Prisets förbannelse

NOBEL. ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.” Så skriver Karin Boye i dikten ”I rörelse”. Är nobelpriset det bästa eller sämsta som kan hända en författare?

– Ingen jävel som fått nobelpriset har skrivit något läsvärt efteråt, sa Ernest Hemingway efter att han fått reda på att han fått priset.

När en författare får det litterära priset har de oftast redan skrivit sina viktigaste verk. Många författare får priset i en hög ålder.

– Det är ofta ett pris på en gärning man redan gjort. På det viset är det ofta redan avslutade författarskap som får priset, säger Erik Erlandson, doktorand i litteraturvetenskap på Lunds universitet.

Men det är inte bara äldre författare som får priset. När österrikiska Elfriede Jelinek fick priset 2004 var hon endast 54 år gammal. Hennes senaste roman ”Bambiland” kom ut 2003, för elva år sedan. Elfriede Jelinek tackade nej till att närvara på festen och angav social fobi som skäl.

Kanske beror författarnas inaktivitet också på känslan att alla mål är uppnådda och att det inte finns någonting kvar att bevisa.

– Så fort författare blir upptäckta är det lätt att de blir tråkiga av det faktum att de blivit upptäckta, säger Erik Erlandsson.

Innan Mario Vargas Llosa fick priset uttryckte han också att nobelpriset kan bli ett hinder för en författare.
– Jag har träffat författare som blivit besatta av drömmen. Det har förstås stört den, förvanskat den. Jag tror man blir förlamad av sådana ambitioner i sitt arbete.

Även i det populärkulturella programmet Idol har liknande diskussioner pågått. Oftast är det inte den som vinner första pris som får det stora genombrottet. Darin, Loreen och Amanda Jenssen är några exempel.

Årets nobelpristagare Patrick Modiano är 69 år och har sagt att han fortfarande har mycket kvar att skriva.

Text: Gustav Haggren
Foto 1: Doris Lessing fick nobelpriset 2007 och publicerade inte något innan hon dog 2013 (TT)
Foto 2: Erik Erlandsson, doktorand på Lunds universitet (Lunds universitets hemsida)