Från Nils Holgerssongymnasiet ut i världen

SKURUP. Magnus Larsson läste på Nils Holgerssongymnasiet i slutet av 70-talet. Genom utbildningen växte hans känslor för jordbruksyrket. Fortfarande är han positiv till yrkets framtid, trots att det är svårt att locka elever till jordbrukslinjerna. Nu är han tillbaka på sitt gamla gymnasium, som driftchef. 

På Nils Holgerssongymnasiets parkeringsplats står bilarna glest i den skånska eftermiddagssolen. Det är epatraktorer blandat med suvar. Efter några minuters väntan rullar Magnus Larsson in i sin svarta stadsjeep. Han parkerar den på tvären över två parkeringsrutor och kliver ur. Glasögonen har han i pannan och fötterna är iklädda ett par australiensiska boots. Han ursäktar sin försening med ett besök från Lunds tekniska högskola som råkade virra bort sig. Telefonen ringer. Han avslutar samtalet snabbt och pekar sedan på rummet där han bodde som gymnasist. 40 år har gått sedan dess och han har hunnit uträtta mycket i sitt yrkesliv. Bland annat har han drivit jordbruk i Polen och handlat med spannmål. I april i år tillträdde han tjänsten som driftchef på Nils Holgerssongymnasiet.

När vi pratar om framtida jobb för bönder låter Magnus Larsson allt annat än bekymrad.

– Har de gått här så har de jobb. Arbetsmarknaden sväljer dem. Har man läst djurlinjen hamnar man vanligtvis på någon gård som djurskötare. Har man valt jordbruk så kör man hjullastare eller maskiner någonstans, säger han.

I en tidigare artikel i Skurupsposten sa Nils Holgerssongymnasiets rektor Eva le Grand att elever som söker sig till lantbrukslinjerna oftast kommer från bondefamiljer. Inom den ramen faller även Magnus Larsson. Hans farmor och farfar var bönder. Pappan beskriver han som en månskensbonde, en lantmästare som importerade maskiner. På landet i Vallby i Skåne, där Magnus Larsson växte upp, var lantbruk vanligt förekommande.

– Släkt och grannar, alla var bönder. Det var traktorer och växtodling omkring mig och det fanns en lockelse i att få arbeta med det, säger han.

Drömde tidigt om ett liv som jordbrukare

Magnus Larssons dröm var tidigt att få driva eget jordbruk. Den drömmen förverkligades redan vid 19 års ålder då hans farmors syster arrenderade ut sitt jordbruk till honom.
– Jag var yngsta bonden i byn då, men jag gillade mitt jobb. Den gården arrenderade jag i tio år, säger han.

För den som idag drömmer om ett eget jordbruk kan tröskeln tyckas vara hög. Enligt Magnus Larsson behöver man runt 300 hektar för att kunna livnära sig på växtodling.
– Markpriserna runt Trelleborg ligger på mellan 400 000 och 500 000 kronor per hektar, säger han.
Får man köpa marken för 400 000 kronor per hektar landar alltså ett jordbruk på 300 hektar på 120 miljoner kronor.
– De höga priserna på land beror till viss del på kommunerna, de vill ofta bygga på åkermarken och är därför med och konkurrerar om platsen. Men priserna på land måste gå ner, säger han.

Om man odlar grönsaker kan man enligt Magnus Larsson klara sig med mindre arealer.
– Det är mycket arbete men kalkylen ser bättre ut än för spannmål. Hur mycket bättre den ser ut är svårt att säga. Det beror på hur mycket man förädlar råvarorna, säger Magnus Larsson.
Han nämner potatisodlare som exempel.
– Det gör stor skillnad på priset ifall man säljer den otvättad till företag eller om man tvättar och paketerar den själv och bedriver gårdsförsäljning.

Bonde i Polen

– Mitt liv är ett bevis på att lantbrukslivet är väldigt brett, säger Magnus Larsson och börjar prata om DDR:s upplösning.
I samband med den var det en vän till honom i Halland som frågade ifall han ville bli bonde i Polen. Magnus Larsson tyckte att vännen var galen.
– Han sa att jag ju redan bodde halvvägs till Polen.
Frun Elsie sa däremot nej. Men Magnus Larssons dröm efter ett eget jordbruk hade hållit sig kvar. Han hade ju arrenderat sin farmors systers mark men ville fortfarande ha något eget och såg nu en öppning. Efter ett val i Polen fastställdes att staten inte längre skulle sköta odlingar och inte långt senare hade Magnus Larsson och hans halländske vän tagit över ett jordbruk i Polen med 119 anställda. Frun Elsie var fortfarande skeptisk och de gick skilda vägar. Hon var och hälsade på vid ett par tillfällen men Polen var inte hennes land utan hon stannade kvar i Sverige. Totalt var de ifrån varandra i åtta år.

När Magnus Larssons farfar gick bort återförenades Magnus Larsson slutligen med sin fru. De köpte loss hans farföräldrars gård Dalhem i Skegrie utanför Trelleborg. Där bor de fortfarande, idag tillsammans med sina två barn.

Sedan Magnus Larsson gick ut Nils Holgerssongymnasiet har mycket hänt med arbetet som bonde. Det är inte fysiskt tungt längre och tekniken har utvecklats väsentligt. Traktorerna är självstyrande till exempel. Det är fördelar som Magnus Larsson brukar propsa på när han säljer in yrket till högstadieelever. Mycket är sig också likt.

– Det är mycket utomhusarbete, man är mitt i naturen. Och man kan ju få jobba med djur, det kan vara en dröm för många, säger han.

Magnus Larsson har några på nära håll som han gärna hade övertygat att bli bönder. Det är barnen Emma och Erik. Båda är dock skeptiska.

– Min son till exempel, han är en mycket sympatisk människa. Han säger att han kan tänka sig att jobba som bonde om jag verkligen vill att han ska det, men om han själv får välja så avstår han gärna, avslutar Magnus Larsson.

Text: Arvid Brandström
Foto: Ella Landin