Miljö blir religion – och avfallsberget fortsätter att växa

MILJÖ. Återvinningshysterin lånar från medeltida gudsfruktan och får oss att konsumera mer.

Förr fruktade vi gud och domedagen, idag fruktar vi naturen. Även naturkatastrofer som inte har någonting med utsläpp eller mänsklig aktivitet att göra, som jordbävningar eller vulkanutbrott, är på något sätt jorden som säger ifrån.

Ett sätt att gottgöra sig är inte längre att be bordsbön eller leva i celibat utan att skölja ur sina filmjölkspaket eller glasburkar och sedan återvinna dessa. Genom att trumma lite på bekvämligheten så blir jorden frommare och vi mår bra efter vår goda gärning.

Hetsen att lämna ett så litet fotspår som möjligt har fått många av oss att inte ifrågasätta återvinningen eller miljörörelsen.

Även svenska kyrkan är ombord och predikar nu att man ska ta sitt eget ansvar och miljömedvetenhet är att respektera gud.

Torbjörn Nilsson, pensionerad präst, på Kirsebergkyrkan i Malmö säger
– Vi har ju en del och en skuld i att klimatet förändras. Jordens uppvärmning och koldioxidutsläpp och sådana saker. Det är ju bara att konstatera.

Det är intressant att han använder ordet ”skuld”.

Energiåtervinning, det vill säga förbränning för att utvinna energi, är hur de flesta plastförpackningar slutar sina dagar. Bara tolv procent av plasten i Sverige återvinns till nya produkter.

Att skölja ur och använda plastflaskor igen kan få plasten att läcka farliga kemikalier och bakterier frodas lätt i flaskorna. Plastflaskor för vatten är gjorda för att användas en gång.

Även teknikskrotet och batterier krossas och bränns, men här utvinns också de metaller som finns i skrotet.

Och papper då? På sopor.nu, som kallar sig ”Sveriges avfallsportal”, kan man läsa att om man bränner papper för att utvinna energi och pappret ersätter olja eller andra fossila bränslen så är det bättre att bränna än att återvinna.

Vi hör även ofta att om vi inte slutar att konsumera papper så kommer alla träd att försvinna, men många länder, däribland, Sverige har fler träd nu än för hundra år sedan.

I USA finns det idag tre gånger så många träd som det fanns 1915. Det är utbud och efterfrågan som styr. En stor efterfrågan på träprodukter gör att det planteras fler träd.

Rustan Nilsson, miljöpedagog på Sysav Industri AB i Malmö, påpekar att även om det finns fler träd nu så är mångfalden sämre. Skövlingen av regnskogen är ett annat stort problem, men den används oftast inte till papperstillverkning.

Ett större hot mot regnskogen är palmoljan som ofta odlas på avverkad regnskog. Det är alltså värre att äta margarin, som innehåller palmolja, än att slänga en tidning bland soporna.

New York Times kolumnist John Tierney skrev 1996 (och en uppföljning 2015) en artikel i New York Magazine som han kallade ”Recycling is Garbage”.

I den hävdar han att fördelarna med att återvinna är försumbara jämfört med att slänga skräpet. Redan 1996 såg han paralleller till religiös uppväckelse.

John Tierney jämför till stor del endast kostnaden för återvinning mot att deponera soporna.

De flesta av oss vill inte ha soptippar med allt det innebär, men det är fortfarande intressant att läsa att ”om alla amerikanerna slängde allt de konsumerade i tusen år så hade soptippen blivit mindre än en procent av arealen som används till boskapsuppfödning i USA”.

Vi håller således inte på att drunkna i vårt eget skräp, vilket många får oss att tro.

Det är stor skillnad på att lämna tillbaka en glasflaska som sköljs ur och används igen jämfört med att krossa en glasflaska, smälta ner glaskrosset, blanda med nytt glas och stöpa om flaskan.

När jag frågar Rustan Nilsson om detta så erkänner han att de flesta nog glömmer bort att det största problemet med sopor är i produktionsledet.
– Vi genererar mer avfall än någonsin i Sverige. Vi konsumerar också mer än tidigare, säger Rustan Nilsson.

”Long Distance, Short Life Why Big Business Favours Recycling” är en artikel skriven av Simon Fairlie, före detta redaktör på tidskriften The Ecologist.

Simon Fairlie skriver att återvinning leder till billigare råvaror, vilket i sin tur leder till ökad produktion som i sin tur leder till ökat avfall.

Återvinningen kommer således aldrig att minska mängden avfall, snarare tvärt om. Vi accepterar också förpackningar som vi aldrig skulle ha accepterat tidigare.

Numera tycker vi det är okej med läsk och öl i aluminiumburkar och vatten i plastflaskor. Vi vet att varken plast eller aluminium är bra för naturen, men om vi återvinner förpackningarna så är det väl ingen fara?

Vi måste också se de stora problemen med att alltid ha allting tillgängligt. Varje år slänger vi 900 000 ton mat i Sverige. Mellan 10 och 50 procent av all mat som produceras kastas.

Ett annat skrämmande exempel är bilindustrin. Nya bilar som inte säljs skrotas för att återvinnas till nya bilar.

Det är inte bara bilar och mat som går en oanvänd död till mötes. Det gör även osålda mobiltelefoner, TV skärmar, datorer, kläder m.m.

Vi måste få ett samhälle där det vi vill ha tillverkas och det vi inte vill ha inte tillverkas – ett så kallat made-to-order-samhälle. Miljövinsterna skulle vara enorma och det enda negativa skulle vara att vi måste vänta en viss tid på vår produkt.

Även tekniska lösningar måste till för att lyckas. CCS (Carbon Capture and Storage) teknologi fångar upp koldioxidutsläpp och omvandlar det till flytande koldioxid som sedan kan deponeras.

Det är inte en ursäkt för oss att fortsätta våra utsläpp, men att bara förlita sig på återvinning eller att skrämma oss till att leva ett liv vi inte vill ha är inte hållbart.

Miljörörelsen måste växa upp och sluta skrämmas eller hålla på med jippon och olika symboliska handlingar för att få oss att må bättre. Ett talande exempel är Earth Hour. Här får jordens rika och välmående befolkning en timme att gottgöra sig.

Björn Lomberg, som kallar sig själv den ”skeptiska miljöaktivisten” och är forskare vid handelshögskolan i Köpenhamn skriver att Earth Hour faktiskt ökar mängden koldioxid i atmosfären.

Något mindre elektricitet används under den timmen som den rika jorden släcker sina lampor, men många tänder levande ljus eller på andra sätt ersätter elektriciteten, vilket ökar utsläppen.

Den fattiga delen av jorden har inte lyxen att avstå från elektricitet en timme.

Att hela tiden bombarderas med hur illa det är med miljön har fått många unga par i västvärlden att inte skaffa barn, dels för att inte tillföra fler människor som förstör jorden, och dels för att miljökatastrofer kommer att göra framtiden svår för de människor som finns.

Även många barn är rädda för att jorden ska gå under.

I en artikel publicerad i Svenska Dagbladet om barns klimatoro säger Alex Gülenay, 11 år, från Hyllingeskolan i Stockholm ”Ibland blir jag orolig och tänker att jorden ska gå under, att allt ska rasa samman. Det blir ju bara sämre och sämre med miljön. Det är skrämmande”.

http://www.svd.se/ibland-tanker-jag-att-jorden-ska-ga-under

Vi kan ha ett modern liv, med allt det innebär, utan att känna oss skyldiga. Det handlar om smarta lösningar och en upplyst befolkning, inte en miljöreligiös befolkning som inte vågar ifrågasätta indoktrineringen.

TEXT: Andreas Lindergård
GRAFIK: Andreas Lindergård
FOTO: Andreas Lindergård/Pressbild
VIDEO: YOUTUBE

Läs transkribering av intervju med Torbjörn Nilsson här.