Wemmenhögs Judo: en förening med familjefokus – och en pizza

På Wemmenhögs Judo tränar föräldrar och barn sida vid sida.

SKURUP. Till Wemmenhögs Judo är alla välkomna att träna på samma matta. De beskriver sig själva som en familjär förening, och när Skurupsposten deltar i deras familjejudo förstår vi varför.
– Om vi kan få föräldrarna att komma tillbaka får vi även behålla barnen i föreningen, säger Joakim Zander, ordförande i Wemmenhögs Judo.

– Raka kullerbyttor framåt, beordrar ”Sensei”, japanska för tränare.

Jag rullar målmedvetet efter bästa förmåga, med det vita bälte som tilldelats mig – nybörjarbältet. Jag och de betydligt mer erfarna utövarna bredvid mig gör det jämsides från långsida till långsida, barn och vuxna i blandade åldrar delar samma matta. Sensei Niklas Lundström kommer fram och påminner om att man lätt blir yr om man inte är van. Det hjälper inte, allt börjar snurra och hjärtat bultar. En annan instruktör uppmanar hela gruppen att ta stöd med armarna, och sedan rulla över ryggen istället för att inte lägga belastningen på nacken.

Skurupspostens reporter testar på Wemmenhögs Judos familjeträning.

– Mae, ropar en annan instruktör. Alla svarar med samma fras. ”Framåt” betyder det.

Härinne i “Dojon” värmer kampsportare i alla åldrar upp inför kvällens träning. Sittande sidledskullerbyttor över axeln, ormkrälningar, jämfotahopp och många fler tunga övningar. Det är svettigt, andfått och akrobatiskt krävande. Särskilt för mig som är en total nybörjare. Yr och illamåendes med en Wemmenhögs Judo-pizza i magen kan jag inte låta bli att tänka: “hur hamnade jag här?”. Låt oss backa bandet.

Vad är en Wemmenhögs Judo-pizza? På restaurang Sara i Skurup har de ett segment på menyn med Sportpizzor. Skurups AIF har en, boxarna har en egen, det finns en för handbollsspelarna, en för padelgänget och ett antal ytterligare. Och så judopizzan.

– Det är de själva som bestämt vad det ska vara på pizzan, berättar Qasim Abdullrahman, som driver restaurangen.

Han berättar att den är populär och säljer bra. Minst 20 stycken i veckan.

Vi tar med ett exemplar till familjejudon i hopp om att få reda på mer om bakgrunden och om dess uppkomst.

– Det är väl den med köttfärs och det är typ allt möjligt på den, utbrister någon på göteborgska precis innan kartongen öppnas.
– Det är tre pizzor i en, poängterar någon i bakgrunden.
– Jag har inte ätit den, men Bomba är min favorit, säger Fredrik Hansson.

– Det är ju Bomba på den. Du var med när vi bestämde den, Fredrik. Det är Gyros, Bomba och Hawaii ju, säger ännu en röst.

Pommes frites, ägg och ananas är några av ingredienserna på judopizzan.

Det är med viss skepsis judotränarna begrundar pizzan som bär föreningens namn.

Helt riktigt, tre pizzor i en. Den består av en del gyros, en del hawaii och en del bomba (skinka + ägg).
Nyfikna judokas (utövare) i sina vita dräkter flockas nu runt pizzan.

– Jag tar tillbaka vad jag sa! Den är nog rätt god ändå, säger instruktören Fredrik Hansson med ett finurligt leende. Om en stund ska han komma att kasta mig i mattan med några av de över 60 nage-waza (kast) som finns inom judon.

Niklas Lundström är också en av instruktörerna. Han är inte helt övertygad om att judo-pizza är en bra idé strax innan träningen.

– Det är ju jättedumt. För den kommer upp igen! Karin, ska du ha en bit pizza? Säker?

Kassören Karin Ogenbäck är säker. Det är alla andra också. Ingen vill provsmaka före träningen. Någon tycker till och med att den ser motbjudande ut, eller “att det är en pizza som inte riktigt vet vad den vill”. Men oavsett vad man tycker om den så symboliserar pizzan något fint med föreningen.

– Vi ville att den skulle avspegla föreningen. Vi bestämde ingredienserna tillsammans. Barnen bestämde en del. “Klubben för alla”. Det var ju tanken, att alla skulle vara inblandade, berättar Karin Ogenbäck.

Vid första anblick kan man ju tycka att det mottot borde gälla i de flesta idrottsföreningar, men det märks verkligen att något skiljer sig här. Till att börja med tränar alla samtidigt. Föräldrarna behöver inte nödvändigtvis lämna sina barn och sedan åka hem, eller sitta av träningstimmarna. De kan träna samtidigt, på samma matta.

– Vi har en familjejudo här. Det finns ju tävlingsklubbar också, som går mer all in för tävling. Vi tävlar också, men främst familjejudo. För det första är vi ju rätt många utövare, så vi måste få ihop det på mattorna. Med tiden och allting. Och sen är det gemenskapen. Vi är ju en familjär förening, så är det, säger Niklas Lundström.

Niklas Lundström har ägnat större delen av sitt vuxna liv åt kampsport, inte minst judo.

Kassör Karin Ogenbäck hjälper Skurupspostens reporter att knyta nybörjarbältet.

Joakim Zander är ordförande i Wemmenhögs Judo. Han betonar vikten av att aktivera barnens föräldrar, och vad det innebär för verksamheten.

– Om vi kan få föräldrarna att fortsätta komma hit får vi även behålla barnen i föreningen, säger han.

Här tränas det i olika former sex dagar i veckan. Lördag är den enda träningsfria dagen. Man lär även ut falltrygghet för äldre, som får lära sig att falla utan att skada sig genom balansövningar och fallteknik. Fallolyckor är ett av samhällets stora hälsoproblem, och där tar Svenska Judoförbundet initiativ för äldre. Träningen stärker balansen och tryggheten men lär samtidigt ut hur man minskar riskerna om olyckan ändå är framme.

Niklas Lundström har utövat Judo i över 30 år. Sporten särskiljer sig från andra kampsporter på så vis att den saknar sparkar och slag. Då återstår kast, fasthållningar, armlås och halslås.

– Det är snarlikt brottning. Men vi har ju dräkt på oss, brottarna har nån trikå. Jigoro Kano (judons skapare) han anordnade judo, tog väck slag och spark och så tävlar man i fyra minuter. Och så huttar man den andre, förhoppningsvis. Eller blir huttad själv, säger Niklas Lundström.

Och huttad skulle jag bli. Sensei Fredrik Hansson ber en av de andra utövarna att ta över träningen en stund medan han demonstrerar några kast på undertecknad. Innan jag vet ordet av ligger jag på rygg, drämd i mattan. Sensei gör det han ska och han gör det bra. Jag flög som en vante, ändå landade jag utan smärta. Jag visste inte att man kunde bli nedbrottad med stil.

Fredrik Hansson instruerar de vuxna utövarna.

När det väl var dags att hänga judodräkten på galgen igen kändes det som att vi varit med om något särskilt. Judoträningen inkapslade Skurup på något sätt. Invånare i alla åldrar, samlade på en och samma plats runt en gemensam aktivitet. De tränar ihop. De garvar ihop. De umgås. För första gången kände vi oss som Skurupsbor.  

– Hur vill ni göra med pizzan?

Den ligger ännu orörd i sin kartong. En av instruktörerna skrattar till och svarar att han fortfarande inte är på pizzahumör. Men vi lämnar kvar den ändå. Den bär ju trots allt deras namn. Och om inte någon av de vuxna vill ha, lär några av barnen säkert vara sugna.

Text: Viktor Ekström Foto: Sebastian Kaspar

Fakta om judo

• Judo betyder “Den följsamma vägen” eller “Den mjuka vägen” och är en japansk kampsport utan slag och sparkar.
• Den som utövar judo kallas “judoka”.
• Träningslokalen kallas “Dojo” på japanska, och på mattan, “Tatami”, tränar alla barfota.
• Färgen på utövarens bälte visar vederbörandes färdighetsnivå. Vitt bälte är lägsta nivån medan svart bälte är högst.
• Svenska judoförbundet beskriver vänskap som det yttersta målet med judo. ”Det handlar om att skapa en miljö som motverkar negativt grupptryck och mobbning. Genom att vara fysiskt väldigt nära varandra på judoträningen är det lättare att utveckla en vänskap”.