Åtta utländska konstnärer ställer just nu ut på Malmö konsthall under temat ”gester”. En blandad utställning vid namn ”Little Theatre of Gestures” där konceptuell konst varvas med videoinstallationer, fotografier, oljemålningar och vitrinskåp i hörnen.

Kutlug Ataman ställer ut sin film ”Women who wear wigs” som handlar om fyra kvinnor som av olika anledningar har valt att bära peruk. En enkel handling som ändå har en så stor förändringspotential att en eftersökt aktivist kan gömma sig, en cancerpatient kan känna sig frisk, en muslimsk kvinna kan träffa okända män och en transexuell man kan känna sig hel igen.

De gester som utställningen kretsar kring har konstnärerna hämtat från såväl privata, sociala, politiska som konstnärliga områden, berättar konsthallens guide Orrit Stahlenius.

– Vad jag säger, hur jag rör mig och det som min kropp uttrycker kan ses som personliga rörelser, men om man flyttar fokus till hur andra uppfattar dem blir det genast sociala eller politiska gester.

Bonillas morfars visitkort och fotografier ingår i utställningen som en del av hur de olika konstnärerna befattar sig med temat: från dokumentärlik iscensättning till det egna skapandet av en persona, från utställda objekt till vardagsabstraktioner.

Gesterna handlar mycket om förändring. Små rörelser som förändrar intrycket av en sinnestämning eller politiska förändringar som ger avtryck i vår omgivning.

Irländska Gerard Byrne visar med sin film hur stor roll gester och uttryck spelar för vår intolkning genom att låta amerikanska skådespelare i nutid dramatisera en flera decennier gammal artikel om sexuell frigörelse.

Kirsten Pieroth försöker med hjälp av vardagsobjekt bryta av våra associationsbanor och invanda mönster kring hur vi ser på saker och ting. Hon öppnar på så sätt upp för frågor såsom varför det egentligen känns löjligt att använda en gummijolle för att spela dragspel eller att använda strykjärn som brödrostar.

När Iñaki Bonillas morfar dog lämnade han efter sig en mängd egentillverkade visitkort med påhittade yrkestitlar. Kvar fanns också fotografier och självportträtt på morfadern iförd full cowboymundering. Det var hans sätt att drömma. Ett sätt att med lekfulla gester ge liv åt en alternativ identitet.

Kutlug Ataman ställer ut sin film ”Women who wear wigs” som handlar om fyra kvinnor som av olika anledningar har valt att bära peruk. En enkel handling som ändå har en så stor förändringspotential att en eftersökt aktivist kan gömma sig, en cancerpatient kan känna sig frisk, en muslimsk kvinna kan träffa okända män och en transexuell man kan känna sig hel igen.

Någon frågar om de klassiska vitrinskåpen i trä, som här och var står inställda i hörnen på utställningslokalen, tillhör utställningen. Orrit Stahlenius svarar att det är konstnärsparet Jay Chung och Q Takeko Maeda som med dessa skåp vill symbolisera borgerligheten som nu förpassats till hemmets mörka vrår men som alltjämt kastar sin skugga över de som känner igen dem.

Anton Borgström