Bostad för ingen

BOSTADSBRISTEN. Storstädernas förorter plågas av bostadsbrist och trångboddhet. Nu bygger den organiserade brottsligheten en parallell bostadsmarknad.

När Kalim kom till Malmö från Syrien för ett par år sedan blev han förvånad. Han trodde att det skulle gå relativt fort att ordna en bostad. Istället sprang han in i en vägg av byråkratiska hinder, kön var lång och inkomstkraven stenhårda.

Förbluffad frågade han runt bland vänner och förstod snabbt att den som vill ha en bostad måste gå den informella vägen. Genom att ringa rätt person gick det att köpa ett andrahandskontrakt för 25 000 kronor.
– Det här var flera år sedan, jag tror det är mycket dyrare nu, säger Kalim.

Bostadssituationen i storstädernas utsatta områden är en tickande bomb.
Det säger den statliga myndigheten Boverket. När bostadsbristen blir mer akut hamnar asylsökande, nyanlända invandrare och arbetslösa långt från den etablerade bostadsmarknaden.

I storstädernas utsatta områden ökar trångboddheten varje år. Människor blir desperata när det tar flera år att få lägenhet via bostadskön.

Handel med svartkontakt har blivit så lönsam att den organiserade brottsligheten nu börjat ta över den.
– Där det finns pengar att tjäna tenderar den organiserade brottsligheten att använda sitt våldsmonopol och kliva in, säger Micael Nilsson, utredare på Boverket.

I somras släppte polisen i Stockholm en alarmerande underrättelserapport. De kriminella gängen tjänar miljarder på svartkontrakten och styr handeln genom en sofistikerad infrastruktur: svartmäklare, bulvaner, insiders på skatteverket. Rapporten, som DN tog del av, kartlade också kontrakthandelns blodiga konsekvenser – fem mord kunde kopplas till affärerna.

Samtidigt rapporterade SVT om en kaotisk situation i Göteborgs förorter. Fastighetsbolagen hade inte längre koll på vilka som bodde i deras lägenheter. Det sades att asylsökande hade betalat upp till 100 000 kronor för lägenhetskontrakt.

I Malmö är handeln med svartkontakt mindre omfattande, enligt Boverket. Bostadsbristen är inte lika tryckande, desperationen inte riktigt lika stor. Den bilden delar Malmöpolisen.
– Men det hör till sakens natur att det finns ett stort mörkertal, den som köpt ett svartkontrakt har allt att förlora på att gå till polisen, säger Anders Nilsson, sektionschef på Malmöpolisens bedrägerienhet.

Men Kalim ser en annan stad. Han säger att handeln med svartkontrakt i Malmö är utbredd, särskilt bland asylsökande och nyanlända.
– Det finns inga bostäder att hyra. Jag har många vänner som köpt svarta kontrakt. Jag, du och alla vet att många nyanlända bor svart, säger han.

Själv köpte Kalim aldrig något svartkontrakt. Han lyckades ordna en lägenhet i andra hand på annat håll. Hyran var hög, flera tusen högre än den egentliga, men han slapp sticka till någon en tjock sedelbunt.

Istället dök ett nytt problem upp. För att få etableringsersättning från Arbetsförmedlingen var han tvungen att ha en folkbokförd adress.

Eftersom han inte kunde skriva sig på sin svarta andrahandsadress började han fråga runt och fick reda på att det gick att köpa en folkbokföringsadress. För 500 kronor i månaden kunde man skrivas på en adress och få ut pengarna.

Den här verksamheten, som Boverket kallar handel med adresser, är vanlig i Malmö.
– Den ser vi desto mer av. Vi har hittat enrumslägenheter i Rosengård där 40 personer är folkbokförda, säger Anders Nilsson på Malmöpolisen.

Micael Nilssons analys är klar och tydlig. Om inte kraftfulla åtgärder sätts in snart kommer den tickande bomben explodera i ansiktet på samhället.
– Vi har 700 000 bostäder för lite i Sverige, men det är egentligen inte det största problemet. Det största problemet är att det inte byggs några bostäder för unga arbetslösa, för fattigpensionärer, för asylsökande och nyanlända invandrare. Var ska de bo?

I november föreslog därför Boverket, för första gången i historien, statligt byggda och subventionerade bostäder för socialt utsatta personer. Moderna fattigbostäder. Systemet kallas social housing och finns i flera europeiska länder. Det har fått kritik för att cementera klassklyftor och segregation.

Men Micael Nilsson menar att förslaget inte är att det ska byggas bostäder med låg standard. Istället handlar det om att skydda samhällets svaga.
– Om inte marknaden bygger bostäder åt svaga grupper måste någon annan göra det. Det finns en stor grupp människor i Sverige som inte klarar sig på en bostadsmarknaden, det kan utvecklas till en livsfarlig situation.

Idag har Kalim fast jobb och har precis fått en ny lägenhet i södra Malmö. Ett vitt förstahandskontrakt. Men han minns hur svårt det var när han kom, och han vet att det är mycket svårare nu.
– Alla mina kompisar är asylsökande eller nyanlända, vi pratar ofta om det här. De har en väldigt svår situation. Men vad kan man göra?

Kalim heter egentligen något annat. 

Text: Gustav Wirtén
Bilder: TT och Micael Nilsson (privat)