“Varför jag skriver? Det är något nödvändigt och något som jag måste göra.”

SKURUP. Magnus Cadier, bibliotekarie i Skurup, har blivit refuserad över hundra gånger. Nu har han precis publicerat sin andra roman.
– När jag äntligen fick mitt ja så var det en fantastisk lättnad, säger Magnus Cadier.

Redan innan Magnus Cadiers debutbok, ”November har trettioen dagar”, hade publicerats 2019, hade han börjat fundera på nästa bok.
– Det började med att jag hittade släktforskningspapper om min släkt och tänkte att det var en kul samling människor som hade varit med om märkliga saker.
Från början skulle boken handlat om hela släkten, men till slut landade han i att boken skulle handla om Solveig.

– Jag brukar säga att det var aldrig förbjudet att prata om henne, men det uppmuntrades inte heller. Det fanns inga foton på henne hos mormor och morfar, säger Magnus Cadier.
Året var 1943 och på Hesslingby gods i Sörmland höll Solveigs familj på med höstskörden. Solveig, 14 år, och de andra fem syskonen deltog i arbetet. Mitt i slår Solveig en kullerbytta i halmen, och i rörelsen bryter hon nacken och dör. I “Allt skall du förlora” försöker Magnus Cadiers ge hans mormors syster ett längre liv.
– Folk brukar fråga om det är baserat på en sann händelse, nej… Men det är inspirerat av en sådan.

Varför skriver du?
Frågan i sig är inte främmande för Magnus Cadier. En gyllene regel är att man blir författare först när man gett ut sin andra bok. “Allt skall du förlora” är romanen som dubbat Cadier från skrivande bibliotekarie till författare och bibliotekarie. När Magnus Cadier pratar om sitt eget skrivande håller han handen till vänster på bröstkorgen, över hjärtat.
– Själva skrivandet är ju en så introvert, inåtseende, grävande känsla in i minnen och känslor. Det är svårt, men det är något nödvändigt för mig.

Magnus Cadier läser alla recensioner, det är nyfikenheten som gör att han inte kan låta bli.
– Jag har en hopplös självkänsla, säger Magnus Cadier.
Hans sätt att skriva har jämförts med Stig Dagerman, författaren bakom romanen “De dömdas ö” och novellen “Att döda ett barn”. Han var en av de mest framstående författarna under 1940-talet, och hans historier präglades av realism och metaforer. Det är just metaforerna, symboliken, i Magnus Cadiers roman utgör jämförelsen.
– Jag blev inte så förvånad egentligen, utan jag tänkte att liknelsen stämde.

Om tio år hoppas han ha publicerat sju romaner. I hans huvud rör sig olika idéer om blivande historier.
– Det finns några vaga tankar långt ute i synfältet. Det är mer som en känsla, en bild av en plats, en person, en doft… Det är en känsla som jag långsamt närmar mig.

Romanen “Allt skall du förlora” blev 130 sidor.
– Jag hade nog tänkt att den skulle bli lite längre, men jag brukar tänka att en berättelse får den längd den behöver.
Kanske är den korta romanen ytterligare en del i Magnus Cadiers sätt att arbeta med metaforer. Solveigs liv blev kortare än vad som först var tänkt, och så även romanen om henne.

 

Text: Hanna Viberg
Foto: Mikael Cadier (porträtt) & Hanna Viberg (bokomslag)