Kyrkoherden: Döden ska firas, inte förnekas

SKURUP. Sorg och glädje går ihop som bus och godis, menar kyrkoherden Mona Nielsen. För henne hör Halloween och Allhelgonahelgen ihop – båda hjälper oss att komma närmare det vi annars undviker att prata om.

– Jag tror att Halloween handlar om det vi är mest rädda och osäkra för, och att vi behöver göra något som är lite kul av det. Det kan vara ett sätt att bearbeta döden på, så jag tycker inte att man ska tänka att det bara är tokerier, säger Mona Nielsen, kyrkoherde i Skurups församling.

Hon säger att sorg och mörker är komplext eftersom gränsen mellan skratt och gråt är väldigt fin. Galghumor är en helt naturlig respons på kris och då kanske godis och lik kan få höra ihop också? Om någon skulle komma på gudstjänst under allhelgonahelgen utklädd till häxa, skulle hon nog bli förvånad, men inte stött.

– Men det har aldrig hänt, säger hon och skrattar till.

För Mona Nielsen är det självklart att prata om döden, det hör till jobbet. Men enligt en undersökning från Fonus är människor som Nielsen ovanliga, döden är inte ett rumsrent samtalsämne. Istället för att prata om det sitter man ensam på sin kammare och har ångest. Och det är inte åldringar som står på dödens tröskel som främst lider av dödsångest, det är ungdomar med hela livet framför sig.

– Om man som ung drabbas av kriser, såsom krigen som råder i olika delar av världen, då blir döden väldigt aktuell och jag tror att man börjar tänka på det mycket tidigare.

Nielsen tror också att många äldre människor, till skillnad från unga, har hunnit bekanta sig med döden till den grad att de börjat acceptera den. Hon berättar också att äldre människor exponerats för döden på ett annat sätt än vad man gör idag, och att det kan vara nyttigt.

– Förr såg man döda människor. Min mamma som är född i slutet på 20-talet var med när hennes mormor dog. Då var man kvar i hemmet så länge som möjligt och i många länder är det fortfarande så.

Nielsen säger att döda personer är fridfulla. Har man varit sjuk länge slappnar alla muskler av i ansiktet och man kan se att människan har hittat ro, och plötsligt förstår man att döden kanske är en befrielse.

Att öppna för samtal om döden igen är Nielsens lösning på dödsstigmat. Hon tycker att döden har blivit för mycket av en vårdfråga snarare än något som hör till livet. I vardagen fattas samtalen, och det tycker hon inte är hälsosamt. När Nielsen var en ung präst för drygt 30 år sedan, blev hon inbjuden till skolor för att prata om döden med barn. Det har hon inte möjlighet till längre, och det tycker hon är synd.

– Jag tycker att om man är en ung vuxen som känner att man har många frågor och ångest, då är det viktigt att prata om det. Man kan faktiskt gå till en präst och be om ett samtal och det kostar ingenting och du behöver inte tro på samma sätt som prästen gör men det kan ge dig en insikt om hur en kristen person tänker.

Nielsen tycker att allhelgonahelgen är ett lämpligt tillfälle att reflektera kring de som lämnat jordelivet, och på sin egen bortgång. En helg i dödens namn är ett bra verktyg i arbetet mot att normalisera döden igen.

Helgon firas under lördagen och de bortgångna på söndagen, under alla själars dag. Det är på söndagen som Skurups scoutkår tänder ljus över hela kyrkogården.

– Det är otroligt vackert. 

Mona Nielsen poängterar ännu en gång att sorg och glädje hör samman. Allhelgonahelgen är dubbeleggad. Den handlar ju om sorg, bus och godis. Men Nielsen, som tror på himmelriket, menar att döden i sig är något som är värt att fira.

– Inom den kristna tron återuppstår människan och har en gemenskap med Gud och det är en glädje.

Text och foto: Tuva Strand