Ett huvud på skaft
SKURUP. En vit bil står parkerad på Prästgatan i Skurup. Bilens dragkrok är prydd med ett dockhuvud, föreställande ett nyfött barn, som separerats från sin kropp.
Matilda Wehlin arbetar på en etikettfabrik i Sjöbo. Där packar hon ett visst antal tvåletiketter i olika kartonger, redo att skickas till avsedd mottagare. När Matilda Wehlin flyttade från Onslunda till Skurup för ett år sedan rensade hon ur rummet där hon vuxit upp. Av fart slets dockhuvudet bort från sin kropp. Systerns pojkvän lyfte upp huvudet från gårdsplanen och pyntade bakdelen av hennes bil. Dockans kropp är ett minne blott. Makabert kan tyckas.
En kollega på redaktionen ifrågasätter värdet av denna upptäckt,
”Har det här verkligen något relevant nyhetsvärde?”
På frågan om kollegan sett vad som just beskrivits förut blir svaret,
”Nej.”
Är det relevant att rapportera kanelbullens dag? En glädjedödare skulle rösta emot. Möjligheten att äta sött med gott samvete ska godtyckligt spridas.
Även julen firas varje år. Veckorna inför högtiden fylls tidningar med recept. Samtidigt passar de på att i artikel efter artikel informera om alla kilon som ska försvinna i ilande takt. Behöver vi dessa goda råd varje år?
Nyheten sprider ett medvetande, som i sin tur leder till samhällelig utveckling.
När Lennart Hyland genomförde ”Frufridagen” i sitt radioprogram Karusellen år 1954, trodde de flesta att detta var en tillfällig ploj. Kvinnor och mödrar fick fritt medan männen tog ansvar för barn och hushåll. Inför fylldes tidningarna av recept och praktiska tips för att hjälpa mannen då ”Frufridagen” inföll. Hur skulle det skulle gå för sportarrangemang eller företag den enda dagen då männen var bundna till matlagning och blöjbytande?
Nio år senare skulle ”Frufridagen” arrangeras igen. Istället för männens bestyr med hushållssysslor, förflyttades debattens fokus mot kvinnorna som erbjöds rabatterade flyg- och tågresor hos SJ, SAS och linjeflyg. Strävan om jämlikhet skulle fokusera, på den mänskliga jämlikheten som varken är uppdelad av kön eller etnicitet. Nyheten av vår tid bör vara alla människors lika rätt i samhället.
Det avslitna barnhuvudet, skulle kunna signalera andra bilister, ”Snälla kör försiktigt, jag är rädd om min levande last”. Att dockhuvudet sitter där på dragkroken har ingen större innebörd för Matilda Wehlin som är ägaren till bilen. Hon säger,
– Det bara är där. Folk tutar när jag är ute och kör ibland. En person från Göteborg skickade sms en gång om att jag hade bra humor.
Den indiska filosofen Jiddu Krishnamurti sa, ”Förmågan att observera utan att värdera är den högsta formen av intelligens”. Nyhetsvärdet i dockhuvudet på en dragkrok kan såklart ifrågasättas. Ingen har blivit skjuten. Ej heller har någon politiker fifflat. Om de frekventa elavbrotten i byn bredvid ska vi såklart rapportera. Åter och åter igen förblir dessa relevanta för att de påverkar människors dag. Lika viktigt är det att rapportera om något som nyss upptäckts. För detta är en upptäckt. En upptäckt som avviker från den allmänt konfigurerade normen.
Det finns en förväntning om hur ett dragkroksskydd bör se ut. Under 15 år av färd längs fordonstrafikerade vägar, och 35 år levda, så har ett dockhuvud på dragkrokshöjd ej passerat mina ögon. Varför har detta ett nyhetsvärde? Just därför. Groucho Marx som var en amerikansk författare och scenkonstnär sa, ”En svart katt som korsar din väg betyder att djuret är på väg någonstans”.
Text: Josefine Forsberg Foto: Josefine Forsberg