Att tidningsbranschen har penga –och identitetskris är ingen nyhet. Redan innan den världsomspännande finanskrisen och med den svikande annonsintäkter kunde hotet mot papperstidningen anas i form av tappade prenumerationer.

I början på veckan hölls en debatt om papperstidningens död på Malmö högskola. Pappesrtidningen var alltså dödförklarad innan stolarna på Orkanens bibliotek hunnit fyllas av mediefolk och under den följande debatten tog Joakim Jardenberg och bloggdrottningen Sofia Mirjamsdotter rikligt för sig av begravningsfikat.
Att dessa båda, som populära föredragshållare i sociala medier, laddat sina macar till tänderna med pedagogiska bilder om nätets överlägsenhet är fullt förståligt. Det gäller att hålla kriget vid liv för att kunna fylla kalendern med fler paneldebatter i detta högaktuella ämne. Särskilt för den som försörjer sig på det.

Kvällens tredje gäst och representant för gammelmedia var Daniel Sandström, chefredaktör på Sydsvenskan. Snabbt utsedd av nät-talibanen Jardenberg som ofrivillig antagonist i slaget om framtidens nyhetsmedia. Sandström tror till skillnad från de andra debattörerna på fred och samarbete mellan papper och webb.

Bland åhörarna fanns många journalister som fick ducka för den ena betongkepsen efter den andra.
-Behövs det över huvud taget utbildade journalister eller räcker det med citizen journalism för att bevaka samhället som Joakim så glatt förespråkar? Enligt Mirjamsdotter sparar vi både tid och slipper deadlines om vi använder oss av bloggosfären. Att journalistiken effektiviseras genom att de fria, oavlönade journalisterna slipper sitta i timslånga organisationsmöten och istället kan använda tiden till att skriva. Men vems tid är det som sparas? Själv behöver jag en flytväst och fler dygnstimmar när jag surfar blogg. Än har jag inte funnit ett fullgott alternativ till välgjord utrikesrapportering i reportageform som papperstidningen fortfarande kan erbjuda. Än så länge är pengar gjorda av papper.

När argumenten ekat färdigt återstår den svåra ekvationen. Trots att allt färre tamburmattor pryds av en tidning om morgnarna är det fortfarande papperstidningen som drar in mest pengar. Att överge pappret för en subjektifierad medborgarjournalistik löser inte problemet.
Utan att förringa nätets demokratiska effekt för den engagerade medborgaren behövs betald arbetstid för att riktigt gräva i en story.

Hanna F.Ellborg