Ibland blir klyftorna så uppenbara.

Just nu krockar den glättade bilden av julen stenhårt med den krassa verklighet. Glansiga tidningar tipsar om lyxjulklappar, inredare i radion tipsar om glittrig dukning för julbordet och tidningarna slåss om att visa nya, avancerade, sätt att tillreda gamla julbordsklassiker. Budskapet hamras in: Köp så blir du lycklig. Köp, köp, köp.

Men verkligheten handlar mindre om att testa nya recept och mer om att härda ut. Aftonbladet rapporterade häromdagen att en av tre inte ser fram emot julen. Ensamhet kan vara en förklaring. En annan stressen. En tredje pengarna.

Det är alldeles galet att springa benen av sig hela december med målet att slappna av på ledigheten. Alla förstår det. Ändå är det så svårt att värja sig mot krav och förväntningar, traditioner och önskningar. Julavslutningar, julfika, julkonserter, julföreställningar och julbord. Projekt på jobbet ska avslutas. Pressade leenden och tryck över bröstet. Lucianattlinnen, skarvsladdar och sillinläggningar.

Julen kommer också med pengaångest. Det gäller dem som har svårt att värja sig mot köptrycket och julhandlar som om morgondagen inte fanns. Och de som ständigt lever på marginalen och far illa av att inte ha råd med minsta julklapp.

All denna press under några veckor då mörkret ligger som tätast omkring oss. Då vi längtar efter att kura ihop oss om kvällarna. Sova mycket, tända ljus och umgås med dem vi tycker om.

Allt det där vi stressar för att få göra på ledigheten.

Anna Norén