Alves velomobil från Rydsgård blev tv-kändis
Liggcykeln gav Alve Henricson livsglädjen tillbaka. Idag är han Sveriges enda velomobilimportör med butik på gården i Rydsgård. Nu vill han krossa de många fördomarna.
Alve slår upp dörrarna till garaget på gården i Rydsgård. Där står olika typer av liggycklar parkerade. Det är allt från två-, tre- och fyrhjuliga liggcyklar med solpaneler på taket till velomobiler, som är liggcyklar med skal.
Det är i det här garaget som den numera pensionerade Alve Henricson bedriver sin liggcykelverksamhet. Faktum är att han är den enda velomobil-importören i hela Sverige.
– Jag säljer sådana cyklar som andra inte tycker att det lönar sig att sälja, säger Alve Henricson.
Alve Henricson i sin velomobil – en liggcykel med skal.
Beroende på modell varierar priset kraftigt. I snitt säljer han en liggcykel i månaden.
– Det är väldigt få som förstår det här med liggcycklar så det blir en liten kundkrets.
I jämförelse med cykelländerna Frankrike och Nederländerna är liggcyklar sällsynta i Sverige. Redan 1934 uteslöt Union Cycliste Internationale liggcyklar ur cykeltävlingar.
Anledningen? De utklassade vanliga cyklar i hastighet.
– Allmänheten ser de inte i tävlingar. Om folk aldrig ser något annat då tror de att det här med liggcyklar bara är för freaks.
Vi lämnar garaget för en stund och går in i huset. Det är prytt med Alves egna fotografier från hans många resor.
Hela livet rasade samman för Alve för åtta år sedan när han fick artros. Hans tidigare aktiva liv som bergsklättrare, seglare och fotograf begränsades kraftigt.
Alve Henricsons fartfyllda liv förändrades när han fick artros.
Cykling var däremot inget problem. Men vanliga cyklar har aldrig lockat.
– Man får ont i ryggen, baken, nacken, armarna och har stora stora packväskor med sig – det är bara bökigt och inget kul.
När Alve fick prova en liggcykel för första gången var det kärlek vid första ögonkastet.
– Att sitta i rätt ställning, susa fram, inte ha ont i kroppen och att man kan köra hur långt som helst. Och knät värkte inte!
Han fick tillbaka livsglädjen och blev enligt egen utsago en fanatiker.
– Istället för att klättra berg som Mont Blanc och Zermatt som jag brukade göra så körde jag på extrema cykelturer i minus 26 grader i min velomobil.
Nu vill han propagera för liggcyklar eftersom han själv har mått så bra av det. Men det är inte alltid så lätt. Fördomarna är många om liggcyklisterna.
– De flesta tror att det är speciella galningar, sjuka personer eller rörelsehindrade personer som kör liggcyklar. Men det är inte så. Det är bara att det är bekväma cyklar.
En annan fördom folk har om liggcyklister är att de inte syns i trafiken.
– Bullshit. Jag förstår att de säger så. Alla är programmerade att kolla efter bilar eller lastbil. Är man själv på en cykel tittar man efter cyklar. En bilist tittar inte efter cyklar. Spelar ingen roll om du har en tvåhjuling eller en smal hög cykel.
Alve Henricson kan cykla långt med sin liggyckel utan att kroppen gör ont.
Trots att prislappen är dyr för en liggyckel kan det ersätta dyra drivmedelskostnader.
– Jag har en tanke att bara använda min bil en gång i år och det är fram och tillbaks till besiktningen. Resten kör jag med min fyrhjuliga liggcykel, in till Skurup och handlar, kör cement och betong och allt möjligt på den. Jag behöver inte längre bilen.
I SVT:s serie Tunna blå linjen fick Alves velomobil vara med på ett hörn. Foto: SVT.
En av Alves velomobiler syntes i tv-rutan tidigare i höst i Tunna blå linjen. I scenen blir liggcyklisten bötfälld av Malmö-polisen och blir märkbart irriterad.
– Det var ju en väldigt otrevlig roll som skådespelaren gestaltade. Men visst, all reklam är bra reklam.
Text: Agnès Ericson
Foto: Agnès Ericson & Esther Arndtzén
