På Bollerup tar alla examen

SKURUP Med tanke på skolans höga siffror så slår tanken en, vad är det som gör att man kan presentera så här bra siffror?  Är det andelen behöriga lärare eller bara att det går smartare elever på just Bollerup.

Skurupsposten åker till friskolan Bollerup och träffar rektorn för skolan, Lena Tjellander.

Här ska det in en bild på Lena Tjellander

Lärare och annan personal på skolan som ska dricka sitt förmiddagskaffe. Utanför är det grått, disigt och kallt men här inne är det varmt och känns familjärt. Doften av skolmatsal och det igenkännliga sorlet av diskning och matförberedande känns bekant på något sätt.

På Bollerups lantbruksinstitut och naturbruks gymnasium är Lena Tjellander rektor och hon menar att måluppfyllelse inte är något som händer av sig själv. Trots att internatformen ställer krav på ett visst mått av självständighet, kan en hel del elever behöva hjälp med inlärning och struktur för att nå godkända resultat.

 

–     Men vi stöttar jättemycket och lärarna är oerhört duktiga, säger Lena Tjellander

Det blir snabbt stimmigt när personalen slår sig ner, och börjar prata, i den annars tomma matsalen, där eleverna ska äta sin middag om någon timme.

De som söker till Bollerup söker in med betyg och de elever som Bollerup får in är elever som som har hittat sin identitet inom lantbruket och flertalet av eleverna kommer också att fortsätta arbeta eller studera vidare inom den gröna sektorn. Även de som söker till hästutbildningen på Bollerup är till största del tjejer som har haft hästar som sitt stora intresse genom stora delar av livet, berättar Lena Tjellander

Även om eleverna verkligen vill vara på Bollerup och har sökt sig dit från hela landet så menar rektor Lena Tjellander att det framförallt allt är skolpersonals kompetens, förmåga, engagemang och uthållighet som är den stora hemligheten till deras goda siffror i statistiken.

–     Jag tycker att det är ett signum för Bollerup att personalen här och främst lärarna men också specialpedagoger och elevhälsa, jobbar för att eleverna verkligen ska nå examen. Så det har vi kanske satsat lite mer på, säger Lena Tjellander

Elever från hela landet med olika typer av bakgrunder söker sig till skolan i Bollerup. Det som dock som eleverna har gemensamt är att de är väldigt unga när de söker till skolan och en del har haft tråkiga erfarenheter från tidigare skolgång och andra uppvisar tydligt för höga prestationskrav på sig själv. Samtidigt ställer internat livet på skolan stora krav socialt och allting sammantaget gör personalen och skolan arbete än viktigare, då de i mellanåt får kliva in i rollen som förälder menar Lena Tjellander.

 

–     Det är ett väldigt stort arbete som görs kring just detta, att det ska nås examen. Vi har ju elever som ligger och guppar på f varningar i en del ämnen. När vi ser det så jobbar alla tillsammans för att dem ska ta sig till en examen. Vi försöker tillexempel anpassa så mycket som möjligt i klassrummet i samråd med elev hälsan. Och sen handlar det ju om att hitta de eleverna och fånga upp dem tidigt. Det får inte gå för lång tid för då är det mycket svårare att få tillbaka eleverna.

Skolan tar inte heller in fler elever än de känner att de kan hjälpa, skolan satsar på att alla elever ska kunna få hjälp.

–     Om vi bara tittar på vårt elevantal och sen tittar på den tjänstevolym på de som jobbar inom elevhälsan så vågar jag gissa att vi har mer resurser här än på andra skolor.

Rektor Lena Tjellander menar säger att det bästa med att ha en friskola som Bollerup är också är att det är nära till beslut.

–     Man har inte en stor förvaltning som man måste gå igenom.
Lena tror att detta vara en bidragande faktor till deras höga siffror i statistiken.

Skolans rektor är i alla fall vara stolt över att man i de flesta fall eleverna att ta sig till sin examen.
–      Historiskt har vi haft mellan noll och tre elever som inte nått examen. I våras hade vi till exempel två elever som lämnade Bollerup med ofullständiga betyg. Året innan var det noll elever. Bollerup har dock historiskt haft hög måluppfyllelse även längre tillbaka i tiden.

 

Text och foto: Linnea Ömmelspång