Från Europaturné till Skurup – Agusa intar Folkets hus

SKURUP. Det Malmöbaserade bandet, döpt efter den skånska byn Agusa, drivs av att ständigt utvecklas. Sommarens turné gick mellan festivaler i Spanien, Tyskland och Frankrike, spelningar som byggde självförtroende och skapade minnen att leva på. Tillbaka i Sverige blir nästa konsert på Folkets Hus i Skurup.
– Fem minuter efter att man har gått av tåget så är allt som vanligt, säger Mikael Ödesjö, gitarrist i Agusa.

Agusa, beskrivs ofta som ett proggband. Själva menar de att musiken också består av jazz, funk, blues och folkmusik.

– Vi har ju hamnat lite i det här proggträsket. Men jag vet inte riktigt vad det är, för om vi jämför med de banden vi har spelat med så liknar ju inte vi deras musik alls, säger Mikael Ödesjö.

Kanske är bandet inte särskilt exotiska i Sverige, för utomlands är intresset och nyfikenheten på Agusa desto större. De upplever att Malmös relativt stora musikscen som skiktad, något som gör att musik som rör sig mellan genrer och samtidigt är ganska smal inte engagerar på samma sätt som den gör i Europa. Fansen på festivalerna var riktigt insatta i deras musik, något gruppen inte förväntar sig vid spelningar i Malmö.

– Det är samtidigt ens hemstad, det är en annan grej. Det är svårt att dra en sån publik, säger Roman Andrén, på keyboard.

Mottagandet från fansen i Europa ledde till att Mikael Ödesjö tillslut fick säga nej till att skänka sitt plektrum till publiken.

– Ja men jag ville ju ha det. Och det kändes så löjligt också, det är ju bara ett plektrum jag använder som jag köpte i Malmö musikaffär. Jag har lite svårt att leva mig in i det. Då kan man börja tro att man är något.

Agusas varierande popularitet leder till en diskussion om musikens tillgänglighet utifrån bandets senaste tillägg, sång. Jenny Puertas, som spelar flöjt i bandet, har fått positiv respons för hennes röst som då och då hörs på det senaste albumet ”Prima Materia”.

– Jag har alltid haft en hemlig liten dröm om att sjunga, så nu får vi se. Sen är det också läskigt med sång har vi ju pratat om, det är lätt att det inte blir bra.

Hon menar att det är en fin balans att hålla i en grupp med fem medlemmar utan sång och där alla instrument får lika mycket plats.

– Och då hamnar man också i den grejen, ska det vara svenska eller engelska? Kan vi stå upp för att sjunga på engelska? Det känns ju närmre att sjunga på svenska men det når ju inte ut till lika många, säger hon.

Att musiken ska vara lättlyssnad är dock inget bandet fokuserat på när de endast spelat instrumentalt. Exempelvis sticker låtarnas format ut genom att vara uppåt tjugo minuter långa.

– Ja redan där har man ju tappat 95 procent av världens lyssnare, säger Roman Andrén.

De långa, såväl känslosamma som intensiva låtarna präglas mycket av vilka som är med i gruppen, och vad nya medlemmar tar med sig. Sedan starten för tio år sedan har fem bandmedlemmar bytts ut och processen att integrera en ny person har varit mödosam. Å ena sidan har Agusa ett visst sound att förhålla sig till, å andra sidan ska den nya personen inte pressas in i färdiga idéer eller tvingas spela som sin föregångare. Den nya medlemmen ska dessutom inte bara fungera musikaliskt, utan också passa in socialt.

– Eftersom detta inte är baserat på pengar så måste grunden vara att vi har det fint ihop, säger Jenny Puertas.

Alla i bandet har vanliga jobb och på så sätt skiljer sig bandet från många andra etablerade. Utan management och bokare får bandet gör allt själva, arbete runtomkring som stjäl tid från det viktiga, att skapa musik.

– Vissa i Malmö säger ju att vi gör detta för att få lov att festa ihop, säger Jenny Puertas.

Ett internt rykte, enligt Roman Andrén.

– Nejmen, jag har tänkt på det nu när vi spelade i Frankrike. Vi går ju runt som ett rövarband. Vi är som en enhet som bara flabbar och tramsar. Det är vi bland andra människor, och folk säger det, de ser oss och tycker att vi verkar ha det så himla fint, säger Jenny Puertas.

Under årens gång har bandet behövt balansera driv och kreativitet med att inte ha musiken som huvudsyssla i livet. Roman Andrén förklarar att det finns en sorts självalstrande kraft i Agusa, som visar sig genom hur bandet blivit till en egen enhet med en röd tråd, trots förändringar som skett. Han återkommer liksom Mikael Ödesjö och Jenny Puertas till att balansen kan hållas genom att bandet ständigt utvecklas.

– Jag tror mycket handlar om att vi kan skörda frukten av det här sammanhanget. Vi är ju kreativa, men om det inte hade producerats någonting, säger Roman Andrén och Jenny Puertas fyller i:

– Ja vi kommer ändå framåt, även om det går långsamt ibland eller långsammare än vad det hade behövt göra. Men vi kommer ändå ut och får signera massa skivor.

– Och någon vill ha mitt plektrum, säger Mikael Ödesjö.

– Det håller ihop oss under de stunder vi inte är glada på varandra, att vi har ju plöjt ner en massa på det här och vi är ju ändå något på spåren, säger Jenny Puertas.

Det håller bandets gitarrist med om, som återkommer till att den musikaliska potentialen är kärnan i den egna enhet som Agusa har blivit till.

Vart är Agusa på väg?

– Men målet är väl att göra Agusa, men ännu hårdare, ännu mjukare, ännu mer. Ännu bättre helt enkelt, säger Jenny Puertas.

Kort om Agusa

• Bildades 2013 av Mikael Ödesjö och Tobias Petterson. Idag består det av Mikael Ödesjö (gitarr), Roman Andrén (keyboard), Jenny Puertas (flöjt), Simon Ström (bas) och Nicolas Difonis (trummor).
• Släppt fem studioalbum och ett livealbum.
• Gjort soundtrack till filmen ”Malmö Noir” från 2022.
• Spelar på Folkets hus i Skurup lördag 21 oktober klockan 19.

Text och foto: Alva Kledzik

---