Allt som glimmar är inte guld – det är aktier

Sandravisar

Drömmen om en pengamaskin kan bli verklighet för fler när samhället genomgår en finansialisering. I den andan sponsrar staten varje människas förvandling till börshaj. Men varför denna vurm när en liten procent av befolkningen äger allt mer och ojämlikheten ökar?

– I Babylon tog de rika ledigt en dag i veckan för att utbilda resten av folket i hur de kunde nå samma rikedom. 

Det är programledaren och ekonomiska rådgivaren Charlie Söderberg, som inleder sin föreläsning. I dag syns han inte i tv-programmet Lyxfällan utan befinner sig i Malmö för att berätta för en grupp ivriga investerare varför guld är framtiden. Hit till lokalen på Medeon Science park kommer de som vill drömma om och planera för sin framtida förmögenhet.

Stolsgrannen till vänster oroar sig för parkeringsböter medan Charlie Söderberg fortsätter: Det vore dumt att inte låta pengarna växa. Dessutom är guldet immunt mot inflationen, som annars äter upp två procent av dina pengar på ett konto med nollränta. Glöm bort att pengarna finns, rekommenderar han. Investera så mycket som möjligt av lönen, glöm dem och låt kvoten ticka på under många år. Upprepa varje månad.

Det verkar inte finnas plats för några moraliska tvivel kring pengamakandet, enligt Charlie Söderberg. Då finns risken att pengarna går till någon oansvarig typ, kanske Donald Trump, säger han. Och visst är det ett bättre alternativ att ta dem i egen ficka? Publiken skrattar.

Sandra Garbom är ordförande för Unga Aktiesparare Limhamn.

Sandra Garbom är ordförande för Unga Aktiesparare Limhamn.

Do more of what makes you happy står inramat i fönsterkarmen hemma hos Sandra Garbom. Längs väggarna i lägenheten står tavlor som hon själv har målat. Hon är tjugosex år, ordförande för Unga aktiesparare Limhamn och arbetar som rådgivare på Nordea.

Varje månad lägger Sandra Garbom undan ungefär en fjärdedel av sin lön. När hon har investerat tillräckligt mycket ska pengarna generera en avkastning som hon kan leva på. Maskineriet är ränta-på-ränta effekten och resultatet blir fenomenet: pengamaskinen.

Men för Sandra Garbom handlar det inte om pengar utan om frihet. Att kunna göra exakt vad hon vill. Det handlar om att kunna resa, vara föräldraledig utan inkomstförändring eller jobba när hon vill med vad hon vill.

Gemenskap och utlopp för sitt intresse får hon i Unga aktiesparare Limhamn. I början var hon ensam tjej i gruppen, men fler har tillkommit sedan dess. Sandra Garbom tror bland annat att det beror på den trend som startade i kölvattnet av Isabella Löwengrips företag Economista. Aktier för tjejer har blivit en rörelse, anser Sandra Garbom.

Börsen är till för alla, säger hon. Sandra Garbom menar att personer som har haft en svår bakgrund kan hitta dit, tjäna pengar och sedan få en helt annan möjlighet i livet.

Sandra Garbom började jobba när hon var tretton år för att ekonomin skulle gå ihop. Hon vet därför att det alltid kommer finnas människor som inte kan spara: några kommer alltid vara rikare än andra. Men klyftorna kan minska om fler personer börjar spara i aktier, tror hon.

– Jag är ett typexempel på att man inte behöver ha rika föräldrar, säger hon.

För att skapa sin pengamaskin behöver Sandra Garbom spara runt tio miljoner kronor. Men dit är det långt kvar, berättar hon. Svårast är att nå den första miljonen.

Det är extra viktigt för de som inte har mycket pengar att lägga undan den där hundralappen varje månad. Det är så samhället är uppbyggt och du måste spela enligt reglerna, menar Sandra Garbom.

Det är viktigt att lägga undan den där hundralappen varje månad, enligt Sandra Garbom. Det är så samhället är uppbyggt och du måste spela enligt reglerna, säger hon.

I datorsalen på Bellevue Park i Malmö håller Håkan Werner till. Han driver en kurs i aktiehandel för äldre via den ideella föreningen SeniorNet och grundkursens sista lektion har precis dragit igång när jag kommer dit. Salen är liten och i datorernas sken läser eleverna varsin stencil med instruktioner om hur de ska navigera sina aktiekonton.

Läraren Håkan Werner pensionerades för tio år sedan och jobbade då som ekonomichef på Lunds universitet. Sedan dess har han fått mycket fritid som han vill fylla med roliga saker. Då behövs pengar. Det som blir över vill Håkan Werner lämna till sina barn och barnbarn.

Eva Andersson, Lena Lindqvist, Claus Garmer, Anne Juhlin och Gisela Krakau går en fortsättningskurs i aktiehandel. De vill investera för att dryga ut sin pension.

Eva Andersson, Lena Lindqvist, Claus Garmer, Anne Juhlin och Gisela Krakau går en fortsättningskurs i aktiehandel. De vill investera för att dryga ut sin pension.

Enligt Håkan ligger ansvaret på individen i stället för staten i det nya pensionssystemet. Pensionen är låg och mycket hänger på privat sparande, anser han.

– Det är bara dig själv du kan lita på till 100%.

Därför vill Håkan Werner ge människor verktygen för att klara sig på aktiemarknaden. Han berättar om de tre T:na han brukar använda under sina kurser: Talang, Tillfälle och Tur.

Han slår ut med handen mot mig och säger att jag säkert är tillräckligt smart för att hålla på med aktier. Alla kan lära sig, enligt Håkan Werner, lika bra som de så kallade experterna. Problemet är ointresset, menar han. Vi kommer att glömma aktiehandeln så fort vi har lämnat datorsalen på Bellevue park. Detta är Håkan Werners dilemma som han återkommer till flera gånger under vårt samtal.

– Varför tänker folk så kortsiktigt? undrar han.

Jag börjar ana ett fjärde T i Håkan Werners lära. Tiden till sin ekonomi tycker han att alla ska ta sig. De som inte gör det riskerar att tillhöra fattigpensionärerna, tror han. Håkan har hjälpt sina barnbarn att öppna investeringskonton. Men efter ett tag tappar de bort numret till sin depå, eller glömmer bort det, berättar Håkan. Varför det är så kan han inte förstå.

Håkan Werner var ekonomichef på Lunds universitet innan han gick i pension. Då hände det att företag ringde och ville prata över en lunch, men deras första intresse är alltid sig själva, menar han.

Håkan Werner var ekonomichef på Lunds universitet innan han gick i pension. Det hände att företag ringde och ville prata över en lunch, men deras första intresse är alltid sig själva, säger han.

Finansialiseringen har blivit starkare sedan åttiotalet, förklarar Jane Pettersson, forskare inom ekonomi och sociologi på Göteborgs universitet. Men att tänka på sin pension och lägga tid på aktiehandel som tjugoåring är inte vanligt. Många har fullt upp med andra typer av meningsskapande, menar hon.

Ett av Jane Petterssons forskningsobjekt är ”Gilla din ekonomi”. Ett folkbildningsprojekt, sponsrat av staten, som går ut på att utbilda medborgare i finansiell ekonomi.

Enligt Jane Pettersson är kunskap alltid bra, men aldrig neutral. I ”Gilla din ekonomi” driver några av storbankerna kurser som någon slags experter. Det finns viss anledning att ifrågasätta bankernas objektivitet, menar hon.

– Just nu finns det mycket osäkerhet och förvirring kring utbildningarnas innehåll och syfte, säger hon.

Har kurserna skapat en bättre ekonomisk välfärd för den enskilda personen? Den frågan kan Jane Petterson inte svara på. Ett mål skulle kunna vara själva idealet, tror hon. Idealet som bygger på att medborgare ska vara rationella och medvetna konsumenter; medborgare som väljer själva och fattar egna beslut. Jane berättar att målet är harmoni mellan konsument och marknad, och enligt idealet ska det vara självreglerande.

Ett exempel är sms-lån, som är ett mycket ofördelaktigt sätt att låna pengar. Här finns minst två alternativ, menar Jane Pettersson. Staten kan reglera denna typ av lån eller så kan de satsa på att informera. ”Gilla din ekonomi” bygger på det senare alternativet. På så sätt hamnar ansvaret för konsekvenserna av att ha investerat eller inte, på individen.

– Det är ett narrativ som förflyttas in i människors liv, säger hon.

Utbildningarna visar att det är positivt att vara aktiv i sin ekonomi, enligt Jane Petterssons intervjuer och observationer. Samtidigt har hon sett att det gått bättre för de som överlåtit åt staten att investera en del av pensionen än för de som initialt engagerat sig och investerat sin pension på egen hand.

– De säger på utbildningarna att det är ganska enkelt. Jag har svårt att se hur det är enkelt, och det verkar mina intervjupersoner också ha svårt att se, säger hon.

Liksom många av sina intervjupersoner har Jane Pettersson inte tagit tag i sitt sparande än. De tänker att det är viktigt att sätta sig ner och börja räkna på pensionen. Alldeles strax, så fort det har lugnat ner sig på jobbet eller i hemmet. Men det blir aldrig av. Livet kommer emellan, säger Jane Pettersson.

Är det svaret på den pensionerade chefsekonomen Håkan Werners dilemma: Varför förstår människor men gör ingenting åt saken? Livet kommer emellan.

Sparandet kräver investering i pengar, men också, i finansialiseringens namn; investering i tid. Det går att skjuta på till skillnad från andra åtaganden, säger Anders Ögren, forskare på institutionen för ekonomisk historia på Lunds universitet, med fokus på finansiell historia och aktiemarknad.

Det går att tjäna mer på kapital än arbete och det är intressant, tycker Anders Ögren. En extrem rikedom går det inte att jobba sig till, utan är oftast ärvd, enligt honom. Ojämlikheten har ökat de senaste åren, vilket egentligen leder till mindre tillväxt för ett land i det långa loppet, menar han.

Men det betyder inte att Anders Ögren tycker att folk borde avstå från att investera i aktier. De står inte i motsats till varandra, menar han, utan det kan vara ett sätt för individen att sprida sin inkomst och minska sin risk.

– Engagera marginalgrupper som inte skulle investera annars, det tror jag inte är en dum idé, säger han.

Aktier skapar ett ägande kollektiv, berättar Anders. Många som är positiva till aktier ser det också som en demokratiseringsprocess. Men det är inte demokrati i traditionell mening, menar han, som till exempel rösträtt, eftersom aktiehandeln bygger på att ha kapital.

Den offentliga debatten kring alternativ till det rådande systemet är icke-existerande, anser forskaren Jane Pettersson. Det saknar hon. Enligt Jane frågar sig ingen om våra pengar verkligen borde vara på marknaden. Går det att hindra vår välfärd från att bli beroende av finansmarknaden? Kan vi spara på andra sätt, utan ränta? Kan det leda till minskad risk, minskad inflation eller ökad jämlikhet?

Men många gillar sin ekonomi och verkar hitta sätt att dra nytta av det finansialiserade samhället genom att det sociala och ekonomiska intresset får smälta samman till en ny hobby. Som för Sandra Garbom och hennes vänner. På marknaden spelar det ingen roll vem du är eller vart du kommer ifrån – dina pengar är lika mycket värda som någon annans.

FAKTA OM_________________________________________________________________________________

Ränta på ränta – effekten:

Det innebär att en placering i aktier över tid inte bara växer med avkastning på det insatta kapitalet, utan också med avkastningen på tidigare intjänad ränta/avkastning.
Källa: Fondkollen.se

_____________________________________________________________________________________________

Pensionssystemet 

Figur: Pensionsmyndigheten.se

Figur: Pensionsmyndigheten.se

16 % av din lön betalas in till den allmänna pensionen per år. De 2,5 % av lönen som investeras i fonder kallas premiepensionen.

Tjänstepensionen är upp till dig att förhandla med din arbetsgivare. De flesta tjänstepensioner styrs av kollektivavtal.

Den allmänna pensionen +  tjänstepensionen uppskattas hamna på knappt hälften av lön för de flesta i det nya pensionssystemet. Faktorer som kan påverka summan är hur tidigt, sent och mycket du har jobbat i ditt liv.

Alternativet är privat sparande.

Källa: Kristina Althoff, Finansinspektionen.

 

Text och foto: Sigrid Törnqvist