Döden som arbetsgivare

MALMÖ. På en liten begravningsbyrå måste samarbetet fungera till hundra procent. Samtidigt får varje anställd en mer personlig relation till de sörjande. 

Blomsterhjärtat är det största Jan Bolejko har sett under sina sju år som begravningsentreprenör. Det vilar mot en träskiva ovanpå den vita kistan, och runt omkring på golvet ligger buketter från vänner och anhöriga.

Jan Bolejko har varit tvungen att komma extra tidigt till Kirsebergs kyrka den här fredagsmorgonen för att han och floristen Simona Stålhammar skulle ha en chans att ordna allt i tid till begravningen.

– Hade vi kommit en timme senare så hade vi aldrig hunnit, säger han.

Solen lyser allt starkare in genom det cirkelrunda mosaikfönstret. Om en liten stund ska den lilla lokalen fyllas av sörjande människor, men ännu hinner Jan Bolejko påminna sin kollega Anders Samuelsson om hur han ska agera under ceremonin.

– Så går du fram till barnen… och när du är klar så går du fram till kistan och bugar… och så åt sidan till de anhöriga.

Anders Samuelsson lyssnar och hummar. Han är flera år äldre, vithårig och pensionerad från sitt egentliga arbete på Telia Company i Malmö. Nu händer det att han rycker in på begravningsbyrån i stället.

– Jag känner Jan, så jag sa att jag kunde hjälpa till när det är kort om folk, förklarar han.

Inför den här begravningen är det Anders Samuelsson som har skött kontakten med de anhöriga. Därför tycker Jan Bolejko det är viktigt att han syns även under själva ceremonin.

– På dom större byråerna så har du det så här: den ena hämtar, den andra tar emot anhöriga, den tredje är på ceremoni och körningar, den fjärde gör bouppteckningar och arvskiften. Du träffar olika personer varje gång. Opersonligt, tycker jag.

Släkt och vänner rör sig in genom porten. Jan Bolejko och Anders Samuelsson tar dem i hand, och medan prästen Sara Bergström inleder ceremonin sitter de två männen diskret i den bakre bänkraden.

Orgeln spelar ”De sista ljuva åren” men övergår till en tyngre melodi när de anhöriga kliver fram för att ta avsked vid kistan. Några gråter, andra säger ett par sista ord. Vid begravningens slut ställer sig Anders Samuelsson inför församlingen, märkbart rörd av stämningen i kyrkorummet.

– Det är väl inte bara jag som har blivit nästan förstummad av denna blomsterprakt, säger han och fortsätter med att berätta hur alla dekorationer kommer att läggas till beskådan ute på kransgården.

Jan Bolejko lyssnar. Det har gått sju år sedan han startade Davidshalls begravningsbyrå. I dag består den av fyra entreprenörer, en jurist och en it-ansvarig. Allt enligt byråns nya mobilanpassade hemsida.

När de sörjande har lämnat ceremonin är det dags för Jan Bolejko och Anders Samuelsson att fortsätta det praktiska arbetet. De skjuter in en kärra med gummihjul under kistan och rullar ut den mot bilen som väntar i den klara men blåsiga novemberdagen.

I kremationslokalen spelar radion punkrock: ”First date” med Blink-182. De tre metallfärgade ugnarna har just påbörjat varsin ny förbränning. En av dem är extra bred och anpassad för de tyngsta kistorna.

Kremationsteknikern Christoffer Ekelund visar på displayen hur mycket syre och kolmonoxid som bildas minut för minut. Miljöaspekten är viktig. Energin från ugnarna tas tillvara och värmer upp hela byggnaden.

Jan Bolejko berättar att flera kunder har frågat efter den nya pappkistan som finns på marknaden. Nu har han köpt in ett exemplar trots att han ogillar konceptet.

– Folk som vill ha dem tänker inte i banor av värdighet, tycker jag. De förväntar sig att det ska kosta som en kartong på IKEA.

Christoffer Ekelund vill gärna få testa en pappkista på krematoriet. Det märks att han trivs i rollen som teknisk specialist. Han är särskilt tydlig med alla krav som dagens kistor måste uppfylla.

– Upptäcker vi att den inte är säker i arbetsmiljö så förbjuder vi den, säger han.

Det är en ovanligt intensiv vecka på Davidshalls begravningsbyrå, berättar Fredrik Ekberg medan han kör mot rättsmedicinska avdelningen i Lund. Sex nya fall på tre dagar.

– Förra veckan var det alldeles för lite att göra så då blev det stressigt på det hållet i stället.

I tjugo år arbetade han för en firma som sålde stålprodukter. När verksamheten krympte fick han se sig om efter andra jobb. I bekantskapskretsen fanns Jan Bolejko, så Fredrik Ekberg frågade om han kunde få testa att hoppa in på byrån. För två månader sedan fick han en deltidstjänst.

Fredrik Ekberg vet att hämtning av döda till stor del är en fråga om vikt. Ibland måste de vara två för att orka göra ett lyft. Andra gånger väger kroppen nästan ingenting.

– Jag var och hämtade en tillsammans med Anders på ett hem. Det var bara skinn på ett skelett i princip, minns han.

Han kliver ur bilen och går in i en kulvert med brusande ventilationstrummor. En ung kvinna i grön rock drar ut den obducerade kroppen ur ett kylfack. Ett vitt skynke döljer dess konturer, och eftersom den ska kremeras utan någon ceremoni får skynket ligga kvar.

Efter att ha placerat kroppen i kistan drar Fredrik Ekberg av sig handskarna och tvättar händerna noggrant. Tillbaka i bilen gnuggar han in sig med en klick handsprit för säkerhets skull.

Utanför thairestaurangen berättar Jan Bolejko om sin affärsmässiga filosofi. Han säger att han inte har någon budget för sin byrå och att han inte heller bryr sig om vad konkurrenterna gör.

– Jag kan inte stå här och påstå att jag är en affärsman. Det tror jag inte. Jag gör det jag gillar. Jag gillar att folk uppskattar hjälp och att de blir glada trots omständigheterna.

Även om det kan vara ett intensivt arbete så är det aldrig svårt att ge kunderna ett bra bemötande. Det är bara att öka personalstyrkan, förklarar Jan Bolejko. Under sina år i branschen har han byggt upp ett brett kontaktnät av vänner att kontakta när det behövs.

En av dem ringer mitt under lunchen och berättar att han kan ställa upp och köra i morgon klockan åtta.

Jan Bolejko lägger på luren och säger:

– Fixat. Allt löser sig.

FAKTA: Begravningsbyråer och begravningsavgift
– Det finns drygt 800 begravningsbyråer i landet. Kooperativet Fonus driver 230 byråer medan övriga är fristående.
– Begravningsavgiften är en skatt som betalas av alla folkbokförda i Sverige. Den garanterar bland annat fri kremation och gravplats i 25 år. Från den 1 januari 2017 är begravningsavgiften 24,6 öre per 100 kronor i hela landet utom Stockholms stad och Tranås.
Källa: Sveriges Begravningsbyråers Förbund

Text & foto: Peter Hultgren