Drömmen om ett narkotikafritt samhälle är längre bort än någonsin

Svensk drogpolitik gör inte sitt jobb. Det är enklare än någonsin att få tag på narkotika. Dödstalen är bland de högsta i hela EU. Människor i behov av hjälp straffas. Och de stora vinnarna är de kriminella gängen.

Sverige betraktas ofta som ett föregångsland med progressiv politik. Därför är det svårt att förstå varför narkotikafrågan har hamnat så långt efter.

Portugal avkriminaliserade bruk och mindre innehav av narkotika redan 2001. Norge gjorde samma sak nu i december. De såg vad man kunde åstadkomma när resurser flyttas från rättsväsendet till sjukvård och förebyggande arbete.

I Portugal sjönk den narkotikarelaterade dödligheten kraftigt efter 2001 och ligger nu på tre dödsfall per miljoner invånare. I Sverige är siffran 20 gånger större.

Landet följer filosofin om att människor med missbruk ska få hjälp istället för att straffas.

Kanada har gått ett steg längre. Regeringen har bestämt sig för att öppet bryta mot FN:s narkotikakonvention genom att legalisera och statligt reglera handeln med cannabis. De vill vara säkra på att vinsterna från den illegala marknaden hålls borta från de kriminella.

För den illegala droghandeln är de kriminella gängens stora guldgruva. Den som får makt över marknaden bestämmer spelreglerna.

Alla undrar hur vi ska göra för att vända våldsvågen som stryker över Sverige idag. Men alltför få funderar på vad det är som finansierar det hela. Att få bort den illegala marknaden hade varit att ta bort drogkartellernas ekonomiska bas.

Den politiska drömmen om ett narkotikafritt samhälle är kanske längre bort än någonsin. Lagarna i Sverige är anpassade efter en utopi. Inte efter den verklighet vi lever i.

För i den verklighet vi lever i fortsätter människor att bruka droger. Sociologen Ted Goldberg visar dessutom i sin bok ”Hur blir man narkoman?” att 96 procent av alla svenskar som provat narkotika aldrig blir problematiska konsumenter.

I ett öppet brev till FN skriver den förre generalsekreteraren Kofi Annan att det inte finns något annat politikområde där retorik och verklighet ligger så långt ifrån varandra som inom narkotikapolitiken. Han skriver vidare att känslor och ideologier alltför ofta har fått slå bort bevisade resultat och hårda fakta.

Så vad hade hänt om vi skulle testa en ny drogpolitik? Det vet vi inte säkert. Men kanske hade den börjat göra sitt jobb.

Text: Stina Zinsmeister