En uniform som ingen tycker om

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

MALMÖ. Glåpord, långfingrar och rent våld – vardagen som parkeringsvakt är både utsatt och bokstavligt talat bespottad. Under det senaste året har Malmös p-vakter dessutom stångats med en upphandlingsprocess som höll på att kosta dem jobbet.

Vissa yrkesroller har förmågan att förändra ett rum med sin blotta närvaro. En polisuniform leder ofta till att folk nervöst börjar tvivla på oskuld. En nyhetsreporter med påslagen filmkamera förvandlar lätt en folksamling till högst självmedvetna statister. En parkeringsvakt har en liknande effekt på stadsrummet.

– Jag minns en gång när jag precis hade börjat jobba, då en kvinna kom fram och förklarade att hon blev så himla nervös av att se mig och min uniform. När jag frågade varför svarade hon att det var dumt eftersom hon inte ens hade en bil, säger Regina.

Regina är en av Malmös drygt trettio parkeringsvakter. Hon har arbetat som vakt i tolv år, och den här onsdagen har hon sällskap av sin kollega Stathis. Tillsammans har de mer än 30 års erfarenhet av parkeringsövervakning.

Med den mentala autopiloten påslagen dubbelkollar de att allt är med innan de ska lämna huvudkontoret i Hyllie. Handterminal, utskriftsmaskin och fodrade handskar. Stathis svär över att något med kvittorullarna krånglar igen.

Sju minuters tågresa tar vakterna till dagens arbetsplats – området mellan centralstation och kanalen i centrala Malmö. Den fuktiga dimman gör att det känns en aning mer kyligt än vad termometern visar.

– Du vet, vädret är ofta vår fiende, säger Stathis med en avmätt ton.

Om man förväntar sig två blodhundar som hungrigt jagar tankspridda parkeringssyndare blir man besviken – Regina och Stathis flanerar lugnt längs trottoarerna kring Caroli iklädda prassliga Gore Tex-jackor med händerna myndigt knäppta bakom ryggen. Deras lugn smittar dock inte av sig på omgivningen.

En bit in på förmiddagspasset passerar de försäkringskassan. Utanför kontoret står folk huttrande och röker med nummerlappar i händerna, och på gatan står ett flertal felparkerade bilar.

Det blir febril aktivitet när folk känner igen parkeringsvakternas gula emblem. Vissa i kön garvar åt det tiotal bilister som jäktat släcker sina cigaretter och ursäktande flyttar på sina bilar. Två minuter senare har de flesta bilarna lämnat gatan, och den röda Mazdan som står kvar får en gul lapp.

– Han har sett oss men han skiter i det, säger Stathis.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vissa struntar bara i sina böter. Andra tar till ovanligt kreativa metoder för att undvika böteslapparna. Regina bubblar av skratt när Stathis berättar om en ovanlig incident som skedde för ett par år sedan.

– Det var en man som fick panik när vi gav honom böter, och från ingenstans så fick han en hjärtattack och trillade ihop.

När mannen sjunkit ihop tillkallade Stathis sjukvård, och en ambulans anlände snabbt till platsen. Ambulanssjuksköterskan behövde dock bara göra några kortare tester för att se att mannen inte alls led av några akuta hälsoproblem.

– Han fejkade såklart. Allt för att slippa en böter på 800 kr.

Andra tar till mindre kreativa metoder för att komma undan.

– Det känsligaste ögonblicket för en P-vakt är om någon kommer när man skriver en lapp. Då kan allt hända, folk kan flippa ut och bli aggressiva, berättar Stathis.

Både Regina och Stathis har otaliga exempel på vad man kan utsättas för om man drar på sig en parkeringsvaktsuniform. Någon kollega har blivit spottad i ansiktet, en annan har blivit hotad till livet och en tredje har blivit slagen.

– Jag har fått min fot överkörd av en förare som blev förbannad över att jag gav honom böter, berättar Regina.

Att man som parkeringsvakt blivit hotad eller utsatt för våld är inget ovanligt.

– Pratar man om glåpord så sker det varje dag, men fysiska angrepp sker mycket mer sällan. Vi har inte haft fysiska angrepp på ungefär två års tid, säger Bengt Hersler, chef på Parkeringsövervakning Malmö.

På huvudkontoret uppskattar man att det är drygt 20 incidenter som anmäls per år. Systemet är utformat så att vakterna själva får bedöma om en incident är allvarlig nog för att leda till en anmälan.

– Min intention är dock att vi ska anmäla brotten vi blir utsatta för, framförallt för att jobba preventivt och förbättra våra förutsättningar.

Bengt Hersler har bara varit chef under tre år och har svårt att säga om det har blivit bättre eller sämre med åren. Om man frågar vakterna på stan låter det annorlunda.

Halvvägs in i förmiddagspasset byts den fuktiga kylan mot värmen i parkeringsvakternas gemensamma fikarum som är inhyst vid P-huset Anna. Rummet påminner om en värmestuga, där vakterna kan hänga av sina plufsiga jackor för att värma händerna mot en kaffekopp och tugga i sig en fralla med kryddsalami och ost.

Under hela rasten rasar olika diskussioner. Det är mycket skratt, högt tonläge och i rummet sågar man både politiker, journalister och andra makthavare. Oavsett ämne är det tydligt att tendenserna pekar åt samma håll.

– Det har blivit mycket värre med senare år, säger Regina och får medhåll av samtliga i gruppen.

Alla är överens om att stämningen på stan har blivit hårdare, och de flesta kopplar det till större förändringar i samhället. Ett kallare samhällsklimat, ett förändrat politiskt landskap och mindre resurser till viktiga samhällsinstitutioner.

När man lyssnar på deras bistra beskrivning av verkligheten och deras arbetssituation är det lite svårt att förstå varför vissa har stannat så länge som 22 år på jobbet.

– Det är ju på grund av det här. Att man har ett jobb där man får frihet och framförallt bra kollegor, samtidigt som man bidrar i samhället säger Stathis.

Antalet kollegor har blivit färre under det senaste året. En utdragen upphandlingskonflikt höll på att leda till att nästan att alla P-vakter i Malmö fick lämna jobbet.

På grund av det lagstadgade kravet om konkurrens blev Malmö stad tvungna att konkurrera med privata aktörer om uppdraget för p-övervakning. Säkerhetsföretaget G4S (som numera heter Avarn Security) vann, men beslutet överklagades och drog ut på tiden.

När Malmö Stad insåg att det fanns en risk för att man skulle stå helt utan parkeringsvakter agerade man snabbt, och utnyttjade ett kryphål i lagen. Genom att starta ett nytt kommunalt bolag kunde man behålla uppdraget.

Den utdragna processen och risken för att förlora jobbet, gjorde att många vakter redan hade sagt upp sig när beslutet togs.

– Det var en riktig soppa, så nu är vi tjugo personer för lite. Bemanningen vi har i dag räcker inte till för att utföra vårt uppdrag och bristen på folk har också gjort att man får jobba fler tyngre pass, säger Stathis.

Bengt Hersler håller med om att det har varit ett tufft år.

– Under det senaste året har vi haft ett stort behov av att nyanställa, men det har inte gått eftersom upphandlingen drog ut på tiden.

Bristen på P-vakter har också lett till färre utskrivna böter, eftersom man sammanlagt har jobbat färre timmar i år än tidigare år. Att böteslapparna minskar är dock en trend sedan ett par år tillbaka.

– Vi har inget mål med att skriva ut si eller så många böter – vi vill vara på rätt plats vid rätt tillfälle, säger Bengt Hersler.

När det stod klart att Malmö Stad skulle få behålla uppdraget inledde man en rekryteringsprocess som nu har lett till att ett 20-tal nyrekryter nu går igenom internutbildningen. Utbildningen är åtta veckor lång och varvar teori med praktik. Även här står diskussionen om utsatthet i fokus.

– Vi försöker ha mycket praktik så att dom förstår hur jobbet är. Om man tar delar av det här jobbet personligt så kommer man inte bli långvarig.

Fikarasten har nått sitt slut. När Regina drar på sig jackan igen påminns man om vilka problem vakterna stöter på under ett arbetspass. Vid sidan av handterminalen och skrivaren pryds jackan av ett överfallslarm och en kamera som kan användas i förebyggande syfte om en situation börjar kännas hotfull.

I dag behövs ingen kamera, arbetsdagen flyter på rutinenligt. En stressad kille får hjälp med en vägbeskrivning till biblioteket, en rostig tysk Opel får böter för att den står för nära en korsning och ett flertal förare slipper böter trots att deras bilar är felparkerade. Sammanlagt leder förmiddagen till 17 böteslappar.

– Man kan inte lappa alla och man kan inte släppa alla, säger Regina.

Vissa gånger tycker Regina och Stathis att det räcker med att informera för att se till att det inte händer igen. Om man upprepar samma förseelse gång på gång är det svårare att komma undan.

Det verkar inte heller finnas några undanflykter som hjälper om du allvarligt riskerar trafiksäkerheten. En bil som står i vägen för en eventuell ambulans eller som olovligen parkerat på en handikapplats kommer få svårt att ducka för böteslapparna.

– Vi straffar bilar, inte folk. Det är en service i samhället, men alla ser inte det. Folk ser bara uniformen, avslutar Stathis.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

* Regina och Stathis vill inte ställa upp med sina efternamn på grund av sin arbetssituation.

Text och foto: Marcus Ulvsand