Skurupselever sätter ton med improvisation

SKURUP. Under helgen pågick Lunds internationella arkitektur- och filmfestival på biografen Kino i Lund. En programpunkt var visning av stumfilmen “Dr. Caligaris kabinett” från 1920, med improviserad livemusik av Skurups folkhögskolas jazzelever. 

I foajén till biografen Kino i Lund trängs människor kring ett par utställda bord och stolar. Rummet fylls sakta men säkert och de som inte får sittplats ställer sig längs väggarna i lokalen. Sista dagen för Lunds internationella arkitektur- och filmfestival är i full gång och nästa punkt på schemat är en visning av stumfilmen “Dr. Caligaris kabinett”. Fyra elever från Skurups folkhögskolas jazzlinje står för livemusiken, både stämningsmusik och ljudeffekter. 

– Jag trodde inte att det skulle komma så många, men det var väldigt kul och det var en bra atmosfär i rummet, berättar saxofonisten Ben Leviathan när vi ses i matsalen på Skurups folkhögskola några dagar senare. 

Tillsammans med klasskompisarna Sigrid Vahlin (bas), Vilgot Hedtjärn (piano) och Nils Lindqvist (trummor), satte han i helgen ton på filmfestivalen i Lund. 

“Dr. Caligaris kabinett” från 1920 av den tyska regissören Robert Weine gjordes under stumfilmseran, när tekniken inte tillät filmskapare att synkronisera ljud med bild. Istället visades filmer ofta tillsammans med musiker eller orkester i salongen. 

– Min mamma har berättat att hennes mormor gjort något liknande på 1920-talet, livemusik till en film, säger Sigrid Vahlin, men hon har aldrig själv sett något sådant. 

Ben Leviathan berättar att framträdandet på en timme i stort sett var improviserat. För att förbereda sig såg de filmen tillsammans, först med en redan existerande ljudinspelning till, och sedan helt utan ljud för att själva kunna bestämma hur de ville spela. De jobbade tillsammans fram skriftliga anvisningar istället för att ha noter. I anvisningar kunde det exempelvis stå “40 bpm dracula chords” eller ”schizophrenic, wonky, happy, honky-tonk” vid specifika sekvenser i filmen.

– Det är svårt att beskriva musik, säger Vilgot Hedtjärn och berättar att de använde många lösa referenser de själva kunde förstå och improvisera utifrån. 

På skolan jobbar de redan mycket med improvisation utifrån något som kallas “jazz standards”, kompositioner eller melodier som jazzmusiker nytolkar. I det här fallet jobbade de istället helt utifrån filmen som bas.

– Det var svårare för att vi inte hade lika mycket referenspunkter som vi brukar i andra sammanhang. Jag har aldrig gjort det här förut så det var såklart svårare, säger Sigrid Vahlin men tillägger att det var väldigt roligt. 

Jazzeleverna från Skurups folkhögskola är alla överens om det hade varit roligt att genomföra ett liknande projekt någon gång i framtiden.

Om ni fick göra det här igen till en annan film, vilken film hade ni valt?

– Det finns en annan film av samma regissör som hade varit coolt, “Metropolis”. Det är en film med en helt annan vibe, säger Ben Leviathan. 

– “The Shining” hade varit kul, men soundtracket till den är redan så ikoniskt, säger Vilgot Hedtjärn.

Text och foto: Ida Keijser