Skåne saknar storken

SKURUP. Storken tog sitt knyte och flyttade från Sverige och Skåne 1954. Sedan snart femton år tillbaka har Naturskyddsföreningen jobbat hårt på att få tillbaka Skånes bredvingade symbol.

Hen lämnade av många olika anledningar. Storken trivdes inte i det landskap som industrialiseringen skapat sedan mitten av 1800-talet. Våt- och betesmarker odlades upp. Den nya infrastrukturen skördade storkliv efter storkliv.

1989 startades storkprojektet i Skåne för att vinna tillbaka storken. Emma Ådahl på Naturskyddsföreningen berättar om hur storken är en bra ambassadör för ett levande landskap.
– Det är inte bara storken som behöver våtmarker. De tar upp näringsämnen och andra ämnen som rinner ut i havet och annars orsakar övergödning i till exempel Östersjön.

Storkprojektet finansieras helt av bidrag från kommuner, volontärer och storkfaddrar. Som storkfaddrarna får man en egen ringmärkt stork som de kan följa under året. Många frivilliga matar storkarna och bygger bo till dem. Målet är att få en självständig, livskraftig stam i Skåne.

Förra vintern hade vi 50 häckande storkpar i Skåne och Emma Ådahl hoppas på fler kärlekspar under våren 2016.
– De kan hänga ihop hela livet, eller inte. Det är jämförbart med oss människor. Om det funkar bra mellan ett par är det taktiskt att hänga ihop.

Text: Fanny Westling
Bild: Pixabay