

– Att jag jobbat jämnt och hårt hela tiden. Vissa böcker har blivit mer älskade, men jag tänker inte så om mig själv. Det är ett väldigt hårt arbete. Så jag lever sunt. Har ingen lust att supa, bråka, slåss. Det där är bara gömställen, och jag gömmer mig inte.

Att lyssna på Björn Ranelid är en speciell upplevelse. Han zappar mellan ämnena så fort att det knappt går att hänga med. Skämt kan plötsligt övergå i någon subtil fras, det som måste menas med ”ranelidskan”.

– Världens största slum finns inte utanför människan utan innanför, säger han mystiskt.

I Ranelids liv finns inte plats för några raster. Just nu filar han på en roman planerad till mars nästa år. ”Kniven i hjärtat” handlar om en man dömd till livstids fängelse. Dessutom är en bok om fotboll på gång, liksom Björn Ranelid-priset, som är en tävling i metaforer för gymnasieelever.

Så, vad är hemligheten med din solbränna?

– Haha, ja du. I dag var jag ute och sprang i två timmar. Jag är ute mycket i solen, ligger och läser i fönstret i Stockholm. Alla skulle vara lika bruna som jag om de var ute lite mer. Titta bara, säger han, lyfter på skjortan och blottar en svårslaget solbränd mage.

Citatmaskinen Ranelid

Några godbitar från föredraget:

– Jag har inte skrutit om nånting i hela mitt liv. Jag måste ju få prata om det alla redan skriver om, ”fenomenet Björn Ranelid”.

– För att vara med i Svenska Akademien ska du vara totalt okänd och helst inte läst av någon.

– Om jag får tio miljoner och någon sätter en pistol i vardera tinning kan jag ändå inte skriva så dåligt som Dan Brown.

– Olikheten är mänsklighetens framtid.

– När en kvinna ammar ett barn, det finns inget vackrare på jorden.

Jonna Ingvarsson

Fakta: MFF-spelaren som fick Augustpriset

Björn Ranelid föddes i Malmö för 60 år sedan. Som tonåring spelade han i Malmö FF, och påstår sig vara Sveriges snabbaste fotbollsspelare med tiden 10,71 på 100 meter. Han utbildade sig till lärare, men är i dag en av Sveriges mest kända författare. Bor i Stockholm och på Österlen, och är en entusiastisk äppelodlare. Böcker i urval: ”Synden” (1994, belönades med Augustpriset), ”Kvinnan är första könet” (2003), ”Ansikte av eld” (2008).