Ett samtal i kris – när ingen finns där

SKURUP. Ett telefonsamtal på förmiddagen, några timmar senare anlände ett spädbarn till Carina Schembris familj. Hon blev tog hand om ett ensamkommade flyktingbarn i krisläge för att ingen annan beredskap fanns.

För över ett år sedan fattade kommunen beslut om att alla ensamkommande flyktingbarn skulle placeras i familjehem och att inga andra boendealternativ skulle finnas. Idag har endast två asylsökande barn sina hem i Skurup.

Läs mer: Ingen plats för ensamkommande

Carina Schembri har under flera år agerat familjehem åt ungdomar som behöver omplaceras av olika skäl. När telefonsamtalet från Socialkontoret kom hade hon redan flera barn hos sig men kunde inte säga nej till ett barn i den situationen.

Pojken hade rest utan sina föräldrar i ungefär två månader med en människosmugglare. Ingen visste då när hans mamma skulle anlända då hon tog sig fram utan pass.

– Jag kunde ju inte låta honom forslas mellan olika kontor och institutioner, han var ju inte ens ett år gammal. För ett barn är det vägen hit som är det jobbigaste, när det kommer hit måste det få andas ut.

Orsaken till att just hon blev tillfrågad är för att hon sen tidigare huserar fosterbarn. Det fanns ingen annan att vända sig till.

Familjehemsboenden bygger på att privatpersoner på eget initiativ öppnar sina hem men i Skurup är det väldigt få som visar intresse.

– Folk är rädda. Det är ett stort ansvar att ta på sig. Man måste hjälpa barnen med allt även utanför hemmet, alla papper, språket och möten. Har man ett heltidsarbete går det inte.

Pojken bodde sedan hos Carina Schembri i fyra månader innan hans mamma kom till Sverige.

Mamman kom då för att besöka sitt barn i familjehemmet flera gånger innan hon skulle återfå vårdnaden. Eftersom pojken var så liten och inte hade träffat sin mamma på så länge kände han inte igen henne.

– Jag väntade på att hans ansikte skulle skina upp, att han skulle le. Men han visade ingenting. Det var svårt, säger Carina Schembri.

Det svåraste för Carina Schembri var att veta vad som väntade pojken därefter. Han och hans mor har nu blivit förflyttade flera gånger mellan olika flyktinganläggningar under de två år som passerat.

Hon hälsade på honom flera gånger den första tiden men slutade av hänsyn till hans biologiska familj. Hon såg att han sken upp när hon kom och ville inte göra det jobbigare för honom.

– Han kommer alltid finnas i våra hjärtan. Vi pratar fortfarande om honom flera gånger i veckan, han står uppskriven på barnens syskonlista.

Carina Schembri får fortfarande många krissamtal kring plats åt nyanlända barn men tackar nu nej för att hon inte har utrymme.

Efteråt har hon engagerat sig familjehemsmöten. Idag håller hon på att starta upp ett nätverk i Skurup som ska verka som en samlingspunkt med stöd och aktiviteter både för de som är och för de som vill bli familjehem.

– Min förhoppning är att få fler att engagera sig, säger Carina Schembri.

Text: Isabella Sundell