Israeliska militärveteraner betalar av sin skuld

Breaking the Silence publicerar anonyma vittnen från soldater som har gjort sin militärtjänst i Palestina. Målet är att skapa en debatt om Israels militära närvaro och få ett slut på en ockupation som har pågått i snart 50 år.

Ido Even-Paz och Achiya Schatz är israeliska militärveteraner och båda har gjort sin militärtjänst på Västbanken i Palestina. I dag står de utanför Tel Avivs busstation och inväntar turister som har anmält sig till deras guidade tur till Västbankens största stad, Hebron.

– Breaking the Silence? Frågar en stressad kvinna innan hon skyndar sig in i bussen två minuter före avgång.

I mängden av människor som cirkulerar i morgonruset hade Ido Even-Paz och Achiya Schatz kunnat vara vilka som helst. De bär inte några arbetskläder, deras logga syns inte på någon skylt och den som inte känner till den exakta mötesplatsen hade aldrig hittat dem.

Den stressade och nu törstiga kvinnan kommer ut från bussen och frågar Ido Even-Paz om hon har tid att köpa vatten innan turen startar. Den närmsta kiosken ligger bara några meter bort men han förklarar att det är bättre att köpa vattnet i Hebron.

– Vi försöker stödja våra palestinska vänner så gott som det går, säger han innan han drar en sista blick ut över folkmassan på Tel Avivs busstation.

Varken Ido Even-Paz eller Achiya Schatz anstränger sig för att de som har anmält sig till deras guidade tur ska hitta dem. De står inte och skriker ”Breaking the Silence” och när bussen lämnar stationen saknas fortfarande tre personer.

Bussen slingrar sig fram på den väg som skulle länka Västbanken med Gaza och förena Palestina. Men efter misslyckade fredsförhandlingar skulle det kunna vara vilken väg som helst.  Morgondimman ligger fortfarande tung i luften och än går det inte att urskilja var bergen slutar och himlen börjar.  Den trötta morgonpubliken väcks när Achiya Schatz startar mikrofonen.

– Det började med att vi vittnade om våra upplevelser från Västbanken för varandra, från soldat till soldat. I dag har vi över 1 000 vittnesmål och det kommer in fler hela tiden.

Som ung var Achiya Schatz, 30, en exemplarisk soldat. Han arbetade för elitenheten Duvdevan vars uppdrag var att skydda judiska bosättare på Västbanken. En stor del av hans arbetsuppgifter gick ut på att motarbeta terrorism och kartlägga palestiniers liv.

– Vi kamouflerade oss. Vi klädde oss som palestinierna, pratade som dem och rörde oss i samma kretsar som dem. Vi gjorde allt som vi kunde för att få tag på information.

Efter att den andra intifadan slutade år 2005 var det ur ett säkerhetsperspektiv ovanligt lugnt på Västbanken. Men israeliska soldater var fortfarande tvungna att hålla sig tränade. Achiya Schatz och hans enhet fick därför order om att slumpmässigt gå in i palestiniers hus för visa deras närvaro och systematiskt samla information om deras liv.

Han knackade på palestiniers dörrar mitt i natten för att vända upp och ner på deras hem. Informationen som han samlade in gavs sedan vidare till hans befälhavare. Men den användes aldrig till något. Den slängdes bara bort framför hans ögon.

– Föräldrar grät och skrek och barn kissade på sig. Alla var rädda och ingen hade en aning om vad som pågick, säger Achiya Schatz.

Han tystnar och tittar ner på sina skor innan han berättar om en dag då hans samvete hann ikapp honom. Han hade blivit tillsagd att göra ett snabbt inryck till en misstänkt palestiniers hus genom att spränga hans dörr. Men dörren som han sprängde visade sig tillhöra en oskyldig familj. Han hade gått till fel hem.

– Jag var tränad för att se alla palestinier som tänkbara hot och inte som civila människor med rättigheter. Så jag tvekade innan jag frågade mitt befäl om familjen, vars hus hade blivit sprängt, skulle få någon kompensation.

Oroligheter på Västbanken har gjort att Breaking the Silence tvingats ställa in turer med jämna mellanrum. Men i dag råder ett lugn när bussen kör in på den väg som delar Hebron på mitten. Murar och taggtråd separerar israeler från palestinier och inte en enda civil syns till på huvudgatan. Hebron liknar en spökstad där människor en gång har bott men inte längre bor.

Endast två butiker tillhörande araber har tillåtelse att ha öppet sedan den israeliska militären (IDF) förbjöd försäljning i samband palestinska uppror  år 2000. Bland igenbommade fönster och ogräs som har vuxit fast framför stängda butiker tittar plötsligt en man fram. Ido Even-Paz möts av en glad kioskägare när han visar den törstiga kvinnan var hon kan handla sitt vatten. Mannen står och sopar utanför sin butik innan han tar i hand med Ido Even-Paz, samtidigt som han skämtar med turisterna.

– Ni är mina första kunder i dag, så jag är glad över att vi fortfarande inte har någon konkurrens på den här gatan.

Ido Even-Paz går tillbaka till allvaret och berättar att syftet med turen som Breaking the Silence anordnar är att porträttera vardagen på Västbanken när konflikten är tyst. För även när det inte smäller raketer och bomber finner den som gräver sig förbi tystnaden en hård verklighet av ett militärstyre.

Ido Even-Paz, 32, har liksom Achiya Schatz arbetat för Duvedan. Efter att han blev klar med sin militärtjänst reste han till Indien för att ventilera sina tankar och vila ut efter tre år som han själv beskriver som psykiskt hårda.

– En fråga leder till en annan och plötsligt började jag tänka på det som jag gjorde när jag var en soldat. Det tog tid innan jag kom till insikt och det tog ytterligare nio år innan jag bröt tystnaden, säger Ido Even-Paz.

Hans diskreta klädsel och lugna sätt att prata hade kunnat förväxlas med en blygsam anonymitet, men hans röst har upprört politiker såväl som civila israeler. I december 2015 förbjöd den israeliska försvarsministern, Moshe Yaalon, Breaking the Silence från att prata med soldater. Utbildningsminister, Naftali Bennet, bannlyste dem från att besöka skolor och många israeler har anklagat dem för att vara landsförrädare.

– Förra året fick vi fick dagligen hot skickade till oss, till kontoret men även till våra hem och privata mejladresser. Det var en tung period, men att vara tyst är inte längre något alternativ, säger Achiya Schatz.

Trots kritiken har Breaking the Silence inte låtit sina röster tystas, men valet av deras arbete har inte alltid varit lätt. Både Achiya Schatz och Ido Even-Paz kommer från familjer där militären har haft en stor betydelse. Achiyas Schatzs morbror dog i Yum Kippur-kriget och hans mamma bodde på den gröna linjen som separerar Israel från Palestina. Han berättar att hon växte upp med vetskapen om att i fall bollen hamnade på den andra sidan när de lekte, så var spelet över.

– Jag ville göra min familj stolt och jag arbetade hårt för skydda Israel på det sätt som jag trodde var det bästa. Min familj hade svårt att acceptera mitt val av arbete och det tog ett tag innan vi kunde prata om det som jag arbetar med i dag, säger Achiya Schatz.

Som 18-åring blev Ido Even-Paz ofta identifierad med sin tid i militären och pressen från hans vänner var stark. Han berättar att det inte är ovanligt att israeler frågar var du har gjort din militärtjänst innan de frågar vad du heter eller hur du mår.

– Alla som jag tjänstgjorde med ville ha ett x på deras vapen. Ett x som betyder att du har dödat någon. Det känns konstigt att säga nu, men om någon hade bett mig att skjuta någon när jag var 18 år så hade jag gjort det.

Ido Even-Pazs öppenhet försvinner när han stoppar ner händerna i fickorna på sina slitna jeans. Turisterna tystnar och ingen frågar den fråga som alla undrar över. Han fortsätter turen och samlar gruppen framför en check-point som kontrollerar vem som kommer ut och in till  Hebron. En palestinsk flicka springer in genom grindarna, omedveten om hennes begränsade frihet. Hennes rosa ryggsäck blir det sista turisterna ser innan de går tillbaka till bussen.

Ett äldre israeliskt par sitter längst fram i bussen när turen går mot sitt slut. De börjar diskutera med Ido Even-Paz när han delar ut böcker med vittnesmål samtidigt som han tar betalt för turen. När han har gått vänder kvinnan i paret sig om till mig.

– Du borde inte ta allt som Breaking the Silence säger ordagrant. Vi tycker också att ockupationen är fel, men det är som vi säger här i Israel, varför hänga ut sina smutsiga underkläder så att alla grannar kan se dem? Det Breaking the Silence gör kommer bara att skada Israel.

När Ido Even-Paz har delat ut alla böcker och kommer tillbaka till framsätet fortsätter han konversationen med det israeliska paret på hebreiska och när bussen rullar in på Tel Avivs centralstation är den trötta morgonpubliken inte längre tysta.

Text och bild: Cornelia Mikaelsson

FAKTARUTA:

• Breaking the Silence grundades år 2004 av tre soldater som har gjort sin militärtjänst i Hebron.
• Organisationen fick stor uppmärksamhet när de tre grundarna publicerade sina vittnesmål i form av fotografier och texter på en utställning i Tel Aviv.
• Vittnesmålen blir noggrant verifierade innan de sprids via lektioner, böcker, artiklar och guidade turer till Hebron.
• I dag arbetar 13 före detta soldater heltid med att samla vittnen från dem som har tjänstgjort i Palestina efter den andra Intifadan.
• Den andra intifadan var ett palestinskt uppror mot Israels ockupation. Upproren startade i september 2000 när Israels premiärminister, Ariel Sharon, besökte tempelberget, Islams tredje heligaste plats, i Jerusalem.
• Den centrala delen av Hebron har varit en stängd militär-zon sedan upproren började.
• Israel har ockuperat Västbanken och Gaza sedan de vann sex-dagars kriget 1967.
• I dag bor det 200 000 araber, 800 judiska bosättare och 600 israeliska militärer i Hebron.