Det osynliga arbetet på Tropikariet ger besöksrekord

HELSINGBORG. Det är för att se djuren besökarna kommer till Tropikariet i Helsingborg. Och arbetet med att skapa en upplevelse för besökarna tar mycket av personalens tid. Ett arbete som inte syns men som förra året gav nytt besöksrekord. Igen.

Nu är det tyst. Nästan helt tyst. Belysningen är dämpad.
Dörren går igen. En dammsugare hörs svagt från Expedition Madagaskar. Lemurerna håller på att vakna.
I regnskogen är det solnedgång. Här finns de djur som är aktiva på natten.

Frida Thelander byter vatten i ett akvarium och putsar glaset. Klockan 11.00 måste allt se perfekt ut. Då är det inget som får störa besökarna. Då syns inte en enda städvagn längre. Inte någon vattenslang eller fönsterputs.

tropikariet2

Frida Thelander är bara 23 år gammal. I somras tog hon examen från Sveriges lantbruksuniversitet där hon läste etologi och djurskydd. Hon är den senast anställda men har redan nu ansvaret för den nyöppnade avdelningen Freaks of Nature. Här samsas nakenmullvadar med skelettrester, vandrande pinnar och fiskar som inte går att skilja från stenar.

Det är hennes ansvar att se till så att allt är perfekt på avdelningen när besökarna kommer, ett arbete som görs i det tysta.
– Det är alltid samma reaktion, folk säger alltid att jag har ett drömjobb. Att jag kan gå runt och gosa med djuren hela dagarna. Och visst, det är ett drömjobb. Men det blir en lite falsk bild av vad vi faktiskt gör. För shit vad det synts om vi inte gjort allt detta jobb.

Frida Thelander sammanfattar vad det handlar om för henne.
– Jag minns när jag var liten, jag såg upp till de som hade det jobbet jag har i dag. De var mina idoler, och det är häftigt att tänka att jag nu kan vara den personen i barns liv. Det vill jag ge tillbaka.

En kort paus i arbetet. Morgonmöte och fika. Alla som jobbar med djuren samlas och dricker kaffe. Trots en tidig morgon är humören på topp.

Det har kommit en ny UV-mätare som gås igenom. Det gäller att ständigt hålla sig uppdaterad.
Sen försvinner alla till sina avdelningar igen, till sina världsdelar.

På Freaks of Nature fortsätter förberedelserna. Golven glänser. Sanden ligger slät i barnens dinosaurieutgrävning. Frida Thelander har skapat sina egna rutiner, provat sig fram till det som fungerar bäst och antecknar det viktigaste på en whiteboard-tavla.

Tiden rusar mot öppning. Intensiteten trappas upp. Den dämpade belysningen blir starkare. Djuren ska få mat. Alla lås dubbelkollas. Från högtalarna kommer mystiska ljud blandat med dinosaurievrål. Allt för att bygga upp stämningen.

Om man visar upp djur för allmänheten i mer än sju dagar per år räknas det som en djurpark. Det säger Jordbruksverkets regler. Detta uppfyller Tropikariet i Helsingborg en dryg vecka in på varje nytt år.

Det är också Jordbruksverket som sätter upp regler kring hur djuren får hållas, och länsstyrelsen som inspekterar och godkänner alla inhägnader.

Tropikariet ligger i en gammal industribyggnad som inte ser mycket ut för världen. Inuti de 2 000 kvadratmeterna färdas man från världsdel till världsdel.

tropikariet3

Av de 2 000 kvadratmeterna är ungefär 500 gömda från besökarna. Där finns lager och personalrum. Men också djur av alla möjliga arter.
– I mängd är det säkert en fjärdedel av alla djur vi har ute på avdelningarna som finns i bakhägn. Det är karantän, nyfödda, sjuka eller djur som bara väntar på att få komma ut igen. Vi försöker göra det så likt riktiga ekosystem som möjligt, och sätta ihop rätt djur med varandra, berättar Frida Thelander.

Klockan blir 11.00. Öppning. Det är en lugn dag, lågsäsong fram till jul. Mellan 100 och 200 besökare en vardag. På helgen kan det komma upp mot 800 besökare på en dag. Det hålls barnkalas och klappdammar med sjöstjärnor och krabbor, och kanske en orm eller krokodil.

2015 kom det över 109 000 besökare, nytt rekord för tredje gången de senaste fem åren.

Det är lunch och alla samlas i personalrummet igen. Medelåldern på personalen är låg, men det finns några ganska enkla förklaringar till det menar zoologen och avdelningschefen Johnny Möllerström.
– Vi har expanderat mycket ganska fort. Och här får man göra allt, man är djurvårdare och vaktmästare på samma gång, och inte lika specialiserad på ett enda djur. Det är ju svårt att lära en gammal hund sitta. Sen måste man vara ärlig med att vi är ganska små, de större parkerna har hela landet som spelplan. Vi jobbar lite mer i det dolda, och trivs bra med det.

Några åker och hämta mat. Det doftar nudlar och vårrullar, pommes och burgare. Det diskuteras vilken som egentligen är den bästa dressingen till hamburgaren. Är bearnaisen perfekt eller smakar den för mycket margarin?

Dressingdiskussionen går så småningom över till en diskussion om vad en bra djurpark är och hur den ska drivas. Ägaren Magnus Lindqvist är tydlig när han berättar om strävan efter att vara bäst på allt från djurhållning till uppvisning, och hur han tycker arbetet ska gå till.
– Det får inte bara bli inhägnad skog, djuren måste stimuleras. Det handlar inte bara om storleken på inhägnaden, utan om hur den är uppbyggd och vad som finns i den. Många anläggningar är stolpskott och det skadar hela branschen. Budskapet vi sänder till allmänheten är jätteviktigt, detta får inte bli någon jävla hobbyverksamhet.

Att bygga upp varierade miljöer och att inte lämna maten på exakt samma plats och tid varje dag är exempel på hur man försöker stimulera djuren.

Samtidigt som alla regler för djurens välmående måste uppfyllas finns det en annan grupp som det arbetas minst lika mycket för. Besökarna. Utan besökare inga djur och utan djur inget Tropikarie.
På Tropikariet i Helsingborg har man valt att försöka ha djuren så fritt det går. Tanken är att människorna ska besöka deras värld och inte tvärt om.

Men trots att många av djuren lever i en så naturlig miljö det bara går och sätts in i ekosystem som ska passa kommer man inte ifrån att det är för att visas upp djuren är där. Besökarna ska få leta lite efter dem, men inte för mycket. Därför placeras ofta djurens favoritplatser lättillgängligt för människorna som kommer på besök.

– Det är lite dubbelmoral, det är det ju. Men vi gör det så bra vi bara kan. Djuren ska hela tiden ha ett syfte och inte bara sitta rakt upp och ner. De får på något sätt bli ambassadörer för sina arter och hjälpa till att förmedla kunskap. Vi vill skapa en upplevelse som är oslagbar, att se det på tv eller bio kommer inte i närheten, säger Johnny Möllerström.

Lunchen är slut och Tropikariets andra Frida, eller första beroende på hur man ser det, Frida Nilsson, försvinner in i bakhägnet. Från tidig morgon fram till lunch har hon städat hela Expedition Madagaskar. En ordentlig råstädning som tar på krafterna. Innan öppning har också kameleonterna, lemurerna och de andra djuren hunnit få mat. Det ska de ha två gånger om dagen och därför är det viktigt att hålla tiderna.

Nu står hon längst in bakom kulisserna och diskar alla de rostfria skålar som använts till maten under förmiddagen. Längst in, i ett stort rum förbi en lång rad med burar och djur i bakhägn, långt från den fuktiga hettan på Madagaskar står hon ensam och diskar.

Mycket av arbetet är självständigt. Något Frida Nilsson uppskattar. Att få ta ansvar och visa vad man går för på sin avdelning ser hon bara som något positivt.

tropikariet4

Precis som för de andra i personalen är det djurintresset som tagit Frida Nilsson till Tropikariet. Att behöva prioritera vad som ska göras i första hand är en av de saker hon tycker är jobbigast.
– Det lutar åt att man har besökarna i fokus. Att ibland behöva prioritera som man egentligen inte vill prioritera. Om det står mellan att aktivera ett djur i bakhägn eller städa trägolvet på Madagaskar så prioriteras Madagaskar. Och ska jag städa undan där tänker jag inte mest på att djuren ska slippa gå i det utan att det ska se snyggt ut. Det låter ju hemskt egentligen, säger hon, men utan besökare hade vi inte kunnat ha djur här.

Disken står och torkar. Frida Nilsson och Johnny Möllerström går in i surikaternas bur bredvid caféet. Några besökare har slagit sig ner för en fika. Frida Thelander kommer gående med en frigolitlåda fylld med små plastpåsar med räkyngel.

Innan det är dags att stänga för dagen klockan 17.00 finns det en checkrunda som personalen måste gå igenom. Det är dörrar som ska låsas, filter som ska rensas, sammanlagt 26 punkter som ska prickas av.

Sista besökare går hem och dagens arbete är slut. Mycket av det är gjort i bakgrunden. Det blir tyst igen. I regnskogen är det soluppgång, över allt annat dämpas belysningen och personalen går hem. Lemurerna gör sig redo för natten.

Fakta: Tropikariet i Helsingborg.

– Tropikariet är en exotisk inomhusdjurpark i Helsingborg.
– Det öppnade 13:e juli 1994 på 120 kvadratmeter och har växt till dagens 2 000 kvadratmeter.
– Från början drev ägare Magnus Lindqvist Tropikariet på egen hand. I dag finns det 28 anställda.
– Har slagit nytt besöksrekord tre gånger de senaste fem åren. 109 384 besökare 2015 är rekordet. Även rekordet för besökare på en dag slogs 2015, över 1 400 människor.
– Populärast i shoppen är Tropikariets egen Hoodie Lemur. En gosedjurslemur med luvtröja. Den med rosa tröja säljer mest.

Fakta: Djurparker.

– Kolmården utanför Norrköping är Sveriges och nordens största djurpark, men till antal besökare är man bara trea. Efter en stadig ökning de senaste åren landade 2015 på cirka 730 000 besökare.
– Flest besökare i Sverige har Slottskogens djurpark i Göteborg, som har fritt inträde, med 2,5 miljoner besökare. Tvåa är Skansen i Stockholm med 1,4 miljoner besökare.
– Världens bästa djurpark är Henry Doorly Zoo i Nebraska, USA. I alla fall enligt TripAdvisors omröstning från 2014.
– Berlins Zoo är där man hittar flest arter i världen. Över 1 500 arter och drygt 20 000 djur.

Text och bild: Pontus Berg Nilsson