Att dela glädje och djupaste sorgen

Sofia Cederwald, präst i Skurups församling.

Sofia Cederwald, präst i Skurups församling.

SKURUP. Sofia Cederwald fick ingen kallelse av Gud för att bli präst. Det var i mötet med kloka människor hon sökte sig till yrket.

Som tonåring protesterade hon och vägrade hänga med föräldrarna på kyrkobesök. Men när hon blev mutad med en cykel lät hon sig konfirmeras. På konfirmationslägret fann hon en gemenskap med andra konfirmander.

-Jag kände mig ofta fel och annorlunda i skolan. I möten med kloka människor på konfirmationslägret började jag känna mig sedd. Vi tände ljus och pratade om liv, tro och existentiella frågor. Det öppnade möjligheter att sätta ord på viktiga frågor.

Ordet religiös känns laddat och fördomsfullt enligt henne själv. Förbud och “du skall-icke”-mentaliteten finns inte inom kyrkan säger hon. Man får lov att gå på krogen, konserter och ha hobbies så länge man visar respekt mot sig själv och andra.

Sofia Cederwald bor i Malmö och är förutom präst mamma, granne och Pokémon GO entusiast.

-Fördomar, generaliseringar och trångsynthet upprör mig. Jag tror inte jag står utanför det men det är så trist när vi är rädda för varandra och dömer på förhand. Det är spännande att vara olika. Tänk så mycket vi går miste om när vi dömer.

Hon skulle först bli religionslärare men kände att det var något mer värdefullt hon var ute efter.

-Att få finnas med vid livets början, när två ska gifta sig och vid döden. Att få dela glädjen och djupaste sorgen. Att dela. Tro för mig är att dela, vi hör ju alla ihop i en och samma kropp.

Som präst besöker hon familjer inför dop och begravningar och jobbar med texter.

-Vi präster skriver skriftetal till begravningar. Texter som tar upp döden, sorgen och hoppet. Det ska väva in personen bra och fånga hur den var. Det kan vara utmanande. Det är inte alltid jag har nya saker att säga om döden. Då hade ett kaféjobb eller eget företag varit lockande säger hon.

Att få ha fritid och ett privatliv tycker Sofia Cederwald är viktigt.

-Vissa tycker om att prata med församlingsmedlemmar utanför kyrkan för att fördjupa relationer men jag tycker det är skönt att åka till en annan ort och vara privat. Det blir många att prata med och svårt att lämna rollen som präst.

Tvivlet på Gud finns med henne. Inte att kraften inte skulle finnas, snarare varför orättvisor i världen finns.

Att stå på de utsattas sida tycker Sofia Cederholm är viktigt och för henne är livet som kristen att ta ställning så som Jesus gjorde. När Svenska kyrkan bekostar lyxresor, gåslever och privata mobilräkningar sviker kyrkan sina medlemmar. Då blir hon arg och poängterar att det är oerhört beklagligt då kyrkan ska vara en trygg och förtroendeingivande plats.

Att människor i dagens Sverige skulle vara sekulariserade tror hon är ett språkligt problem.

-Folk tror inte mindre, vi har bara ett annat språk. Frågar man folk om dem tror på Gud säger dem nej men frågar man om dem tror på något större säger de ja. För mig är Gud en igångsättare, liv i människor, en urkraft.

Även präster kan vara oroade och stressade. Sofia Cederholms bästa tips som motverkar känslor av oro och rädsla är att be.

– Gå ut i skogen, till stranden eller någon annanstans du känner för där du kan andas ut. Andas in vila och kraft och ut med oro. Sucken som kommer med oro är bra. För mig är det bön.

 

Text och Foto: Rebecca Watts