Varför fick Ann inte hjälp i tid?

ann_hand_620

SKURUP. Ann Nilsson dör medan samhället ser på. Hon blir 40 år gammal och får aldrig vård i tid. Anns kamp för att få en vårdplats på behandlingshem utvecklas till ett segdraget  bråk om pengar emellan Skurups Kommun och Region Skåne.



”… hennes namn var ANN NILSSON nu hittade vi henne DÖD i går jag vill att beslutsfattaren står till svars för sitt idiotiska beslut […] jag anser att beslutsfattaren är orsak till ANNS DÖD jag ger mig inte förrän beslutsfattaren får stå till svars. GERT NILSSON, LINDBY”

(Del av pappa Gert Nilssons inlägg på Skurups kommuns Facebook)


skurup_fb

Den 3 oktober förra året skriker en förtvivlad pappa ut sin sorg via Facebook på Skurups kommuns officiella sida. Mannen är Gert Nilsson. Han och Ann-Christine Nilsson har ett dygn tidigare upplevt den mardröm alla föräldrar bävar för.

Så sent som kvällen innan hade Gert och Ann-Christine besökt dottern inne i Skurup. Ann-Christine berättar hur det kändes hoppfullt. Hon och Ann hade pratat om att komma igång med hästarna på föräldrarnas gård igen och återuppta deras gemensamma intresse för ridningen.

Under förmiddagen den 3 oktober ringer föräldrarna flera gånger till Ann utan svar. Vid lunchtid bestämmer de sig för att åka in till Långgatan i Skurup

Långgatan, Skurup

Långgatan, Skurup

Ingen kommer för att öppna. Föräldrarna går in med nyckeln de fått av henne. Ann-Christine berättar att hon kände att något inte stämde direkt när hon och Gert kom in i hallen.

Ann Nilsson lever inte längre.

I soffan sitter hon. Insomnad.

Föräldrarna ringer genast ambulans. Under eftermiddagen och kvällen är ambulans, jourläkare och polis på plats hemma hos Ann Nilsson. I polisens handlingar går att läsa att ingen brottsmisstanke finns.

– Man har förlorat en bit av sig själv. Man fungerar inte, man har blivit annorlunda. Känslorna försvinner, säger Gert Nilsson.

Grannen och vännen Marguerite Maini bor ett stenkast från Ann Nilssons lägenhet. Marguerite ska komma att bli den sista som både träffar och pratar med Ann Nilsson innan hon hittas av föräldrarna Ann-Christine och Gert Nilsson.

– Jag tycker att det är för jävligt att hon skulle behöva dö för pengars skull, är inte ett liv värt mer än pengar? Inte i detta samhälle, säger Marguerite Maini.

Ann Nilsson hade behövt komma och var av allt att döma på väg till ett behandlingshem i norra Skåne. Hon besöker behandlingshemmet under sommaren 2017. Efter besöket var hon glad och mer lätt i sinnet, berättar anhöriga. Saker och ting skulle förhoppningsvis bli bättre både med självskadebeteendet och ätstörningarna.

Enligt VD på det behandlingshem Ann Nilsson besöker så är finansieringen för en vårdplats i regel alltid klarlagd då en klient besöker dem. Han säger samtidigt att undantag kan ske, men dessa är enligt honom ovanliga.
lexsarahutredningen_topp_620

I den Lex Sarah-utredning som Skurups kommun lämnar in i slutet på 2017 går att läsa att psykiatrin i Ystad ansåg att man uttömt möjligheterna att behandla Ann Nilsson inom öppenvården. Man menar att hennes sociala situation stod i vägen för att en vidare behandling inom öppenvården ska vara möjlig.

Därför lyfter psykiatrin och Region Skåne frågan om samfinansiering för en vårdplats på behandlingshemmet åt Ann Nilsson. Under ett möte i mars förra året presenteras tankegångarna för tjänstemän inom Skurups kommun.

Det ska visa sig att Skurups Kommun och Region Skåne inte är överens om finansieringen av vårdplatsen. Det råder delade meningar om vad som är Ann Nilssons problematik och således också vem som ska ha ansvaret för henne.

– Det är klart att man alltid kan se i backspegeln och att processen skulle ha gått snabbare. Sen om utfallet hade blivit annorlunda det vet vi inte idag. När vi hamnar i att vi ser på saker och ting på olika sätt skulle vi säkert kunnat accelererat upp dialogen och diskussionen snabbare, säger Peter Södergren, verksamhetschef vuxenpsykiatrin, Region Skåne.

Det tar fyra månader för Skurups kommun att besvara Regionens förslag om samfinansiering som läggs fram vid ovanstående möte.

Kort efter Ann Nilssons död börjar vi söka ansvariga inom Skurups kommun. De generella svar som ges och den tystnad som råder är till en början påtaglig.

Det ska ta tills efter att Lex Sarah-utredningen lämnats in i mellandagarna 2017 innan kommunen väljer att kommentera Ann Nilssons situation närmare.

Gert och Ann-Christine Nilsson

Gert och Ann-Christine Nilsson

Ann-Christine Nilsson berättar om sin dotter.

– Hon kunde handla upp alla sina pengar, gå hem, äta upp alltihop och sedan spy upp det. Det var väl ångesten och paniken och när inte det gav något så skar hon sig. En gång skar hon sig så illa så vi fick åka in till handkirurgen, då hade hon tagit pulsådern, säger Ann-Christine Nilsson.

Efter många års arbete inne i Malmö blir Ann Nilsson 2012 utbränd och i samband med detta sjukskriven. Enligt källor så ska Ann Nilsson i samband med sjukskrivningen också lida av psykisk ohälsa. Lex Sarah-utredningen ger delvis svar.

Det är under denna period hon får kontakt med psykiatrin i Ystad. Den terapibehandling som prövas ger inte önskvärt resultat. Inom kommunen får Ann Nilsson hjälp med boendestöd då hon mer och mer sluter sig i hemmet. Det ska ha rört sig om stöd att komma ut, hålla ordning och betala räkningar. Hon träffar även en sjuksköterska en gång i veckan för medicinutdelning.

Pappa Gert Nilsson berättar om en vän som Ann Nilsson lär känna genom psykiatrin i Ystad. Denne tar sitt liv en tid innan Ann avlider. Gert tror det kan ha påverkat hans dotters tillstånd. I handlingar vi tar del av framgår att Ann Nilsson inte tar sitt liv.

– Ju mer man tar, ju mer behöver man. Jag tycker det är fel lösning att bara ge henne mediciner och mediciner, man vill ju veta orsaken och inte bara dämpa den med mediciner, säger Gert Nilsson.

Det är sommaren 2017 i Skurup. Cheferna inom individ- och familjeomsorgen ringer varandra. Ännu har man inte givit psykiatrin i Ystad besked om förslaget de la fram vid mötet i mars. Fyra månader har hunnit gå utan att kommunens tjänstemän tagit beslut om huruvida kommunen kan ställa upp på den samfinansiering psykiatrin föreslagit.

Huvudfrågan är fortfarande Ann Nilssons problematik. Är den medicinsk så ska regionen och psykiatrin betala för vårdplatsen. Men är problemen också sociala så har kommunen ett ansvar att fundera kring huruvida Ann Nilsson får den hjälp hon behöver utifrån situationen.

I juli svarar en chef inom individ- och familjeomsorgen till sist på psykiatrins förslag. Denne skriver:

”för att Socialförvaltningen i Skurups kommun skall kunna bevilja ett behandlingshem/stödboende måste klienten ha så omfattande socialpsykiatriska besvär att behovet av stöd inte går att tillgodose i den egna bostaden”

Skurups kommuns nekande svar startar nu det tvisteärende som kommer att pågå fram tills efter Ann Nilssons död. Kommunförbundet Skåne är de som hanterar tvisteärenden som kan uppstå mellan huvudmän. Hos kommunförbundet utses kontinuerligt en särskild tvistegrupp då ärenden inkommer.

Att en tvist startas hänger samman med den ramöverenskommelse som Skurups kommun tecknat med Region Skåne. Överenskommelsen berör dels personer med psykisk ohälsa.

– Överenskommelsens övergripande syfte är att bidra till bättre samverkan mellan kommun och landsting med den enskilde individen i centrum, säger Emelie Sundén, Strateg, kommunförbundet Skåne.

I svaret från tvisteutskottet rekommenderar man parterna följande.

Från kommunens lex sarah-utredning

Från kommunens lex sarah-utredning

Anhöriga återkommer till Ann Nilssons starka vilja att inte vara samhället till last. Flera närstående berättar om hennes försök att få komma tillbaka i arbete, att hitta en meningsfullhet i vardagen.

Ann-Christine Nilsson

Ann-Christine Nilsson

Mamma Ann-Christine Nilsson berättar vad Ann brukade säga, ”Jag är vuxen mamma, jag måste klara upp detta själv”. Ann-Christine tystnar, och säger mer lågmält.

– Hon har det bra nu, vi gjorde mycket tillsammans, vi var själsfränder men just det här med sjukdomen ville hon undvika för hon var rädd om mig och trodde jag skulle bli orolig och bli dålig. Så man sitter liksom många gånger och tänker vad kunde jag gjort? Varför gjorde jag inte mer?

By I, Jorchr, CC BY-SA 3.0, Link

Ystad Tingsrätt (By I, Jorchr, CC BY-SA 3.0)

Under perioden 2015 – 2017 finns flera handlingar hos Tingsrätten i Ystad som berättar om samhällets försök att hjälpa Ann Nilsson. Sommaren 2015 får Ann Nilsson en så kallad ”god man”. Denna stödperson hjälper enligt anhöriga henne framförallt med det ekonomiska. Hyresinbetalningar, löpande utgifter, ha koll på konton och inköp. Relativt omgående är det tydligt att hjälpen behöver bli mer omfattande. Tingsrätten beslutar om att Ann Nilssons gode man ska få ta större ansvar för henne i en så omfattande mening att man skriver:

”… förutsättningar föreligger för att utvidga förvaltarskapet för Ann Nilsson genom att, utöver att förvalta hennes egendom, även omfatta att bevaka hennes rätt och sörja för hennes person.”

Förvaltaren berättar i kommunens Lex Sarah-utredning om de SIP-möte som hålls under sommaren, den 14 Juni (SIP – Samordnad individuell plan). Psykiatrin i Ystad och tjänstemän från kommunen närvarar. Förvaltaren är inte med men Ann Nilsson var själv på plats.

”… Förvaltaren berättar att Ann Nilsson tyvärr fick ta del av den dialog och argumenten mellan huvudmännen. Både Regionen och kommunen hade för Ann Nilsson berättat om sina ställningstagande.”

Att få en fullständig bild av vad som sägs på mötena där psykiatrin och tjänstemännen från kommunen samlas är svårt. Enligt den dokumentation som finns står finansieringsfrågan i fokus. Källor berättar även om försök att förhålla sig till kommunens ovilja att dela på kostnaden för vårdplatsen. Delvis genom att hitta lösningar kring arbetsträning och en möjlighet att närma sig ett fungerande vardagsliv.

– Samtidigt som Ann ville dö så var hon väldigt rädd för att dö och samtidigt som hon ville leva var hon livrädd för att leva, hon stod i en jävla situation. Jag är inte psykolog, men såhär får inte samhället behandla sjuka människor. Om det sen är psykiskt eller fysiskt spelar ingen roll, säger kvinnan på andra sidan bordet.

Marguerite Maini berättar att hon lärde känna Ann Nilsson för ungefär två år sedan, samtidigt låter det som hon känt henne ett helt liv.

Ann Nilsson i unga år

Ann Nilsson i unga år

Hon beskriver sig som en extramamma till Ann Nilsson. Hon säger med värme att hon var den som med tiden också vågade ställa krav på Ann som andra ej mäktade med. Marguerite visar mig ett sms som hon sparat, det är från Ann Nilsson.

”Pizzan kan vänta någon vecka, ingen brådska och så tar du det lugnt. Du är en mycket omtänksam vän, är tacksam att du finns när jag behöver dig kram igen hehe”

Hos Skurups kommun har utredaren Drago Stojkovic-Stenberg hittat en rad brister i hanteringen av Ann Nilssons ärende. Han återkommer till att kommunikation aldrig skedde direkt med henne i fråga om vad hon själv hade för behov. Skurups kommun utreder aldrig vilken hjälp Ann Nilsson behöver innan enhetschefen inom individ- och familjeomsorgen författar kommunens nekande svar gällande samfinansiering av vårdplatsen.

– Man svarade utan att bilda sig en uppfattning kring grunderna för det, vilka behov som den enskilde hade. För att göra det måste man kommunicera med den enskilde kring aktuell situation, och det gjorde man inte, säger Drago Stojkovic-Stenberg.

Då utredningen lämnades till IVO och ett nytt år tog vid tycks tjänstemännen som tidigare varit förtegna bli lite mer talföra. Den så kallade ramöverenskommelsen återkommer i resonemang och med den en viss självkritik.

– Förvaltningen borde ha varit ännu mer tydliga gentemot klienten. Vi borde såklart ha inlett utredningen och tagit upp det till myndighetsnämnden, säger Niklas Sundqvist, enhetschef, Individ- och familjeomsorgen, Skurups kommun.

Ann Nilssons granne och vän Marguerite Maini känner till kommunens Lex Sarah-utredning.

– Det gör ju ingen skillnad, Ann kommer inte till livet och de ändrar ju inte sina rutiner bara för ett fall. Det är ungefär som när du har en järnväg och folk kan köra över, det händer inte att det kommer bommar förrän tre-fyra stycken har blivit påkörda utav tåget, säger hon.


Fakta | Lex Sarah

I Socialtjänstlagen framgår att alla som arbetar inom socialtjänstens område är skyldiga att rapportera om missförhållanden. Lagen gäller all personal oavsett offentlig eller privat sektor. Lagstiftningen kom till efter att undersköterskan Sarah Wägnert 1997 avslöjade vanvård på äldreboendet där hon arbetade i Stockholm.


Inspektionen för vård och omsorg (IVO) väntas svara på Skurups Kommuns lex sarah-utredning inom kort. Vid publicering av detta reportage onsdag 7 februari har IVO ännu inte svarat enligt deras registrator.

byline_loman

Vet du mer? Kontakta Skurupsposten på Facebook