1977. Året då Star Wars hade biopremiär och kronprinsessan Viktoria föddes. Men det är också året som Rolf Mårtensson tog över efter sin far som vaktmästare på Skurups folkhögskola. En äkta Skurupsbo som trots att han passerat pensionsåldern jobbar vidare på skolan.

– Jag är ju en problemlösare men det kan ibland bli för mycket, man har ju så mycket att klura på, säger Rolf.

Rolf Mårtensson är vad man kan kalla en teknisk grubblare. Han har alltid plockat ihop och isär saker för att veta hur de funkar. Är det sönder, lagar han det. Fungerar det, förbättrar han.

– Jag måste väl sätta in en limiter så inte elevnätet kraschar igen, säger Rolf och hummar lite när han tittar på den blinkade routern i serverummet.

Ett serverrum som även är hans kontor. Det lilla rummet är belamrat med sladdar, RAM-minneskort och gamla datorer. Den gamla vinylspelaren som Rolf lagat fungerar som radio – ”det blir mest P4″ – är för tillfället avstängd. Allt man hör är datorernas sus. En inramad och solblekt Monet-målning ser ensam ut på den vita väggen.
Trots att Rolf har gått i pension på halvtid, sitter han och fixar med skolans nätverk på sin lediga tid.

Som liten bodde Rolf i det hus som nu är folkhögskolans elevhem Hilton. Efter att gått ut grundskolan arbetade Rolf i industrin i Skurup. Där tillverkade han form- och pressverktyg, svarvade och svetsade. I mitten på sextiotalet började han som civilanställd pjäsmekaniker på luftvärnsregementet LV4 i Malmö. Han har fortfarande titeln mekaniker i telefonboken.

Under samma tid började Rolfs far, Folke Mårtensson, arbeta som vaktmästare på Skurups folkhögskola. När Folke skulle gå i pension 1977 sökte Rolf hans jobb. Rolf tror inte han fick jobbet för att han var Folkes pojk, utan för sitt tekniska kunnande.

Men hur han lärt sig allt om radioutrustning, datorer och nätverk? Han har frågat och alltid varit nyfiken. Enligt Rolf är det illa den dagen man tror sig veta allt. Även om man har utbildning eller har jobbat i flera år.

Genom att under åren träffa människor som kunnat radio, skrivare, film och nätverk, har Rolf själv lärt sig.
– Jag har tagit till mig och använt min kunskap hela livet, säger Rolf. Och så har man väl haft lite kul under tiden.

Den 27 januari fyller Rolf 66 år, men han tänker fortsätta arbeta så länge han kan. Han har inga pensionsplaner, förutom att renovera huset där han och hustrun Lena bott sen 1970. Deras två söner bor kvar i Skurupstrakten med sina familjer. Till de tre barnbarnen Patricia, Beatrice och Lydia brukar han ge gamla barnvisor som han själv för över från vinyl till cd-skivor.

Rolf har bott i Skurup i hela sitt liv och har sina fötter fast förankrade i den skånska myllan. På frågan om han tycker att staden har förändrats under hans liv blir han först tyst en stund.
– Ja… den har ju blivit större, säger Rolf. Men samtidigt har de flesta industrierna lagts ner och Skurup har mer blivit en förort.

Rolf är omtyckt av eleverna för att han inte blockerar några hemsidor eller jagar folk som fildelar.
– De är ju vuxna människor. Om jag stänger sajter kommer de bara på ett sätt att komma runt blockeringen, säger Rolf.

Och belöningen, tacksamma elever, är allt han behöver. Inte ens när eleverna på journalistutbildningen ringer halv elva på kvällen och kvider att skrivaren inte funkar gnäller han. Problem är till för att lösas.

Vad är den vanligaste anledningen till att saker inte fungerar?
– Strömsladden sitter inte i. Det är nästan alltid det lättaste du kan komma på.

Johan Leijon