Krönika: Mamma, jag är hipster

För många år sedan satte jag ihop en jullista till min mor och brände musiken på en cd-skiva. Varje jul åker den blankrepade skivan på medan vi dricker snaps och äter skinka till tonerna av Billie Holiday, Ron Sexsmith och Sly & The Family Stone.

Skivan var ett ”alternativt” sammansatt soundtrack, ett försök till att sätta ihop något annat än den röda dubbelskiva som spelats så gott som hela min livstid men som tycks vara omöjligt att ta kål på. Ni vet vilken jag menar.

När jag en gång jobbade i en skivbutik under julhandeln och krängde minst hundra julskivor varje dag kände jag en tomhet gnida i mig. Därför att julmusiken vi konsumerar är just konsumentmusik.

Det är musik för gallerierna. Musik att lyssna på medan vi köper, ger bort, och prasslar med klappar. John och Yokos budskap om fred går inte fram genom det trådlösa högtalarsystemet  i vardagsrummet.

Min mor har länge önskat att jag gjorde en ny cd-skiva till henne. Jag skrider till verket och försöker komma runt de traditionella låtvalen genom att hitta låtar om vinter och kyla med artister som inte är direkt uppenbara för en julsamling.

Men när jag börjar leta bland spellistor inser jag att jag har doppat mitt skägg i kaffekoppen: jullåtarna jag vill ha istället för sedvanliga bjällror och barnkörer har hamnat i flera olika Hipsterlistor på nätet.

Mamma, jag är hipster. Och julen handlar fortfarande om konsumtion.

Text: Gustav Haggren

Foto: TT (Personen på bilden är inte den som skrivit texten.)

Lyssna på Gustavs senaste hipsterlista: