Kulinarisk kultur i Abbekås

ABBEKÅS. I kölvattnet av Teater Kapijas uppstart har även hotell Vagabond med restaurang vuxit fram. Men syftet är detsamma, menar ägarna Janna Eriksson och Mladen Puric; att väcka existentiella frågor och uppmana besökarna att tänka fritt.

Teater Kapijas lokaler i Abbekås utgör både hem och arbetsplats för Janna Eriksson och Mladen Puric som flyttade dit 2002. Huset är resterna från en gammal skola och teaterscenen ligger i den gamla gympasalen. Innan de köpte huset användes marken bland annat till dragracing.

Nu är allt renoverat och de visar runt med hunden Pulver i hasorna. De har gjort det mesta själva, men försökt göra det i lokal stil. Fönstren på ett litet hus är desamma som på Svaneholms slotts lador.

På grund av ekonomisk oro, startade de Hotell Vagabond för ungefär fem år sedan. Det började med att de köpte en vagn. Och de kom på att vagnar var perfekta; de går att bo i, de går att använda i föreställningar och de kan användas till att dra ut på turné. I dag är de sex vagnar rikare och driver ett vagnhotell.

Runt vagnarna löper en mur. Mladen Puric säger att det förstärker känslan av att vara i egen värld därinne. På kvällarna samlas gästerna ibland framför lägerelden. Även här finns referenser till teatern, menar han. Många berättelser har haft sin början runt lägerelden.

Det finns ytterligare en dimension av vagnarna. Skurup var ett av de första ställena i Sverige resande folk fick bli bofasta i enligt lagen, berättar Mladen.

Själva reser Janna Eriksson och Mladen Puric mycket. En speciellt minnesvärd föreställning var i Timbuktu. De hade fått kontakt med en person som anordnade en musikfestival i Sahara öknen så de ringde dit.

– Vi frågade om det hade en plätt öken till oss. Och det hade de gott om, berättar Mladen Puric.

Där spelade de Lilla prinsen av Antoine de Saint-Exupéry för en publik som innehöll bland annat sjuttiofem kameler. Föreställningens handling kretsar kring en pojke som råkar hamna i öknen.

Men de spelar mest lokalt. I gympasalar för skolklasser är vanligt förekommande, säger Janna Eriksson och ger exempel på Nils Holgerssons gymnasiet i Skurup som varit på besök.

Skurups kommun är dock inte en metropol för kultur, enligt Janna. När de öppnade restaurangen var det ett sätt att få dit mer av lokalbefolkningen.

– Mat vet alla vad det är. Och alla måste äta, säger Mladen.

Det är viktigt för dem att deras teater är tillgänglig. De har satt upp en föreställning som de kallar Varieté Vagabond. I repertoaren fanns eldshower, jonglering, styltor och andra cirkusinspirerade inslag som är lätta att ta till sig.

Deras föreställningar är folkliga, men med ett existentiellt budskap, menar Janna och Mladen. Syftet med deras konst är att folk ska vidga sina sinnen. De vill inte tala om för någon vad de ska tänka, utan låta dem göra sin egen uppfattning genom att uppleva. Det får en djupare påverkan, enligt Mladen.

Deras hotellverksamhet fyller också den funktionen, berättar han; boendet i vagnar kan väcka fantasier om andra sätt att leva.

Både Janna Eriksson och Mladen Puric stortrivs på landet och har aldrig ångrat att de flyttade dit från Stockholm. Trots att ingen av dem hade kopplingar till Skurup sedan tidigare.

Alla var likadana i huvudstaden, menar de. Alla gjorde samma sak och var väldigt trendkänsliga, vilket är främmande för dem. I Abbekås behöver de inte följa någon trend, utan kan använda energin till att gå sina egna vägar.

Men det är en ständig konflikt mellan att söka bidrag, vara folkvänliga och samtidigt följa sina egna visioner. Mycket tid går åt att söka pengar, tjata och bråka för att få jobb.

– Det är lätt att bli bitter när det inte är lätt, säger Janna. Men det försöker vi undvika för då får vi hålla på med något annat. Man ska tycka att det är kul.

 

Text och foto: Sigrid Törnqvist