Kommunfullmäktiges ordförande svarar på kritiken

Kommunfullmäktiges ordförande Ann-Helen Nilsson (C). Bild: Privat.

SKURUP. Kommunfullmäktiges ordförande Ann-Helen Nilsson (C) har fått stark kritik från kommunstyrelsens ordförande Johan Bolinder (M) som menar att hon inte sköter sitt uppdrag. Nu berättar hon för Skurupsposten om hur hon själv ser på sin roll i det hela. 

Under de senaste veckorna har tonläget varit högt mellan Skurups toppolitiker. I en intervju med Skurupsposten riktade kommunstyrelsens ordförande Johan Bolinder (M) stark kritik mot kommunfullmäktiges ordförande Ann-Helen Nilsson (C). Han menar bland annat att hon bedriver partipolitik, att hon uttalar sig om saker hon inte borde och att hon i stället borde fokusera på sitt uppdrag. Ann-Helen Nilsson slår nu tillbaka mot kritiken och menar att hon inte har gjort något som går emot hennes uppdrag.

Hur ser du på Johan Bolinders kritik?

–Jag har ju mitt mandat i fullmäktige, det klart att jag färgar min position med min partifärg. Samtidigt ger jag ju alla möjligheten att uttrycka sig i fullmäktige. Jag hindrar inte folk att uttrycka sina partiåsikter.

Men tar du åt dig av kritiken?

–Nej men det klart att man reflekterar över kritik. Men om man tänker tillbaka till tidigare fullmäktigeordförande så har ju alla mer eller mindre haft en tydlig politisk uppfattning i vissa frågor.

Men finns det inte en problematik om du är för offensiv med din kritik som ordförande i kommunfullmäktige?

–Det jag har varit kritisk mot är ju egentligen ur organisationssynvinkel. Det politiska tycker inte jag att jag har kritiserat Moderaterna på det sättet. Sen kan ju Johan Bolinder se det som politiskt att jag väljer att kalla till ett extra fullmäktige och att det gör mig politiskt färgad. Men samtidigt fanns det ju ett uppdrag från kommunstyrelsen att jag skulle kalla ett extra kommunfullmäktige.

Enligt Ann-Helen Nilsson beror konflikten bland annat på att kommunstyrelsen misstolkat sitt uppdrag. Historiskt sett har strukturen i Skurups kommun inneburit att kommunstyrelsens makt varit begränsad med syfte att öka transparensen. Att välja att inte ha ett möte i kommunstyrelsen för att bereda ärendet om en ny majoritet menar hon är ett exempel på att kommunstyrelsen övertolkat sin roll och därmed tagit allt sig allt för stora politiska friheter.

Den dåliga personliga relationen mellan henne och Johan Bolinder menar hon går tillbaka till början av pandemin då hon valde att ställa in ett sammanträde i kommunfullmäktige med hänvisning till risken för ökad smittorisk.

Sedan dess har relationen varit ansträngd och hon berättar för Skurupsposten att hon idag överhuvudtaget inte har någon dialog med Johan Bolinder (M).

– Hur ska man formulera det? Vi har ingen dialog, det är väl det som saknas.

Är inte det anmärkningsvärt att kommunstyrelsens ordförande och kommunfullmäktiges ordförande inte har någon dialog?

––Ja… Jo, jag menar det finns ju ärenden som behöver diskutera, det finns frågor som vi ska samarbeta om. Visst, vi har haft en del kontakt, det är inte helt tyst. Men det mer spontana utbytet, det förekommer ju inte alls.

Men är inte det ett problem?

–Jo, vad ska man säga? Som kommunfullmäktiges ordförande så saknar jag en hel del information som jag borde ha, det är sant.

Från Moderaterna eller från kommunstyrelsen?

–Från kommunstyrelsen skulle jag säga.

Men finns det inte ett problem i att ni verkar prata om varandra snarare än med varandra?

–Jo, men det är väl också politik. Det blir väl så när dialogen saknas och media frågar så får man ändå uttrycka hur man uppfattar situationen.

Men känner du att du har något ansvar för hur tonläget är?

–Det har jag jobbat med hela mandatperioden. Jag har refererat till uppförandekoden som några verkar ha svårt att förhålla sig till. Jag sitter och lyssnar mycket på debattinläggen och ibland får jag avbryta när någon går utanför boxen för vad som är okej. Sen känner jag att jag måste säga ifrån när jag känner att det inte håller den kvalité vi vill ha i kommunen. Det är ju också min uppgift att meddela att jag är kritisk till de här sakerna. Man skulle nästan kunna kalla det en upplysningsplikt.

Text: Emilio Garro