KRÖNIKA: Låt inte pizzan ta min plats på tåget!

Pizza

Skurupspostens krönikör Erik Adell skriver om när en pizzakartong fick ett säte för sig själv på ett fullsatt tåg.

På ett tåg mellan Lund och Malmö stod människor och trängdes i fullsatta vagnar. Alla sittplatser och utrymmen var i princip fyllda, och det var en kvav värme som bedövade pendlarna. Mitt i folkvimlet satt en ung man som stack ut. På platsen bredvid sig hade han nämligen placerat en pizzakartong.

Det är svårt att säga om pizzakartongen hade något känslovärde som skulle göra att den krävde ett eget säte. Med största sannolikhet var det bara en pizza i en kartong.

Ingen människa närmade sig ens mannen för att be honom hålla sin mat och låta någon annan sitta.

Istället kunde man se fickor fyllda av knutna nävar, blickar som möttes, och en hel vagn med resenärer som ytterst försiktigt skakade på sina huvuden för att alla visa att de var överens om att pizzan inte skulle få ha en egen sittplats.

Det är för de allra flesta människor en slags självklarhet att försöka samsas när vi åker bussar och tåg. Ändå visar sig en speciell typ av dåraktig individualism gång på gång runtomkring i Sveriges kollektivtrafik.

Personer som går rakt mot strömmen av de som stiger av tåget, för att komma ombord först.

De som torkar av sina skor på sätet framför sig, som om det var en fritidsgård på högstadiet.

Eller bara de som låter en pizza ha en egen sittplats på ett helt fullsatt tåg.

Det finns få gånger den svenska tystnaden är mer talande än när de övriga resande inte lyfter ett endaste finger för att komma till rätta med dessa beteenden.

Istället knyter vi kollektivt våra nävar i fickorna, och tittar in i varandras ögon för att sedan skaka försiktigt på huvudet.

Vi gör inte det åt personerna vi egentligen borde. Vi gör det mot varandra, för att försöka intala oss om att det på något magiskt sätt kommer att straffa sig att bete sig felaktigt.

När tåget rullade in på Malmö centralstation fick kollektivet smaka det rättviseblod som det törstade efter. Pizzaägaren mötte sin överman. Det var en ivrig resenär som ville gå på, utan att låta andra stiga av först.

Resultatet blev en pizzakartong på marken, och en kollektiv suck av lättnad. Synden hade till slut straffat sig själv. Kollektivtrafikens karma fungerar!

Text: Erik Adell

Texten är kommenterande. Skribenten svarar själv för ställningstagande.