I nödens tjänst

diakonisss

MALMÖ. Samtala med en utvisningshotad familj för att sedan spela elefant i ett julspel. För en diakon har nöden ingen lag.

Det är advent. Prime-time för kyrkan. Världens mest sekulära befolkning får sin årliga Jesusinjektion, som varar ända fram till påska. Minst.

Samtidigt som gudstron för länge sedan tappat fotfästet hos gemene svensk, är nöden större än någonsin.

Polisen har precis börjat verkställa regeringens direktiv om att markant skruva upp utvisningshastigheten av papperslösa. I Sydsvenskan berättar gränspolisen att det inte längre finns några fredade zoner.

Socialtjänst och skolor, som förut skyddats av sekretess, tvingas nu lämna ut uppgifter om de som gömmer sig. En grupp som kyrkan i allmänhet och diakoner i synnerhet jobbar nära med.
– Det här har aldrig hänt förut, säger diakonen Christina Ohlsson. Nya tider väntar.

En av dem går runt med kollekten i Heliga Trefaldighetskyrkans bänkrader, som för en gångs skull är fullsatta. Ghulam flydde från kriget i Afghanistan för över sju år sedan. I Sverige fick han avslag på sin asylansökan och gömmer sig nu i väntan på omprövning.

I kyrkan fann han gemenskap i den tro han i uppväxten fick höra var kafir (ungefär förnekande). När han till slut bestämde sig för att konvertera bröt familjen alla band.
– Vi riskerade vårt liv. Är du i Afghanistan är ditt liv slut, sa dom.

Kollekthåvens slantar hälls ut på en silverbricka som prästerna bär fram till altaret.

Under förbönen pratar diakonen Christina Ohlsson om vikten av försoning och enighet i en värld som blir allt mer polariserad. Själv skulle hon egentligen inte bli diakon.
– Jag ville inte vara stereotypen av den kristna tjejen, säger hon. Men tillslut insåg jag att det här är precis vad jag vill göra.

massareddad

I de vigningslöften alla diakoner avger har hon lovat att stå på de förtrycktas sida. Om det tar sig uttryck i hembesök hos gamla eller aktiviteter för hemlösa beror helt på församlingens behov.

I Heliga Trefaldighetskyrkan, som delar församling med Rosengård och Västra Skrävlinge, är arbetet med flyktingar centralt. Det kan handla om kontakt med myndigheter, aktiviteter i väntan på besked, samtal och rådgivning.

Men att bistånd riktas till papperslösa måste ske med stor diskretion.
– Frågan är väldigt politiskt infekterad, säger diakonen. Ibland känns det som vi är mer politiskt bundna än före privatiseringen.

Den organisatoriska strukturen i kyrkan är omtvistad. Göran Skytte kallade nyligen privatisering av kyrkan för en religiös katastrof; ett förslavande under politiker.

Svenska kyrkan står inför andra stora utmaningar. Medlemsantalet rasar i hastig fart, kristendomen har förpassats till en perifer del av samhället och uppdagade lyxresor inom svenska kyrkan ruggar trovärdigheten.medlemsantal

Trots det steg förtroendet för kyrkan under 2015 med nästan tio procentenheter, enligt medieakademins förtroendebarometer. En orsak tros vara kyrkans humanitära arbete med flyktingar och EU-migranter. Under flyktingkrisen blev kyrkan en tydlig politisk aktör, med öppenhjärtiga kampanjer och symboliska kyrkoklocksringanden, som uppskattades av många samtidigt som det mötte motstånd.

Diakonen kan alltså sägas representera det som folk i allmänhet gillar med kyrkan. Även fast den kristna tron är avgörande för den diakonella verksamheten så ligger fokus på att hjälpa utsatta människor, inte på att frälsa dem.
– Jag har själv tvivlat mycket i min tro, säger Christina Ohlsson. Det har varit månader när jag inte trott på Gud alls. Men Gud slutar ju inte tro på mig bara för att jag slutar tro på honom.

En diakon skall vara ett barmhärtighetens tecken, står det vidare i vigningslöftena. Stora ord för Christina Ohlsson att bära på sina axlar.

Leendet är som vanligt på plats men ögonen och kroppsspråket vittnar om något annat. Hon berättar om att större delen av kvällen och dagen gått åt till att samtala med de familjer som berörs av polisens nya utrensningsplan.
– Jag skäms för vårt samhälle, säger hon. Jag blir arg, trött, ledsen och förtvivlad.

Samtidigt som hon uttrycker en förståelse för den tuffa situation som samhället står inför skiner frustrationen igenom.
– Det är lätt för gränspolisen att säga att det inte ska finnas några fria zoner så länge de bara ser siffror på ett papper. Men har du mött en förtvivlad tonårings blick…

Christina Ohlsson samlar sig. Det är snart dags för soppmässa och köket behöver hjälp.

salvaaaa

-Kyrkan är bra. Jag är fattig men många har det sämre, säger Silva.

Att vara diakon innebär att slungas mellan högt och lågt, mellan himmel och jord. Medan Christina Ohlsson förbereder dukningen för de tjugotal personer som hon kallar för ”svensson-utsatta” berättar hon om gårdagens tvära kast. Morgonens samtal med en papperslös familj följdes av repetitioner av julspelet där hon spelar elefant.
– Det låter ju helt knäppt men det är också ett sätt att hantera allt det tunga, säger hon.

Församlingsmedlemmarna börjar nu trilla in efter den korta gudstjänsten. Prästen Filip Dagerklint har predikat om hur alla bär evangelium (glädjebudskap) inom sig; om hur alla goda gärningar ger ringar på vattnet. Men nu är det mat.
– Skönt med nåt varmt när det är så kallt ute, säger en äldre kvinna medan hon hugger i av svampsoppan.

Kvällen därpå syns inte diakonen till. Det är biljardkväll med den internationella bibelgruppen; den grupp diakonen beskrivit är det mest givande med jobbet.

Förutom Ghulam från adventsmässan dyker även Hamed, Aziz, Aman och Zahed upp. Alla från Afghanistan. Alla har konverterat till kristendom. Ingen vet ifall de får stanna.
– Jag känner mig rädd, obekväm… mellan himmel och jord. De spelar med mig. De gör vad de vill, säger Aman.

Den svåra situationen till trots är det uppslupen stämning bland killarna. I kyrkan träffas de tre gånger i veckan; läser bibeln, hjälper till på gudstjänsten och spelar biljard.

Det märks att det blivit en del biljard genom åren. Aziz stöter med sådan precision att spelet är slut på två omgångar.
– Här har du din frihet, säger Aziz. Jesus hjälper oss, säger han och skrattar.

Processed with VSCO with m5 preset

Tillslut dyker Christina upp. Samtalen har dragit ut på tiden. Hon berättar att hon känner sig hjälplös inför det nya läget.
– Det enda vi kan göra är att finnas där. Inte försöka släta över det. Låta det vara svårt.

Mörkret har för länge sedan fallit över Heliga trefaldighetskyrkan och biljardmatchen leder mot sitt slut. Aman har lyssnat på vad diakonen har pratat om och säger:
– Du tillhör inte samhället just nu. Men jag fortsätter vara positiv och lär mig språket. Jag ger inte upp!

Text & foto: Marcus Älverbrandt

Fakta: Vad är diakoni?
Ordet diakoni kommer från grekiskans diakonia som betyder tjäna
Diakoni är en kyrkans fyra grundbultar. De andra är firandet av gudstjänst, undervisning och mission
Som diakon ansvarar du huvudsakligen för församlingens sociala arbete. Det kan handla om stödsamtal, familjegrupper och assistans vid gudstjänst
Diakoner har högskoleutbildning inom socialt arbete eller omvårdnad. Utöver det krävs minst en ettårig diakonutbildning och praktik
Diakonen vigs av biskopen efter genomförd utbildning, antagning och prövning
Källa: svenskakyrkan.se