De säljer för välgörenhet

LUND. De arbetar som värvare trots att de ogillar säljaryrket. På tio år har ett nytt yrke slagit igenom och lockar idag många unga personer till att sälja välgörenhet.

Philip Hultemar är 23 år och arbetar deltid som värvare för insamlingsstiftelsen Sverige för UNHCR, FN:s flyktingorgan. Han har aldrig tyckt om säljaryrket men började arbeta som värvare för att han behövde ett sommarjobb.

– Det är väldigt tacksamt att få sälja in välgörenhetsfrågor för det är en god sak. Det är inget abonnemang jag försöker pracka på folk som de inte behöver, säger han.

Kollegan Johanna Engvall är 20 år och bytte från ett välbetalt lagerjobb till UNHCR:s värvarverksamhet. För henne handlade det om värdet i att arbeta med människor.

– Jag ser inte mig själv som en säljare och jag vill inte att folk skall tro att jag är en säljare. Just när vi pratar om hur man kan rädda människoliv vill jag inte framstå som ”säljig”. Och det är svårt då man ofta blir som en säljare vilket jag verkligen inte vill bli, säger hon.

Medlemsvärvning eller så kallad Face to Face (F2F) rekrytering går ut på att få privatpersoner att donera pengar månadsvis via ett 90-konto. Detta nya sätt för UNHCR påbörjades 2011 och var ett internationellt beslut att rikta in sig mer på privata givare.
­

– F2F är en välprövad och effektiv metod, förklarar organisationens Program Manager Anna-Karin Fagerlund.

Det är fredag och i en cykelkorsning vid Stora Södergatan i Lund samlas Philip Hultemar och Johanna Engvall och deras kollegor, Anna Tykesson och Josefine Palm för veckans sista arbetspass. Det är kallt, högst fyra grader trots en strålande sol.

– Idag har jag på mig tre lager kläder. Vi är ute i alla väder, säger Anna Tykesson. Hon är teamleader vilket innebär att hon är ansvarig för att leda och motivera gruppen.

De hejar snabbt på varandra och tar på sig sina himmelsblåa FN västar och splittras sedan två och två. Arbetsdagen är igång.

– Jag brukar mjukstarta såhär i början, säger Philip Hultemar och greppar sin pärm och ställer sig mitt på trottoaren. I pärmen har han foton på ställen där UNHCR utför sina humanitära insatser och är ett centralt redskap i hans arbete.

Värvarna har en ständigt roterande arbetsplats. Dagen innan var gruppen i Ystad och nu är de i Lund.

På förmiddagen är det främst äldre människor som rör sig i staden. De som passerar förbi är duktiga på att undvika värvarna, de fokuserar blicken stint i mobiltelefonen och går raskt förbi.

Efter någon timma lyckas Philip Hultemar få en ung kvinnas uppmärksamhet. En kvart senare fyller hon i sina uppgifter och går vidare. Han ler stort och gör en highfive med Josefine Palm som än inte haft samma framgång.

I värvandet utgår man från en pitch. Det är ett slags tal med olika punkter som värvarna måste ta upp när de pratar med potentiella givare. Några pratar om flyktingläger medan några andra kanske pratar om humanitär hjälp i Aleppo.

Exakta siffror på hur många verksamma värvare som arbetar i Sverige idag går inte att få fram. Från Statistiska Centralbyråns yrkesrapport 2014 ingår medlemsvärvarna i yrkeskategorin ”Eventsäljare och demonstratörer” där de delar plats med bland annat fotomodeller. Allt som allt var dessa 1 308 stycken. I rapporten från 2005 fanns dock värvarna inte ens med som ett yrke. Orsaken tros vara att värvaryrket ”slog igenom” först efter det.

– Vi som pionjärer inom denna typ av arbete har sett att fler organisationer har börjat utföra medlemsvärvare för att få givare under senare tid, säger Marijan Todorovic, Insamlingschef på miljöorganisationen Greenpeace. Han uppskattar att ökningen skedde för omkring tio år sedan i Sverige.

– Detta har gjort att folk har börjat se medlemsvärvning som ett yrke och inte som något volontärarbete som många gjorde innan.

Av de som stannar och pratar med värvarna under dagen är majoriteten kvinnor. När gruppen pratar om den könsliga uppdelningen anser många att den främst är åldersrelaterad.

– Jag tycker väl att kvinnor över lag är mer sympatiska. Medelålders män och kvinnor är lite same same, säger Anna Tykesson och gruppen instämmer. Philip Hultemar fyller i att han upplever äldre män som speciellt principfasta.

– Jag mötte en man som bestämt sig innan jag hunnit hälsa på honom. Det är som att de lärt sig sen barnsben att inte skriva på något på stan. Dom vill själva ha kontroll liksom. Dom vill inte bli övertygade.

Att arbeta som medlemsvärvare är ett nytt men också ett osäkert yrke. UNHCR anställer personer löpande och för de verksamma värvarna skrivs kontrakten månadsvis. Detta innebär att värvare som Philip Hultemar och Johanna Engvall kan bli uppsagda inom 4 till 8 veckor om de inte håller en god snittnivå på att värva givare.

– Som ny får man två provveckor som sedan förlängs beroende på värvarens prestation. Helst skall varje värvare få in två månadasgivare om dagen, berättar Anna Tykesson.

Under gruppens första rast berättar Anna Tykesson att hon har fått in en halva. Det är när en givare fyller i allt förutom sina kontouppgifter vilket måste kompletteras genom ett telefonsamtal av värvaren.

– Jag tror att jag har värvat totalt 140 personer denna höst och av dem tror jag att det är 34 personer som kunnat sitt bankkonto utantill. Men det svåraste är att komplettera sina halvor. Folk svarar inte när man ringer. Vissa ignorerar en säkert, andra glömmer av det, säger Anna Tykesson.

Johanna Engvall berättar att hon ibland blir förvånad när människor stannar upp.
– Vissa som vill vara med, de är positiva från början och kollar en i ögonen och vill prata med en. Då blir man helt chockad att man inte vet vad man skall säga, säger hon och skrattar.

Till lunch blir det kall matlåda. Gruppen har inte tillgång till toalett eller mikrovågsugn utan får förlita sig på gästfriheten vid offentliga platser.

Under måltiden diskuterar gruppen säkerhet varav ett flertal olika situationer kommer upp. Det handlar både om människor som bemöter värvarna aggressivt eller situationer som de bevittnar. Samma förmiddag var Johanna Engvall med om ett hatbrott där en man ropat svartskalle åt en annan person på stan. Hon berättar att hon kände sig väldigt obekväm och velat ingripa men inte vetat hur hon skulle göra.

– Jag är en sån person som hade velat ingripa. Men jag är oftast efterklok. Jag känner att vi på UNCHR inte skall tolerera att sådana saker som hatbrott äger rum framför oss, säger Johanna Engvall.

Anna Tykesson berättar om hur en person skrikit könsord efter henne när hon ignorerat hans påträngande beteende. Den sortens trakasserier försöker värvarna inte ta personligt.

– Man skärmar av, om någon säger något kränkande mot mig så tänker jag ’Detta är mot Philip som jobbar och inte jag själv’, Man kan ändå ta åt sig väldigt mycket från oväntade personer, vanliga människor som beter sig som en översittare mot en, säger Philip Hultemar.

Lunchrasten går mot sitt slut. Johanna mår inte bra och får en värktablett. Hon har arbetat som värvare i två månader och trivs bra med jobbet.

– Det bästa är när man får träffa människor som tror att vi faktiskt kan förbättra situationen och som har hopp. Sämst är det när man inte får några värvningar. Man drar ner sig själv lätt då, säger hon.

Värvaryrket är ett slitsamt yrke som kräver både fysisk som psykisk styrka. Många fotgängare skapar en konst i hur de smidigast undviker värvarna. De flesta vill inte bli störda.

Strax efter klockan tre meddelar Johanna Engvall att hon måste sluta. Anna Tykesson ställer sig med gruppens resterande två medlemmar och trots att gatan sjuder av liv gör den kommande solnedgången fotgängarna om ännu mindre benägna att stå stilla och prata humanitära katastrofer.

Kanske handlar det i slutändan inte alls om det goda syftet utan om ogillandet mot gatuförsäljning. En tes som dels bevisas av gruppen själv, där få uppger sig själva stanna upp och prata med värvare på sin fritid.

– Jag stannar aldrig, erkänner Anna Tykesson och fortsätter, nä men alltså innan jag började jobba som värvare var jag en sådan som ignorerade värvare. Nu kan jag vara lite snäll.

Fakta
– Givarna ombeds skänka minst 75 kronor och uppåt i månaden.
– Värvarnas arbetsdagar är fem timmar långa och har en timlön på 134 kronor, inklusive semesterersättning.

Text och bild: Sandra Jakobsson