Jazzfantast på en natt

I publiken är det kappor, läppstift, luggar och många IPO’r. Ett lågt mummel av mingel brusar i förgrunden på Moriskans Bistro i Malmö, och de flesta står vända mot scen med fängslande ansikten. Även ett otränat öra kan höra att gruppen är musikaliskt sammansvetsade, och det undgår nog ingen att de älskar vad de gör.  

Tidigare i veckan träffade Skurupsposten jazzgruppen Ingvarsson/Briand/Stefansson/Lindberg Quartet, inför deras spelning onsdag kväll. De öppnade en nyfikenhet hos mig att ta reda på vad grejen med jazz är. Jag upplever att det blir allt ovanligare att lyssna på riktiga instrument live. Men något med den sortens hantverk känns fascinerande och oersättlig. Jag som aldrig tidigare lyssnat på jazz bestämmer mig för att vara på plats och få hela upplevelsen.

Det röda draperiet bakom scen i kombination med porrbelysningen förstärker den sensuella känslan. Rummet är fylld med människor tätt intill varandra, och musiken sätter igång i ett svängigt tempo som drar upp stämningen härligt märkbart.

Isak Ingvarsson drar in hela rummet i en känsla med sina tenorsaxofonsolon. Responsen hörs nog nästan genom golvet varje gång. Jag fascineras över hur han på något sätt har lyckats andas genom saxofonen, när han flåsande lämnar över. Gitarristen Jascha Briand Søndergaard spelar inte bara musiken, han lever musiken. När han lämnar sitt sista solo med ett skratt blir det än mer uppenbart hur roligt han har på scen. När det är Thorbjørn Stefanssons tur så släpper han på alla spärrar med kontrabasen, och jag uppmärksammar hur mysfaktorn i rummet stiger (samtidigt som jag reflekterar över att kontrabas är ett behagligt ljud att spela i högtalarna hemma med lite tända ljus). Under trummisen Jacob Lindbergs sista solo sluter han ögonen och spelar med alla sinnen. Hans händer och armar flyger så som de bara kan göra av en massiv portion passion. 

De har lyckats att förmedla något, som bara går att beskriva med musik.
En sak är säkert. Det var inte sista gången jag besöker en jazzklubb. Jag har hittat ett nytt favoritsätt att spendera höstkvällar. I en sensuell stämning på Moriskan med en IPA i handen.

Text: Sofia Sundqvist