Skolan som inte borde behövas

MALMÖ. På Irisskolan är alla elever romer. Tryggheten leder till framgång för en grupp som är vana vid misslyckanden och diskriminering.

Trapphuset inger känslan av en övergiven industrilokal men innanför en av de anonyma dörrarna finns en skola som ser ut som vilket Komvux som helst. Det som gör den här skolan unik är att alla deltagare är romer som här får en möjlighet till en individanpassad utbildning i en skyddad miljö. Irisskolan står för Internationella romer i samverkan.

Djura Ivanov, även kallad Buffa, har en klok blick, bevakande. Sitter lite vid sidan av inne i personalrummet, kommenterar när det behövs. Speciellt när det talas om romers situation, då har han mycket att säga. Han är själv rom och var den som tog initiativet till att starta Irisskolan år 1998. Numera är skolan kommunal och en filial till Komvux Södervärn.

–Jag hade klarat SFI och ville vidareutbilda mig. Jag sökte till en folkhögskola och klarade provet. De kallade mig till en extra intervju, jag vet inte varför. Sedan fick jag göra ett prov till. Efter det sa de ”den här skolan är inte för dig, den är för avancerad”. Fast jag hade klarat SFI och klarat provet. Då gick jag därifrån. Vad ska man göra? Bråka? Jag fick inte gå i skolan för att jag var rom. Då ville jag starta en skola som romerna också kunde gå i.

3

Djura Ivanov är en av två i personalen som själva är romer och han blir på så vis en viktig brygga mellan skolan och deltagarna.

Efter många turer startade en klass på 15 personer i en källarlokal. Ryktet spreds som djungeltrummor och snart hade maxantalet elever fyllts. Efter två månader stod 300 personer i kö.

– Rektorn bad mig att gå runt till tomma industrilokaler och fråga om vi fick hyra någon lokal för skolan men alla sa nej. De sa att lokalerna inte var lediga trots att det stod ”lediga lokaler”.

Så är det ofta när Djura Ivanov berättar. Historier som präglas av motstånd för att han är rom. När han berättar vävs mycket sorg in. Vänner som blivit sparkade från jobb, barn som blivit misshandlade och ungdomar som mobbats på olika utbildningsinstutioner. Bara för att de är romer.

Det är ovanligt med en skola där personalen önskar att skolan inte fanns men så är det här. Den reguljära skolan verkar inte kunna ge de romska barnen den hjälp de behöver för att klara sig vidare.

– I vanliga fall skulle vi inte behöva denna skolan. Men eftersom det finns sådana historier, då måste vi ”positivt segregera”. Det är en svensk skola och utbildning men när vi är hemma blir vi inte mobbade och diskriminerade, här är vi hemma. Jag är inte stolt över den här skolan, tvärt om skulle jag inte vilja ha den här skolan. Jag hoppas att vi kommer lägga ner en vacker dag när det inte behövs segregering. Jag vill inte assimilera heller utan integrera på ett sätt som passar mitt folk.

Emil Andersson är lärare i svenska som andraspråk, svenska och matematik. Just nu sitter han ute i korridoren med två elever som jobbar med matte. De fnissar vänskapligt åt hans svar på vilka fördomar han hade om romer innan han började arbeta på Irisskolan.

Emil Andersson menar att det som gör att skolan fungerar är att det är små klasser, och att lärare har tid att föra en dialog med varje elev. Han menar också att den höga toleransen för romernas situation gör att eleverna känner sig trygga.

– Om man kollar på resultaten för romer i vanliga skolor behövs den just nu. I framtiden vore det fantastiskt om alla grupper kan gå i samma skola. Det negativa är att de ibland trivs för bra här och är rädda för nästa steg, fast de flesta som slutar går vidare till någonting.

Han pratar om vikten av att skapa relationer med eleverna. Att man måste vara personlig och visa att man bryr sig.

– Innan man kommer hit först är man en ickerom, en symbol för samhället och oftast är de misstänksamma mot en. Man måste bjuda på sig själv, mycket dialog och humor. Man måste förstå att man är en symbol för majoritetssamhället som har förtryckt dem under väldigt lång tid, säger Emil Andersson.

Blickarna i klassrummet är nyfikna och blyga leenden letar sig fram. Både lärare och elever talar om hur alla är som en familj.

samling

Susanne Jönsson diskuterar med några elever efter dagens läsning av Dr Jekyll och Mr Hyde. Vad innebär egentligen ord som rännsten, check och ruckel?

Susanne Jönsson är den andra grundskoleläraren. Hon menar att mycket handlar om att bygga upp elevernas självförtroende igen. Skolan har ofta inte känts motiverande för romska ungdomar eftersom de har så lite hopp om att få jobb.

– Alla har olika skolerfarenhet, kanske har de slutat i årskurs fem eller sex och ska sen börja igen. En del har jättetråkiga erfarenheter och tycker att de inte kan något alls. Det är en utmaning att stärka vad som finns, att bygga från grunden igen fast nu som vuxen, säger Susanne Jönsson.

Hennes engagemang märks. Just den här dagen är många elever försenade. Susanne Jönsson frågar en annan lärare om något har hänt. Många elever är släkt och många samåker.

– Familjen är viktig, det är viktigare att åka till sjukhus och vaka över en äldre släkting som är döende än att gå i skolan. Det är svårt att bryta upp om man vill göra på ett annat sätt.

När eleverna börjar trilla in frågar Susanne Jönsson en tjej om det är sonen som krånglar igen. Mycket riktigt är det så och hon uppmuntrar henne att stå på sig.

En annan elev flikar in att hans lärare är hur bra som helst.

– Jag känner mig starkare som människa. Jag var aldrig i skolan tidigare, säger han och lägger till att Susanne är ett viktigt stöd.

Susanne Jönsson verkar ha stenkoll. Snabbt delar hon ut anpassade uppgifter till eleverna beroende på vad de själva känner för och hur de ligger till. Hon tar sig tid att prata med varje elev om målen för dagen.

Många går vidare efter utbildningen men Susanne märker även av en mer långsiktig utveckling än så.

– Vi har samtal en gång i månaden. Många elever har egna barn som går i skolan. En grej som vi har märkt är en ökad medvetenhet om utbildningars värde. Det är ett generationsarbete och förhoppningsvis gör vi skillnad.

Det lyser i hennes ögon när hon pratar om elevernas framsteg. Hur de frågar henne om vad de ska säga på sina barns utvecklingssamtal. Hon berättar hur skolan öppnar elevernas ögon för omvärlden.

– Det är häftigt när de frågar “kan vi inte kan få åka och titta på hästar” eller “jag läste den här saken du tipsade om”. Det är ett stort äventyr för dem att bara få komma ut och titta på de skånska rapsfälten. Det här är människor som aldrig har fått göra sådant.

Glädjen får inslag av sorg när hon berättar om en båtutflykt hennes grupp gjorde. Andra svenskar flyttade sig när de kom.

– Det är en sådan aggression, säger hon.

En litet språkligt fel smyger sig in när en elev ska ställa en fråga och en annan elev är snabb med att rätta honom.

– Språkpolisen, då har vi kommit långt, säger Susanne Jönsson med ett skratt.

Irisskolan har även två klasser med SFI undervisning för romer. De kommer från olika länder och talar inte samma dialekt av Romani chib, det romska språket, men förstår varandra en del.

Eva Carlsson är lärare i SFI. Många är sjuka idag men en liten grupp sitter och jobbar med de nya böckerna de precis fått in.

Deltagarna diskuterar vilka egenskaper en bra lärare ska ha. Eva Carlsson säger att hon känner ett ansvar att vara lyhörd och flexibel. Något som hon har lyckats med enligt deltagaren Stephanie Brzensinska.

dom

Eva Carlsson är en bra lärare tycker Stefanie Brzenzinska som drömmer om att bli en brobyggare och hjälpa andra som inte kan språket.

– Hon förstår mig alltid. Är snäll. Intresserad av människor. Förstår andras sätt att leva. Öppen och bra, säger Stefanie Brzenzinska som kommit en bra bit på vägen att bemästra det svenska språket.

Sedan pratar deltagarna om att många är sjuka idag och apropå virus kommer de in på utgången av det amerikanska valet. En annars skojfrisk äldre man får något sorgesamt i blicken.

– Det kommer leda till problem i Europa senare.

På Irisskolan försöker man på olika sätt förbereda eleverna för den värld som väntar efter skolan genom studiebesök, praktikplatser och planering för framtiden. Det har inte gjorts någon effektstudie på hur många som har gått vidare men personalen vet att det är minst hundra personer.

Djura Ivanov hoppas att skolan kan lägga ner om tjugo år. Att romerna får arbete och blir accepterade som de är. Att det då inte behövs någon specialskola men än verkar samhället ha långt kvar.

– Många gånger säger folk att det inte finns behov. Vi vet hur utsatta vi är. Det finns behov här, säger Djura Ivanov.

– Och hjälp.

Fakta: Romer och skolan
– Irisskolan är en grundskola för vuxna romer. Skolan undervisar från analfabeter och uppåt.
– Enligt skolverkets rapport från år 2007 hade många romska elever hög frånvaro och avslutade inte grundskolan med fullständiga betyg. Anledningar som anges är bland annat diskriminering och avsaknad av skoltradition.
– Romer är en av Sveriges nationella minoritetsgrupper tillsammans med judar, samer, sverigefinnar och tornedalingar. De har särskilda rättigheter gällande språk och kultur.
– Det romska språket är olika varianter av romani chib. Lagen om nationella minoriteter innebär att minoritetsspråken ska skyddas och främjas.
– Romer har funnits i Sverige i mer än 500 år. Romska barn fick rätt att gå i skolan 1959, samma år fick romer rösträtt.

Text och foto: Maja Strömberg