Kvinnojourer: Våldsvågen har inte kommit än

Vart femte anmält misshandelsbrott 2019 rörde misshandel av en nuvarande eller före detta partner, BRÅ 2020. Foto: Pixabay.
SKURUP. I coronapandemins gryning fanns farhågor om ökat våld i hemmet. Sju månader senare ser man inget tydligt stigande behov av skyddat boende eller ökat tryck på kvinnojourer.
Distansundervisning, hemmajobb och karantän vid minsta förkylningssymptom låste svenskarna till sina hem och bäddade för ökat våld i nära relationer. Kvinnojourer och skyddade boenden i hela landet rustade för högre tryck, men i oktober har vågen ännu inte kommit.
I Skurup har antalet våldsutsatta kvinnor som sökt hjälp inte ökat. Eva Svanström, enhetschef på Individ- och omsorgsförvaltningen i Skurups kommun tror att det finns ett mörkertal och att effekterna av pandemin kommer att märkas först långt senare.
Samma mönster syns i hela landet, beskriver Jenny Westerstrand ordförande på Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks.
– I värsta fall har kvinnan inte möjlighet att inse vad som sker. Ibland behöver man avstånd för att förstå, säger Jenny Westerstrand.
Under pandemin har arbetssättet för att hjälpa våldsutsatta kvinnor tvingats ändra form. De skyddade boenden Skurups kommun använder sig av har slutat erbjuda möjlighet för flera utsatta kvinnor att bo tillsammans. Även om det är bra ur ett smittoperspektiv tycker Eva Svanström att det är en förlust.
– Jag vet de som har tyckt att det har varit ensamt. I en jättetuff situation behöver man folk runt sig, säger Eva Svanström.
De lägger även fokus på att nå ut. Skurups kommun håller hemsidan uppdaterad och kvinno-, tjej- och brottsofferjouren Freezonen, som jobbar mot bland annat Skurup, skapade korta filmer för sociala medier om hur man ska göra om man är utsatt för våld.
Jenny Westerstrand på Roks är rädd att folk inte hör av sig för att de tänker att någon annan behöver hjälpen mer. Hon säger att det finns en risk att kvinnans gräns för vad hon tolererar flyttas framåt under en tid av lågintensivt våld.
– Vågen kan fortfarande komma. Bristningsgränsen kommer när kvinnor inte står ut, säger Jenny Westerstrand.
Text: Märta Tunbäck