En ros är en ros är en ros  

När doften i blomsterbutiken Interflora i Skurup slår mot mig glömmer jag allt som är fruktansvärt med den stundande dagen. Kombinationen av nyskurna tulpanstjälkar, liljor och pioner i den fuktiga miljön ger mig en impuls av att blunda och andas in långsamt.  

Jag kastas plötsligt tillbaka till mitt 16-åriga jag. Hur jag vandrar runt i Katedralskolans korridorer i Lund med mina vänner.  

Alla hjärtans dag för 14 år sedan och listorna som satts upp på anslagstavlan. Namn på rad som visade vem som hade en beundrare på skolan. Vem som skulle få en röd ros. 

Jag och mina tjejkompisar låtsades att vi inte brydde oss, men gick ansträngt nonchalant fram för att se ändå. Bland alla namn stod mitt. Hjärtat slog en volt så som bara tonårshjärtan kan. Det var anonyma rosgivare, men ett sms från killen jag var förtjust i fick mig att förstå. 

Margareta Jeppson och Birgitta Olsson med extra vackra rosor inför lördag.

Jag är nyfiken på hur alla hjärtans dag ser ut för dem i blomsterbutiken. Och vad de själva känner kring dagen. Birgitta Olsson som är en av de två som driver Interflora i Skurup, vinkar in sin kollega Margareta Jeppson. Hon vill att de båda berättar om butiken och om sig själva för mig — de är ett team.  

I över 100 år har det legat en blomsterbutik i lokalen och de senaste 15 åren har de drivit den tillsammans. Genom åren har de lärt sig, att om alla hjärtans dag infaller på en onsdag är det bäst för affärerna. I år när dagen råkar vara en lördag, förväntar de sig många kunder på fredag eftermiddag efter jobbet, framförallt män. Alla hjärtans dag är det tid på året då flest män besöker butiken, förklarar de för mig.  

Får floristerna i Skurup blommor på alla hjärtans dag, undrar jag, och anar ett tonårspirr i blicken hos de båda. Birgitta Olsson svarar att hon får blommor av sin man varje år. För Margareta Olsson är det inte lika konsekvent. Men reaktionen på frågan visar tydligt, att få blommor gör en glad.  

Det är ett förhållandevis enkelt sätt att visa uppskattning, det är en symbol för kärlek. Att det inte är ett löfte i sig kanske inte är ett problem, så länge man inte tror att det är det. 

Mitt 16-åriga jag trodde nämligen att rosen betydde allt. Att han jag var förälskad i betydde allt.  Beskjuten av Amors pil såg jag oss i en framtid som fram tills då hade känts så långt borta. Nu kunde jag nästan ta på känslan, oss två ihop. Två veckor senare var löftet, som rosen för mig symboliserade, brutet. I dimman på en fest såg jag han, som tidigare gett mig rosen, i ett hörn tillsammans med en bekant till mig. De kysste varandra.  

Ett drygt decennium i livet har gått sedan dess och fler lärdomar om vad kärlek eventuellt innebär (man kan aldrig veta säkert) har fått mig att förstå bättre. En ros är vacker. Den ger glädje i stunden. En ros är inget löfte, men inte heller ett svek. En ros är just vad den är, en ros. 

Text: Elin Talevska