Jakten på guldkorn
Lokaltidningar lägger ned nästan varje dag. Det känns så i alla fall. Ingen vill betala, och alla vet att om ingen vill betala blir det inget sålt. Tillgång och efterfrågan, enkel matematik. Allt är faktiskt uppbyggt på det.
I två veckor har Skurupsposten varit på plats och granskat Skurups kommun. Vi får inte betalt, vi lånar pengar och dricker gratis kaffe. Vi är blivande journalister som sitter på en övningstidning. Vi lär oss hur man blir reportrar på tidningar som snart inte finns.
Men när redaktionen på Skurupsposten gett sig ut i Skurups kommun har vi trillat över guldhistorier.
Vem skulle annars berätta om en teatereldsjäl som startar ett teatercafé i en gammal lada? Han som hoppas på att bli klar till sommaren.
Byråkrati sätter stopp för kvinnojourer som inte får ut sina pengar och för en Skurupsfamilj som vill hjälpa ensamkommande flyktingbarn. Och de ensamkommande flyktingbarnens hem lämnas inte heller här från hatbrott, men här i Skurup ställer lokalbefolkningen upp.
Och vem ska berätta om skandinaviens enda kärlekshotell i Skillinge? Och hur ska Skurups kommun bli världens bästa hästkommun?
Vi älskar de historierna. För de historierna som vi får av er, de gör vår vardag fin.
Skurupsposten kommer inte bevaka Skurup varje dag framöver, men vi är med er hela vägen fram till sommaren ändå. Vår lokaltidning kommer inte vara aktiv, men den kommer inte lägga ned. Vi kommer vara här, prata, se och leta efter berättelserna. Och någonting kommer bli av det. För vi har fattat. När man är i Europe – ska man inte missa Skurup.
Text:Fanny Westling
Bild: Patrik Lundberg