En vanlig mörkersniffande journalist

niklasloman_kronika

Niklas Loman

KRÖNIKA. Vi som blivande journalister ska inte backa för mörkret. ”Ni ska inte vara rädda för att sniffa mörker”, sa en av våra lärare. Min näsa är helt mörk redan efter några månader på journalistlinjen.

”Egentligen är det inte så svårt, du ska vara en vanlig människa som är trygg i din roll och vad du gör”, sa den äldre journalistkollegan med Triangelns gråtunga himmel som fond.

I mitten på förra veckan satt jag på en kvällstidningsredaktion inne i stan och talade om just detta. Mitt emot mig satt en äldre kollega som jag utnämnt till min mentor utan att egentligen frågat först. Mentor i journalistik och att vara vanlig men trygg. Tungt uppdrag.

Inklämda bland flyttlådor och människor i rörelse talade vi om processen, strategier, framtid och vad jag egentligen behöver lära mig. Vikten av att vara vanlig återkom.

Om du faller mellan stolarna ska jag fråga vem som flyttade på dessa och hur de egentligen skulle ha stått. Det är inte många som vill prata om flyttade stolar märker jag dock längs vägen.

Ibland passar känsla, ibland är det bra att ha en väldigt klar plan för garanterad utdelning. ”Ring inte henne förrän ni har ordentligt på fötterna”, säger en lärare.

Nu har jag ofta så köttiga fötter så samtal kommer vid midnatt och sms innan första Pågatåget.  Arbetet sover inte, även om jag behöver göra det. I tanken är jag däremot alltid i arbetet, vanlig människa eller ej.

Även om många vill berätta om stolar som flyttats så stoppas vissa på vägen i sina olika roller. Att ställa frågor är lätt, men att fråga om rätt typ av stolsmodeller kräver övning och att alla dessa snedsteg får ske.

I allt sniffande av mörker finns också en sorts kärlek till samhället. Människors hjälpsamhet. Handläggaren på Skatteverket som gav 20 minuter av sin tid för att, ”du presenterade dig så trevligt och sa faktiskt vem du var, det är inte alla som gör det”.

Jag återkommer till vanligheten. Att vara vanlig är kanske isåfall att vara sig själv, betyder det att den bästa av journalister är den som inte räds att visa vem den egentligen är?

Text: Niklas Loman