“Det kan vara att någon undviker ens blick” – Statusskillnaderna på Skurups folkhögskola

SKURUP. Lärare och deltagare på Skurups folkhögskola eftersträvar jämlikhet och sammanhållning mellan alla skolans deltagare. Samtidigt känner sig deltagare på allmän kurs mindre värda på skolan jämfört med de särskilda linjerna.

– Man är förblindad av självförakt när man inte gått klart gymnasiet.

Detta säger Ellen Wrentner, deltagare på allmän kurs på Skurups folkhögskola sedan en dryg månad tillbaka. Hon ska gå på skolan i två år för att få sina gymnasiebetyg. Hon trivs på skolan och gillar sina lärare, men upplever att det finns påtagliga skillnader mellan linjerna.

– Det finns fördomar. Skolan har många kreativa linjer, och de har rykte om att vara lite pretentiösa, och över oss andra.

– Men jag tror att det är lite psykologiskt. Jag kan bara tala för mig själv, men jag tror att vi på allmän linje känner att vi inte är lika bra som alla andra för att vi inte har gått gymnasiet. Då känner man att “nu är jag under dem och sur på alla andra”.

Allmän kurs ingår i alla folkhögskolors verksamhet, och fungerar som ett alternativ till komvux. Medan komvux ofta består till stor del av självstudier och distansundervisning, får deltagare på allmän kurs lärarledd undervisning anpassad till ens egna behov. Allmän kurs är också grunden för folkhögskolans finansiering.

– Minst 15 procent av en folkhögskolas deltagare ska vara på allmän kurs för att skolan ska få verksamhetsstöd från Folkbildningsrådet. Skurups folkhögskola har strävat efter att ha 45 procent, säger Ulrika Liljenström, utvecklingsledare på kulturlinjerna.

David Trenneman, utvecklingsledare på allmän kurs, ser positivt på allmän kurs som en möjlighet för människor som av olika anledningar inte fått gymnasiebetyg.

– Det är inte en “andra chans”, utan en annan möjlighet. Vi har deltagarunderlag som spänner från högpresterande som tröttnat på skolan tidigt, till folk som varit sjukskrivna i flera år och andra som suttit hemma. Det häftiga är att nästan alla lyfter sig, säger David Trenneman.

Dagen efter knivbråket som skedde på skolan den tredje oktober höll ledningen ett möte med skolans deltagare i aulan. Den misstänkte gärningsmannen är en tidigare deltagare på allmän kurs.

I rummet uttryckte deltagare frustration över ledningens hantering av ärendet, och hanteringen av den inblandade personen dessförinnan. Deltagare från allmän kurs ska ha larmat ledningen upprepade gånger om att personen var hotfull och rörde sig på skolans område, men deltagarna upplever att de inte fick gehör för sin oro.

En deltagare från allmän kurs räckte upp handen och sa att skolans ledning skulle ha agerat mer kraftfullt om händelsen berört någon från exempelvis musiklinjen, och fick medhåll från klasskamrater.

Ellen Wrentner känner inte på det sättet, och tror inte att skolans ledning hade agerat annorlunda. Däremot tror hon att deltagare från allmän kurs redan känner sig som att de är i underläge.

– Då måste man reagera och skylla på någon, säger hon.

Monica Jörnhov Andersson är linjeledare på allmän kurs. Hon tror att deltagarna ofta känner att de inte är lika mycket värda som andra på skolan. Däremot tror hon inte heller att skolledningen hade agerat på något annat sätt om knivbråket involverat deltagare från musiklinjen. Vad upplevelsen beror på är svårt att sätta fingret på, säger hon.

– Om man tittar rent krasst är det skillnader mellan de särskilda linjerna och allmän kurs. Vi tar in efter behov för att man ska klara sin gymnasieutbildning, medan de särskilda linjerna har ansökningsförfaranden. Det är en skillnad redan från början. Det är klart att de känner av det, säger Monica Jörnhov Andersson.

Emma Petersson Håård går musiklinjen inriktning rock. På frågan om sin egen och andra deltagares inställning till allmän kurs säger hon att hon inte gör någon åtskillnad mellan sina klasskamrater och andra deltagare på skolan.

– Alla har olika bakgrund och historia. Man ska behandla alla lika oavsett vilken kurs en går på skolan.

Hon säger att vissa linjer har bättre kontakt med varandra än andra, men att det också finns ett öppet klimat på skolan för att umgås med deltagare från andra linjer om man vill.

– Hade jag träffat på någon från en annan linje hade man kunnat hänga. Vi brukar spela pingis till exempel, då hänger man med folk från olika umgängen, säger Emma Petersson Håård.

Loïc Dequidt är linjeledare på musiklinjen inriktning jazz. Han har jobbat på skolan i 15 år, och uppger att gemenskapen och stämningen har varit ett ämne bland lärarna länge. Lärarna på musiklinjen uppmuntrar sina deltagare att umgås med andra linjer, men det är också svårt att styra vad som händer utanför lektionerna.

– Det kan nog finnas lite vi-och-dem-känsla, tyvärr, säger Loïc Dequidt.

Han var inte med på mötet dagen då deltagaren från allmän kurs sa att skolans ledning hade reagerat annorlunda inför musiklinjen, men säger att han inte tror att det stämmer. Däremot förstår han att man kan ha den bilden. Han tror att det bland annat har att göra med att musiklinjen är så synlig, och dessutom eftertraktad att komma in på.

–  Det är Sveriges mest kända jazzlinje. Så det är klart att den har hög status. Men jag upplever absolut inte att våra deltagare skulle se ner på andra linjer, säger han.

Loïc Dequidt påtalar att ledningen pratar om alla linjer lika mycket, och att alla har sina egna problem.

– På musik pratar vi om bredare rekrytering och jämställdhet. Det problemet har man inte på allmän kurs.

Ulrika Liljenström var tillförordnad rektorn dagen för mötet efter knivbråket. Hon fick ta emot deltagarnas upprörda känslor kring knivbråket och hanteringen av det. Hon säger att hon inte delar bilden av att allmän kurs behandlas annorlunda, men att hon respekterar den uppfattningen och tar den på allvar.

– Upplevelsen av att bli behandlad olika är jättehemsk. För de som uttrycker det så är det en sanning. Så ska det inte vara, och vi pratar aktivt om hur vi ska förändra det, säger hon.

David Trenneman fyller i:

– Samtidigt har den upplevelsen varit där hela tiden. Men vi vill att hela skolan ska leva och vi gör allt för varje deltagare. Alla ska känna att de har samma status.

De intervjuade lärarna och utvecklingsledarna påtalar alla att det är viktigt att skolans ledning organiserar gemensamma aktiviteter för deltagarna för att stärka sammanhållningen. Jazzläraren Loïc Dequidt menar även att det är ännu bättre när initiativet kommer från deltagarna själva.

– Det kan vara svårt att organisera något och säga “nu ska ni ha kul”, säger Loïc Dequidt.

Deltagaren Emma Petersson Håård från musiklinjen inriktning rock framhåller också deltagarnas eget ansvar för att skapa bra stämning på skolan.

– Vi alla är vuxna. Vi kan bjuda in och vara positiva till att alla ska få vara med, och att alla ska känna sig välkomna. Det ska inte vara en ångestklump om du till exempel måste sätta dig med någon du inte känner i matsalen, säger hon.

Samtidigt avgörs inte upplevelsen på skolan bara av mängden gemensamma aktiviteter, tycker Ellen Wrentner. Hon får frågan om vad skolans ledning och deltagarna kan göra för att alla ska känna sig lika mycket värda.

– Jag vet inte om det går, säger hon.

Hon menar att det är individuellt om man känner sig överlägsen och ser ner på andra.

– Jag tror inte att det finns något botemedel mot det.

Ulrika Liljenström får höra Ellen Wrentners åsikt, om att det är svårt att råda bot på undermedvetna fördomar och känslor av över- och underlägsenhet. Ulrika Liljenström tror ändå att gemensamma aktiviteter kan vara hjälpsamt.

– Vi vill skapa mötesplatser och tillfällen att träffas från olika sammanhang och i dem mötena kanske upptäcka att ens fördomar om en viss grupp inte stämde, säger hon.

David Trenneman håller med, men tror att man måste se arbetet för jämlikhet på skolan ur ett längre perspektiv.

– Det är klart att man kan inte lösa det på ett enda tillfälle. Varje lärare behöver aktivt hela tiden jobba med en process så att vi ska hitta vägar framåt, säger han.

Ellen Wrentner tror inte att skolans ledning vill att det ska vara någon skillnad mellan linjerna. Skillnaderna som uppstår beror istället på deltagarnas attityder. Hon säger att hon inte upplevt något explicit nedvärderande beteende – det handlar snarare om en känsla.

– Det kan vara att någon undviker ens blick. Då tänker man att “det är för att jag går allmän”.

 

Text och foto: Alva Mårtensson

---

Läs även:

Så tycker deltagarna att folkhögskolan hanterat knivattacken

Folkhögskolan tänker på framtiden efter andra knivbråket i år

Knivbråk på Skurups folkhögskola: detta har hänt