Glada miner på årets sista mc-träff

SKURUP. Utanför en industrilokal står motorcyklar prydligt uppradade. Personer i slitna skinnvästar diskuterar pimpade avgasrör och specialgjorda kåpor. Under sommaren har entusiaster träffats här för att prata om det som betyder mest för dem – motorer och motorcyklar. Nu träffas de för sista gången i år, men ingen hänger läpp för det.

”Hallå, hallå, tjena!”, hälsningsfraserna varvas med ljudet från de vrålande motorcykelmotorerna. Nya människor dyker hela tiden upp. Vissa stannar till för en snabb kaffe, andra uppehåller sig längre. Oavsett om man nogsamt parkerar sin motorcykel eller enbart tittar in i förbifarten bär alla besökare på två saker: en beundran för motorcyklar och frågan “vad har du gjort med den sedan sist?”.

Omgiven av några av de runt 50 personerna som tagit sig hit ikväll står Soko Redzepovic, 45, som till vardags driver en mc-verkstad i lokalen. Det är han som tillsammans med vännen Håkan Andersson varit initiativtagarna till träffarna.

– Det är första året vi har arrangerat detta, berättar Soko. Vi har träffats varannan torsdag hela sommaren och det har varit stor uppslutning nästan varje gång.

Åldern på besökarna har varit varierad. Allt i från 20- till 80-åringar har dykt upp. En del har tagit med sina barn. Hur många som slutligen dykt upp har berott mycket på vädret.

– Vi har varit allt mellan fem när det regnar till 130 en bra solig dag, berättar Soko. När vi var 130 var här fullt överallt. Var du än tittade stod det motorcyklar då, säger han och skrattar.

För Soko har motorcyklar varit en del av hans liv så länge han kan minnas.

– Jag har alltid haft bensin i blodet och mer eller mindre alltid kört hoj. Första gången var när jag var sju år och körde cross.

Det bästa med träffarna är enligt Soko att man får chansen att skaffa nya vänner och skapa kontakt med likasinnade.

– Oavsett om du kör en Bobber, Harley eller en plastraket så står man och pratar ihop och kommer överens. Det är själva träffen som är det dragande, inte vad man har för hoj.

Att köra motorcykel är dock inte ett krav för att få komma på träffarna.

– Nej, Rickard som är här någonstans kör ju till exempel Mustangen och Jonas kör den gröne raggarbilen. Sedan kommer det ibland folk med barnvagnar och allt möjligt. Alla är välkomna, säger Soko.

– Tryck på respektive bild för att läsa bildtext –

En som tagit sig hit idag på just motorcykel är Rasmus Ahlbin, 35. För honom växte intresset för motorcyklar och bilar fram gradvis efter att han tagit sitt bilkörkort. Han fick upp ögonen för mc-träffarna i våras, efter att han vurpat med sin nyinköpta motorcykel och då sökte sig till Soko för att få hjälp med reparationen. Sedan dess har han varit med på ungefär hälften av träffarna och lärt känna flera som han pratar med varje gång.

– Man får ju lite tips och idéer på vad man själv kan göra med sin egen hoj och man får alltid ett positivt bemötande och alla är alltid lika glada, säger han.

Han beskriver motorcykelåkandet som terapeutiskt.

– Man kan släppa omvärlden på ett sätt. Sen vart man kör spelar inte så stor roll egentligen.

Rasmus tycker inte att det känns jobbigt att det är sista träffen för i år.

– Nej det känns som att det är dags att ställa in för vintern ändå. Jag känner mig nöjd iallafall.

Inte heller Soko Redzepovic känner av något vemod, snarare tvärtom. Han skrattar när han säger –

– Nej det kan vara rätt skönt att slippa se vissa ansikten på ett par månader, skönt att slippa se det jävla trynet typ. Men vi har kontakt ändå, fortsätter han. Många av oss är nära vänner så vi träffas ändå. Vi åker hem till varandra med familjer och flabbar och dricker kaffe. Det är bara att man får ta fyra hjul dit istället för två.

När klockan närmar sig åtta börjar folk dra sig hemåt. I stora klungor rullar de specialbyggda motorcyklarna ut genom industriområdets stålgrindar. De kör mot den sista strimman av kvällsljus innan de till slut försvinner i horisonten. Årets sista mc-träff är över.

Text och foto: Pontus Svensson