“Jag fick själv lära mig att Gud älskar mig för den jag är”

Carl Andréasson

Pray the gay away. Carl Andréasson växte upp med att försöka göra just detta. Idag går han på Skurups folkhögskola och jobbar för att en prideparad i Skurup ska bli verklighet.

Detta är den sista delen i artikelserien om Skurup ur ett hbtq-perspektiv. Skurupsposten skrev tidigare i veckan om att Moderaterna inte vill hbtq-certifiera kommunen och att Skurups folkhögskola hittills har bortprioriterat ett hbtq-arbete.

Hur är det då att identifiera sig som queer i en kommun där hbtq-frågor inte är på agendan? För Carl Andréasson är det inget nytt.

Han är 20 år och går första året på musiklinjen på Skurups folkhögskola. Han kommer från Sölvesborg, där han har vuxit upp inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.

EFS är en missionsrörelse, knuten till Svenska kyrkan. Carl Andréasson säger att församlingen är mer strikt än Svenska kyrkan. I grund och botten accepterar de inte hbtq-personer och de menar att en människa förlorar sig själv om den har sex före äktenskap.

Carl är bisexuell och har kommit ut till sina föräldrar. Han säger att de är okej med hans läggning, men de har svårt att säga ifrån när andra i kyrkan säger något negativt om homosexualitet.

– De tänker att om någon som gått bibelstudier säger så, då måste det vara så. Det känns lite tråkigt, säger Carl.

Foto: Nina Kartal

Carl säger att det nog finns de i kyrkan som är okej med hans sexualitet, men de får inte höras.

När Carl gick i sjuan upptäckte han att han var annorlunda från de andra killarna i klassen. Han trodde att de också blev attraherade av andra killar. Då visste han inte ens vad bisexualitet betydde.

– Åh, vad jag mådde dåligt över det. Jag satt och grät och bad till Gud om förlåtelse. 

De homosexuella “förebilder” som fanns i kyrkan levde i celibat. De menade att man i himlen skulle belönas och bli heterosexuell.

Foto: Nina Kartal

Carl spelar piano, och kyrkan har varit ett bra sammanhang för att få spela musik.

Carl hade en lista över regler som skulle följas. Han tyckte det var fel att svära, lyssna på hårdrock, dricka, röka och snusa.

– Det var inte av illvilja som jag såg ner på människor. Men jag vet att jag har blivit den som man ser ner på, säger Carl Andréasson.

Carl berättar att de andra i församlingen säger att människor som inte tror på Gud lever med ett hål i sitt hjärta. Det kan vara syndigt att tänka vissa tankar, och ännu värre att leva ut dem. 

– Om jag blir tillsammans med en kille så kommer stora delar av kyrkan… De kommer vända mig ryggen. Det är tråkigt att det är så villkorligt.

Efter en tid av förnekelse bestämde han att Gud bara får gilla läget. Carl är bisexuell.

– Jag fick själv lära mig att Gud älskar mig för den jag är, säger han.

“Mr. Atheist” är en av de youtubers som fick Carl att öppna ögonen för nya tankesätt. – Han var väldigt rolig, så jag började följa honom.

“Mr. Atheist” är en av de youtubers som fick Carl att öppna ögonen för nya tankesätt. – Han var väldigt rolig, så jag började följa honom.

 Carl började ifrågasätta sin tro när han blev ihop med en person som var spirituell. Han var skeptisk till hennes övertygelser, och på internet hittade han förklaringar på både tarotkort och ouija-brädor. Han insåg sedan att han sökte efter bevis för andras trosuppfattning, men inte sin igen. 

– Och så tittade jag på mig själv. Och då såg jag att om jag applicerar det här på mig själv, då håller inte min egen tro heller.

På Youtube väntade sedan en uppsjö av kanaler som pratade om tro på ett nytt sätt.

Carl lämnade så småningom sin hemort för att studera, men homofobin befann sig aldrig enbart inom kyrkan. Den såg bara lite olika ut.

– Bland de som inte är kristna säger man att det är äckligt. Det brukar inte finnas så mycket argument. Men i kyrkan försöker man sätta ord på det och göra det mer sofistikerat. “Jag älskar dig, men jag hatar synden”.

Carl Andréasson har de senaste åren jobbat på att bli mer medveten om sina tankesätt, och lever inte längre enligt de regler som han tidigare hade satt upp för sig själv. Tiden i kyrkan har han lämnat bakom sig, och Carl säger att han mår mycket bättre idag. Trots att han vet att han inte är fel, så kämpar han med att vara sig själv fullt ut.

– Jag bara föreställer mig att gå på dejt med en kille och hur fel det känns. Är jag en sån?

Trots att det är svårt att glömma det han tidigare lärt sig som rätt och fel, hoppas Carl att han ändå ska kunna börja dejta, oavsett personens kön.

Att hitta en queer mötesplats är inte alltid lätt. Carl Andréasson är relativt ny i Skurup. Hans hemkommun, Sölvesborg, är ungefär lika stor. Där finns varken queerklubbar, lesbiska frukostar eller regnbågsflaggor på kommunhus. Den RFSL-undersökning från 2015 som uppgav att Skurup inte var en godkänd hbtq-kommun, visade också att Sölvesborg fick ett bottenresultat och hamnade på plats 256.

– Min erfarenhet av community är noll. Jag tänker inte att det inte finns någonting. Det är otänkbart när man kommer från en småstad. Det här är bara en skola, vad ska göras här?

Så låter det när vi först pratar om hbtq-arbetet på Skurups folkhögskola. När jag träffar Carl igen efter tre veckor tänker han i andra banor. Han har gått med i skolans jämställdhetsråd och eventgrupp. Nu drömmer han om att anordna en hbtq-vecka.

Carl kommer inte utesluta någon av sina gamla bekanta från kyrkan.

Carl kommer inte utesluta någon av sina gamla bekanta från kyrkan.

Han berättar exalterat om hur han satt en hel natt och skrev ner idéer på vad man kunde göra under en hbtq-vecka på skolan. Ordlistor, frågelådor, filmvisningar. Och såklart en parad.

– Det ska bli jättekul. Men det känns döläskigt.

Text och foto: Nina Kartal

Detta är den tredje och sista delen i en artikelserie om Skurup ur ett hbtq-perspektiv.

Läs de andra delarna här:

Moderaterna vill absolut inte hbtq-certifiera Skurups kommun

Hbtq-frågor inte i fokus på Skurups folkhögskola