Sameblod – ett viktigt kapitel historieböckerna missar

Skurupsposten skrev igår om samernas nationaldag och hur den firas, och inte firas. Föreningen Samer i Syd uppmärksammade dagen på flera olika håll i Skåne. Bland annat anordnades en fest i Helsingborg för att fira högtiden. Vår reporter Annika von Sydow har sett filmen Sameblod.

I samband med samernas nationaldag visade Folkets bio Panora i Malmö den Guldbaggenominerade filmen Sameblod, som jag med höga förväntningar gick och såg. De cirka två timmarna framför mig blev en resa av sorg, nyfikenhet och uppvaknande.

Filmen börjar med att den äldre kvinnan Christina blir upphämtad av sin son och barnbarn. De ska på Christinas systers begravning i Lappland. Hon sätter sig envist långt bak i kyrkan och vägrar prata samiska när anhöriga kommer fram. Hon vill bort därifrån så snabbt som möjligt. Därefter får vi följa med i tillbakablickar från Christinas liv, där hon som 14 åring tillsammans med sin syster och andra barn med samiskt ursprung får gå på internatskola, så kallad Sameskola.

Där är miljön hård och innebär såväl huvudmätningar som avklädda fotograferingar. Utifrån den rasism och utanförskap börjar Christina drömma om ett annat liv och förneka sitt ursprung. Hon byter namn från Elle Marja till Christina och lyckas, trots motgångar, ta sig till Uppsala där hon börjar studera. Såren och skammen lever dock alltid kvar.

Elle Marja frågar upprepade gånger “vad gör ni?” utan svar, när den okända mannen börjar mäta hennes ansikte och huvud. Bild: Sophia Olsson, Nordisk Film

Elle Marja frågar upprepade gånger “vad gör ni?” utan svar, när den okända mannen börjar mäta hennes ansikte och huvud.
Bild: Sophia Olsson, Nordisk Film

När eftertexterna började rulla satt jag som förstenad i den rödklädda biostolen, och aningen skamsen över hur lite kunskap jag har om samernas förtryck och historia.

Så sent som till 50-talet utförde Statens rasbiologiska institut skallmätningar av samer och sedan 2011 är samerna erkända som ett folk i Sveriges grundlag. Det innebär att fram till dess, var samerna ett urfolk och hade inte samma rätt till självbestämmande.

Det är kanske inte så konstigt att jag tillsammans med många andra inte har den kunskapen när skolans historieböcker mestadels handlar om gubbar och kungafamiljer på 1700-talet som jag inte har någon identifikation med. Likaså lyste frånvaron av suffragetternas historia under början av förra seklet. Något som ledde till att större delen av den kvinnliga befolkningen runtom Europa myndighetsförklarades och fick rösträtt.
Någon som känner sig manad att uppdatera skolans historieböcker?

Grattis säger ni
En stat tog ett land
Gjorde det till en industri
Och vår mark där vi en gång var fri
Får vi inte längre leva i

Jag har alltid känt mig fel
Missanpassad på något sätt
Vilket land kommer du ifrån
Visst är du utländsk
Varken frågan eller svaret har känts rätt
Samisk och eller svensk
Rotlös med en närmast hemlig historia
Få talar om det som skett
Förtrycket och skallar som mätts
Någonstans efter vägen gick de snett
Språket har förbjudits och vi vilseletts
Längre bort från vår samesläkt
Hjärntvättats till folkhets av vårt eget blod
Tre generationer och sen  
Vi kallar oss själva för l-ord
Snyggt jobbat staten men Sápmi har fått nog

Så var kommer jag ifrån
Landet som en gång fanns
Innan Sverige tog sin plats

Men vem kan klandras för okunskap
När det finns ett tydligt gap
I skolans böcker
Om hur de tog våra landskap
Så låt gapet tala

Text: Annika von Sydow
Dikt: Sofia Sundqvist